90 Erland Aspelin Förmögenhetsbrotten Ett annat brottsområde, där domstolarna ofta har anledning att söka sig tillbaka till lagens rötter, gäller bedrägeribrotten och gäldenärsbrotten. Liksom de andra förmögenhetsbrotten är de till stor del en produkt av Straffrättskommitténs arbete på 1940-talet. De kan delvis sättas i samband med den djupa ekonomiska kris som rådde under 1930-talet men har också bindningar till mycket äldre strafflagstiftning. Jag har svårt att tänka mig att en domstol kan uppfatta den straffrättsliga synen på t.ex. utpressning, ocker eller svindleri utan att gå tillbaka till den historiska bakgrunden. Det förekommer ibland att man lämnar brottsbalkskommentaren och söker hjälp hos sådana gamla auktoriteter somJohan C. W. Thyrén eller Nils Stjernberg. Naturligtvis finns många andra brott som levt kvar sedan mycket lång tid. Redan brottsbenämningarna utgör rättshistoria. Tvegifte (7:1), griftefrid (16:10), dobbleri (16:14), högförräderi (19:1), landssvek (22:2) för att bara ge några exempel. Civilrätten Hittills har jag bara uppehållit mig vid straffrätten. Men det står klart att domstolarnas behov av rättshistoriska tillbakablickar är stort också inom civilrätten. Vi har här på många områden en mvcket gammal lagstiftning som ibland utmärks av en föråldrad språkdräkt. Det är frestande men inte nödvändigt att gå så långt somtill bestämmelsen i Byggningabalken att »ingen må närmare till grannens tomt bygga än att han till stödje eller stolparum en och en halv aln å sin tomt lämnar», eller till reglerna omägofred eller till lagen omhur »mulbete, hjordavård och vallgång eller allmänningar nyttjas må» för att inse att djupare studier leder in på rättshistorians domäner. Fastighetsrätten handlar också till stor del om rättshistoria, det vet varje tingsnotarie som varit med om en handläggning vid fastighetsdomstol eller arbetat som inskrivningsdomare med gamla handlingar och institut som har historisk klang. När han sysslar med lagfart, inteckning, relaxation, dödning eller servitut känner han säkert en fläkt från det rättshistoriska seminariet på Juridicum. Slutsats Mina reflektioner har gått ut på att visa att rättshistoria icke är ett oväsentligt ämnesområde för domaren i hans dömande verksamhet. Många rättsinstitut har en bakgrund som man bör känna till för att förstå hur instituten fungerar. Man kan genomrättshistoriska studier få grepp omdenna bakgrund och sätta in institutet eller lagregeln i ett socialt tidssammanhang. Det ger en säkrare
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=