Johan Hirschfeldt att riksdagen kunde försätta justitieråd som man saknade förtroende för i disponibilitet. Opinionsnämnden blev tidigt omstridd och komaldrig att utesluta något justitieråd. Men en sådan central personlighet i samtiden somErik Gustaf Geijer försvarade i prästeståndet år 1829 opinionsnämndens bestånd med bl.a. orden: »Liksom undersåten här ej erkänner någon barrikaderande mellanmakt mellan sig och sin överhet, så erkänner ock den rättsökande i Sverige ingen privilegierad juridisk klass mellan sig och rättvisan, intet advokatskrå, intet domarstånd, som har rättvisan uteslutande inne; ja det strider ej mot vår författnings anda, att även den högsta domaremakten ej är oberoende av folkets bifall och mening». Tio år senare var Geijer med om att mynta uttrycket »den tredje statsmakten» men inte för att beteckna de svenska domstolarna utan dagspressen. Justitieombudsmannen Teorell gjorde viktiga uttalanden om domarmakten kring mitten av 1800-talet. Ar 1849 hävdade han bl.a. att domaren skulle äga efter sitt enskilda omdöme pröva omen i grundlagsenlig ordning promulgerad lag vore giltig eller ej - detta särskilt med hänsyn till Konungens administrativa och ekonomiska lagstiftning. Hans tidigt väckta idé omlagprövningsrätt blev mycket omtvistad. Här kan 1800-talsutvecklingen bara tecknas med sådana här pusselbitar. Det räcker med att tillägga att det seklet inleddes med ett stort reformförsök med startpunkt i Lagkommitténs betänkande år 1815 om domstolsorganisationen med programpunkterna a) ett enda tingsställe i varje domsaga, b) lagmansrätterna avskaffas (så skedde 1848), c) nyorganisering av stadsdomstolarna och d) utflyttning av hovrättsdivisioner till särskilda orter. Förebilden till detta komfrån Norge. J. G. Richert - 1800-talets klassiske liberale underrättsdomare - försökte slå tillbaka mot de kända invändningar somkunde riktas mot detta förslag genomatt framhålla att hovrätternas anseende skulle tillta snarare än minska, när den vikt, det redan förut i opinionen äger, ökas genom den särskilda kännedom om ledamöternas individuella förtjänster, somalltid blir en följd av deras mindre talrikhet på vardera stället och av den inskränktare krets, inomvilken de verka. Lagkommitténs reformprojekt på processrättens område genomfördes inte. Frågan behandlades utan resultat på nytt på 1840-talet av Lagberedningen. Beredningen föreslog inrättande av jurysystemet i grövre brottmål. Frågan omoffentlighet vid domstol behandlades av båda utredningarna somhade olika uppfattningar. Lagberedningen såg restriktivt på offentligheten i överrätterna. Den politiska och rättsliga utvecklingen av frågan om domstolsoffentlighet under 1800-talet är ett ämne värt närmare studium. Här en antvdan omdetta: 26 32 34 E. G. Geijer, Samlade skrifter, bd 7, 1875. Justitieombudsmannens ämbetsberättelse 1849. Karl Johan Gabriel Richert, Hans levnad och uttalanden. Förra delen, 1905. Lagberedningen, Förslag till rättegångsbalk, 1849.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=