Diskussionsinlägg Av Alkksander Peczenir Kjell ÄModéers insiktsfulla och intressanta framställning omrättshistoria och rättskultur innehåller följande konstaterande omvår generations rättshistorieuppfattning: I stället för det »utanförperspektiv» som dominerat under efterkrigstiden har det framställts krav på att i stället förskjuta intresset mot det vi kan kalla »innanförperspektivet», dvs. juristernas egen rättskultur, där frågan omjuristernas egna mentaliteter och kunskapsstrukturer kommit i fokus. Perspektivskiftet kan sättas i ett bredare sammanhang. Den engelske rättsteoretikern Herbert L. A. Hart (1907-1993) har kritiserat den skandinaviska realismens mest kända förespråkare Alf Ross för oförmågan att förstå juristens interna synvinkel. En person kan uppfatta rättsreglerna ur en extern respektive en intern synvinkel, dvs. »antingen som en iakttagare blott, vilken inte själv accepterar dem, eller som en medlemav den grupp somaccepterar rättsreglerna och använder dem som riktlinjer för beteende» (Hart, The Concept of Law, Oxford 1961, s. 86). Sedan dess har juristens interna synvinkel varit rättsfilosofernas centrala forskningsämne. Hart har karaktäriserat juristens och medborgarens attityd gentemot rättsreglerna somföljer: »Det är ingen motsägelse om man säger, att människor accepterar vissa regler men upplever inga ... känslor av bundenhet. Det nödvändiga är att ... en kritisk ... attityd gentemot vissa handlingstyper bildar ett gemensamt mönster, vilket uttrycker sig i kritik (inklusive självkritik), i kravet på att mönstret följs och i övertygelsen att sådan kritik och sådana krav är rättfärdigade; allt detta finner sitt karakteristiska uttryck i de normativa orden ’bör’, ’skall’, ... ’rätt’ och ’fel»’ (a.a. s. 56). Teorin har fördjupats av bl.a. Joseph Raz och Neil MacCormick och radikaliserats av Ronald Dworkin. Vår generations allmänna rättslära internationellt sätt domineras utan tvekans av juristens »innanförperspektiv». Inte nog med detta. Ett parallellt perspektivskifte har inträffat på flera andra områden. Medan trettio- och fyrtiotalets logiska positivister försökte framställa hela vetenskapen somverifierbar i ljuset av naturvetenskapliga observationsdata har senare generationer insett att en sådan reduktion är omöjlig. Även naturvetenskapen har sitt innanförperspektiv, den arbetar inomett paradigm, som består av exempel på god forskning och normer om hur en sådan forskning bör bedrivas. Dessa normer kan anses bilda en viktig del av vetenskapens kultur. Vetenskapliga paradigm kan uppfattas somvetenskapens kultur sedd inifrån. Den filosofiska kunskapsteorin har undergått en liknande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=