Rättshistorisk forskning och undervisning i Finland under efterkrigstiden Av Lars Björne Den rättshistoriska litteraturen i Finland har alltid rent kvantitativt sett varit rätt obetydlig. Landets andra juridiska fakultet grundades först på 1960-talet, och än idag finns det endast två professurer i rättshistoria i Finland - en i Helsingfors och en i Åbo, medan den biträdande professuren i rättsteori och rättshistoria vid Lapplands universitet i Rovaniemi har varit utan betydelse för rättshistoriens utveckling. Trots det ringa antalet tjänster har den rättshistoriska forskningen varit ganska livlig sedan 1970-talet, och även många rättsdogmatiker har skrivit rättshistoriska arbeten. Man har också följt med den europeiska utvecklingen såtillvida, att man gått över från en rent traditionell germanistisk rättshistorisk forskning, som ännu var förhärskande på 1950-talet, till det, sommed en tysk termbrukar kallas »neuere europäische Privatrechtsgeschichte», då begreppet ’privaträtt’ används i dess traditionella betydelse såsomomfattande även straff- och processrätten. Den rättshistoriska forskningen har gamla anor i Finland, och redan den första finländska rättsvetenskapen i början av 1800-talet hade prägeln av en historisk riktning med den senare till Sverige överflyttade Johan Jacob Nordströmsomsin mest berömda och i hela Norden kända representant. Den tyska historiska skolan var naturligtvis känd i Finland, men dess historiemetafysik inverkade i ringa grad på den finländska historiska riktningen, somfrämst producerade deskriptiva framställningar av typen lagstiftningshistoria. I och med den konstruktiva riktningens segertåg i slutet av 1800-talet minskade intresset för rättshistorisk forskning, och någon rättshistorisk renässans liknande den i Sverige kring sekelskiftet uppstod inte. Ragnar Hemmer, som var den första professorn i rättshistoria och romersk rätt vid Helsingfors universitet åren 1939-1959, var en typisk germanist med finländsk medeltida rättshistoria som specialitet. Hemmer skrev flera artiklar om den omdebatterade frågan omi vilken mån svensk lag tillämpades i Finland före landslagens tid och omvilken landskapslag somdå närmast kunde ha kommit i fråga. Det knappa källäget torde dock omöjliggöra ett bestämt svar, och Hannu Tapani Klami, som år 1981 återkom till frågan i en finskspråkig monografi,' ' Klami, Hannu Tapani, lus Finnonieum. Ruotsalaisen maakuntaoikeuden omaksumisesta Suomessa. Mit deutscher Zusammenfassung: Uber die Rezeption des schwedischen Landschaftsrechts in Finnland, Vammala 1981.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=