Rättshistoria— ett marginaliserat ämne? Några synpunkterpåjuristutbildningen och ämnet rättshistoria Av Pkter Westberc; Det är klart att jag har funderat över varför jag blev utvald till att delta i denna debatt om rättshistoria i teori och praxis. Jag har inte frågat Kjell Ake Modéer - det är ju sällan roligt att höra sanningen omsig själv. Kanske är det så enkelt att våra arbetsrumhgger vägg i vägg. Så mycket står klart att jag inte är här för att jag skulle vara spränglärd i rättshistoria som undervisningsämne och rättsvctenskaplig disciplin. Tvärtom är jag väl en typisk representant för de många positivrättsliga forskare och lärare som i sitt skrivande och undervisancfc lägger liten eller kanske ingen vikt alls vid rättshistoria i någon mer fördjupad mening. Men i rollen av okunnig i ämnet kanske jag kan kasta litet ljus över ett bland de många temata som jag förstår att rättshistoriker debatterar ganska ofta, nämligen varför rättshistoria är ett ämne som på sin höjd tillåts att skymta och vissna i skuggan av den positivrättsliga forskningen och det positivrättsliga inslaget i juristutbildningen. Innan jag fortsätter, vill jag gärna sända ut ett varningens ord; det finns förstås en viss risk för att mitt bidrag till debatten inte ligger i vad jag säger utan i det scTin jag inte säger, och sådant brukar ju inte omedelbart berika en debatt precis - men den risken får jag ta om jag vill passa på att försöka säga något provokativt om rättshistoria. Ar rättshistoricämnet ett marginaliserat ämne? Ar det ett ämne som drunknar i det positivrättsliga bruset och som driver rättshistoriker till att ständigt ompröva och förändra ämnet, att hoppa från tuva till tuva för att visa att de finns, väcka uppmärksamhet och be omlov att få existera? Ja, så låter från en del håll i ciet rättshistoriska lägret. Spontant är jag nog böjd att hålla med att rättshistoria är ett marginaliserat ämne. Och för att säga det behöver jag inte gå längre än till att fundera över (1) den juridiska grundutbildningens uppläggning e^ch innehåll i stort och smått, (2) cåen typiska positivrättsliga monografins eller uppsatsens tematik och metod samt (3) den juridiska praktikens sätt att analysera och lösa juridiska problem. Där finns inte rättshistorien med, annat än på marginalen. Jag medger gärna att det hgger betydande risker i att bygga sådana här iakt-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=