Rättshistoria och samhällsförändring forskningstraditionen själv, gärna rent av hos portalfiguren Schlyter. Jag tror nämligen att rättshistoria sombåde forsknings- och undervisningsdisciplin vid juridisk fakultet präglats av Schlyters och den historiska skolans rättssyn medvetet eller omedvetet framtill idag. Ett ställningstagande till detta idéhistoriska arv är trängande nödvändigt. Det kan vara lämpligt att börja denna process vid ett högtidligt jubileumstillfälle somdetta, då den främsta finansiären av svensk rättshistorisk forskning utanför universiteten, Gustav och Carin Olins stiftelse, celebrerar halvsekelminnet av sin tillkomst. Att stiftelsen skulle stödja det fortsatta byggandet av Schlyters hus, tror jag inte vi behöver betvivla. Gustav Olin var utbildad i den historiska skolans anda, typiskt nog vid Schlyters eget universitet. För honom var det självklart att utgå från den histc')riska skolans forskningskonceptet då han formulerade sin stiftelses stadgar: Dess ändamål var att stödja och befrämja svensk rättshistorisk forskning. Det var det nationella rättsarvet saken gällde. Kanske framstod denna fokusering på det egna somsärskilt angelägen just åren efter andra världskrigets slut, då konsekvenserna av den civiliserade, tyska rättsordningens »Entartung» blivit uppenbara, alltså förvanskningen av den tyska rätt och rättsvetenskap somså djupt präglat juristerna i Olins egen generation. Men innebar inte bundenheten vid ett idéhistoriskt koncept av detta slag att man, uttryckt i anslutning till Gösta Hasselbergs synpunkter från installationsföreläsningen, riskerade inte bara att bygga det vetenskapliga huset fel utan även bygga fel hus? 69 IL Vad var då budskapet från den tyska rättshistoriska skolan, som så påtagligt präglade de svenska rättshistorikernas tankevärld, inte minst Schlyter själv? Varje folk, så resonerade skolans företrädare, var bärare av vissa nationella grundvärden. Dessa var i sin tur uttryck för en »Volksgeist» eller »Volksseele», som tog sig gestalt i gemensamt språk, religion och moral och inte minst i gemensamma rättsföreställningar. Fick samhället blott utvecklas enligt sina egna inneboende krafter, alltså genomlöpa en »organisk» utveckling, kom det existerande samhället att fullödigt återspegla folkets genuina nationskaraktär. Den organiska samhällsutvecklingen inom det rättsliga fältet kunde bäst studeras i ett långt tidsperspektiv, menade man; att klarlägga karaktären i denna process var därför främst en uppgift för rättshistoriker. Naturligtvis fanns det starkare skäl att starta rättshistorisk forskning än bara nyfikenhet på den egna kulturens förgångna. De rättshistoriska resultaten kunde användas somargument mot projekt somsyftade till att kodifiera rätten. Vid tiden för Napoleonkrigens slut dök just ett sådant projekt upp på tyskt område. Den berömda napoleonska lagstiftningen, främst Gode civil, utövade en stark dragningskraft på individer med liberala värderingar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=