Eva Löfgren Rummet Och Rätten t i ng shu s s om f öre st ä l l n i ng, byggnad och rum i användn i ng 17 34 - 197 0 GC
s toc k h o l m 2 011 GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OL IN The Olin Foundation for Legal History INSTITUTET FÖR RÄTTSHI STORI SK FORSKNING
Oms lag &Gra f i sk Form: Pablo Sandoval Tryck &B i ndn i ng: Tallinna Raamatutrükikoda,Tallinn, Estland Den avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C.M. Mellgren. i s bn 978-91-86 645-01-4 i s sn 0534-2716 Akademisk avhandling för avläggande av filosofie doktorsexamen i kulturvård, Göteborgs universitet.Avhandlingsprojektets genomförande och tryckning har möjliggjorts genom bidrag från Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin, Riksantikvarieämbetets forsknings- och utvecklingsmedel, BeritWallenbergs stiftelse, Längmanska kulturfonden, Helge Ax:son Johnsons stiftelse,Torsten och Ragnar Söderbergs Stiftelser och Knut och AliceWallenbergs stiftelse.
d i s t r i bu e ra s av r ö nn e l l s ant i k var i at ab band 67 RÄTT SH I S TOR I S KT B I B L I OTEK
Rummet Och Rätten Eva Löfgren t i ng shu s s om f öre st ä l l n i ng, byggnad och rum i användn i ng 17 34 - 197 0
f örord 8 i t t f or skn i ng sar b ete har varit en ensamsyssla men det hade inte gått att genomföra utan hjälp från en lång rad kloka och godhjärtade människor.Tack därför till alla er som på olika sätt har bistått mig i mina undersökningar av tingshusen på plats,med skjuts, nycklar, ficklampor, kaffe och källmaterial!Tack till mina informanter som villigt har delgett mig sina erfarenheter från häradsrättens hägn och tingshusens innersta, och delat med sig av privata fotoalbum och minnen!Tack till alla tillmötesgående arkivarier på riks-, lands- och kommunarkiven som alltid har bemött mig med vänlighet och kunskap! Tack till Ulf Björlingson som så generöst gav mig möjligheten att publicera sin fars, Frey Björlingsons, fantastiska bilder! Många tack också till Carl Edvard Sturkell i Katrineholm som har besvarat mina frågor vardag som helg, morgon som kväll! Stort tack till Olinska stiftelsen vars generositet och tilltro till projektet har varit en förutsättning för dess genomförande! Tack också till formgivaren Pablo Sandoval som med sin noggrannhet och sina höga ambitioner har gjort ett storverk med mitt manus. Varmt tack till mina tre handledare Bengt OH Johansson (“Elegant Eva, men vad betyder det?), Kjell Åke Modéer (“Hur har du det med din tyska?”), och OlaWetterberg (“Jag måste rita upp det!”) för att ni har trott på mig, träget läst mina snåriga texter och hjälpt mig framåt i tanken. Tack till kollegorna Nils-Eric Anderson, Göran Andersson, Bengt-Arne Cramby och Jonny Eriksson för ert engagemang och era pedagogiska förklaringar, till Maria Hörnlund för ditt tålamod och din kreativitet som forskningsbibliotikarie och till Ulrich Lange för den omfattande bebyggelsehistoriska rådgivningen och noggranna läsningen.Tack till Ingrid Martins Holmberg för din generositet och intelektuella skärpa, och till Ylva Blank för ditt allomfattande stöd och omtanke! Tack också till Urban Strandberg, för att du med kloka ord och uppmuntran hjälpte mig att få slutet på pränt! M
f örord 9 Särskilt tack till Kent Åberg som har hjälpt mig med varjehanda spörsmål och fungerat som jourhavande arkitekturhistoriker, biblioteksbesökare, svensklärare, arkivletare och korrekturläsare! Många tack också till mina två andra nitiska korrekturläsare, Berit och Jerker Löfgren! Slutligen hade jag aldrig nått fram utan familjens och vännernas stöd, vad vore jag utan er? En avhandling är ändå bara en avhandling. Men nu är den färdig. Eva Löfgren
14 15 20 21 29 29 32 37 45 50 54 54 58 64 68 76 80 85 88 88 97 100 108 118 124 129 141 146 146 151 Bakgrund Problemformulering Syfte och frågor Avstamp och redskap Material, forskningsläge och litteratur Kartläggningar Ritningar och andra bygghandlingar Tidigare forskning och litteratur Internationell litteratur om domstolsarkitektur Metod, urval och disposition Rättshistorisk orientering Häradstingsplatsernas tidiga historia Rättsskipning på 1600-talet och den judiciella revolutionen Tingshållningens geografi och rumsliga villkor Ti ng shu s et i f i l l i ng e, en djupstudie Byggskedet Det nya tingshuset Föreställningen och den färdiga byggnaden Före st ä l l n i ngar om t i ng shu s Lagkommissionen om rum och plats 1734 års lag och föreställningar om rumslig struktur Överintendentsämbetet och tingshusen Idéer om konstruktion och exteriör gestaltning Funktioner Rumsindelning Tingshusbyggnadsskyldige om rumsdisposition och fasadgestaltning Sammanfattning Det byggda Tingshusbyggandets förutsättningar - Organisatoriska förändringar och frågan om häradstillhörighet Befintliga tingslokaler samt motiv och aktörer bakom de nya husens lokalisering rummet och r ä t te n 10 I n n e h å l l Inledning Tingshus i flera skepnader, kring sekelskiftet 1800 67 14
Platsen Tingshusen Timmer framför sten Dimensioner Taket med annan form Materialval och exteriör gestaltning Rumsdispositionen Salsplan eller sal vid gaveln Salens utformning och möblering Sammanfattning Rum i användn i ng Rättegångens förutsättningar Tingsförhandlingen vid sekelskiftet 1800 Skranket som kravallstaket Ämbetsmännens vanor och territorier Nämnden och allmogen Tingshuset mellan tingen Sammanfattning Ti ng shu s et i l e k sand, en djupstudie Bakgrund och planeringsskede Byggprocessen och det färdiga tingshuset Tingshus som rum i användning Före st ä l l n i ngar om t i ng shu s Jurister om tingshusen Ett tingshus skall ha ett arkiv Ändamålsenliga tingshus Nya Lagberedningens betänkande 1884 Tingshus och nya idéer om fångvård Arkitekterna om tingshusens arkitektur Arkitekterna Tingshusuppdraget, rådhusuppdraget Om dimensioner och formspråk Rumsindelning och funktioner Rumsdisposition enligt Clason, Dahlberg och Zettervall Salen Europeiska motsvarigheter till svenska tingshus Överintendentsämbetet om tingshusen Tingshusbyggnadsskyldiges byggnadskommittéer om tingshusen Sammanfattning Det byggda Tingshusbyggandets förutsättningar i nne hå l l 11 Tingshuset tar form, kring sekelskiftet 1900 159 164 166 174 178 181 187 189 196 198 202 202 203 210 212 219 222 225 228 228 239 245 252 252 252 258 260 264 266 274 280 287 298 308 312 324 328 338 340 340 227
i nne hå l l 12 Motiv och aktörer bakom de nya husens lokalisering Järnvägen och gästgivarna Fler aktörer Tomt och trädgård Tingshusen Byggprocess Konstruktion och exteriör gestaltning Tingshusmarkörer Invändig gestaltning och möblering Salarna utan tydlig plan Sammanfattning Rum i användn i ng Likheter och förändringar i rättegångens förutsättningar Tingen och mellan tingen Fältstation eller arbetsplats Kanslivanor i gamla och nya hus Rumslig närhet och social distans Salens praktik och aktörer Bostaden tingshuset Häradshövdingens våning Häradstjänaren tingshusvaktmästaren Tingshusvaktmästaren i Degeberga Appropriation och överträdelser Sammanfattning Ti ng shu s et i k r i st i an stad, en djupstudie Häradsrätten flyttar till staden Projektering och byggprocess Ett förnämt byggnadsverk Före st ä l l n i ngar om t i ng shu s Jurister om tingshusen Tingshus i enlighet med den nya rättegångsbalken Utredningar om lokalbehovet och kostnaderna för domsagas kansli Arbetsmarknadsstyrelsens regleringar Byggnadsstyrelsen om tingshusen Granskning av konstruktion och kommunikationer Salens utformning och normalplanen 1935 Hovrätterna för Nedre Norrland ochVästra Sverige Länsstyrelsernas inblandning Arkitekterna om tingshus Arkitekterna Formspråk Struktur Rumsdisposition Domstolens nya byggnad, 1950-talet 343 343 346 349 355 355 362 371 376 380 383 385 385 389 389 393 399 413 413 416 419 425 430 430 434 441 448 448 451 454 460 461 464 468 472 476 477 479 482 488 493 429
i nne hå l l 13 Salens utformning Några byggprojekt kring 1960 Jämförelser och förlagor: kommunalhus och skolbyggnader Tingshusstyrelserna Sammanfattning Det byggda Tingshusbyggandets förutsättningar Tingshustomtens läge och utformning Tingshusen Som offentliga byggnader, i gängse material och former Foyén i fokus Salarna, nya och gamla Konsten - en markör för offentlighet Kansliet och det nya arkivet Sammanfattning Rum i användn i ng Gamla vanor i nya hus och nya vanor i gamla Salens praktik Kvinnornas icke-rum och kansliets osynliga ordningar Tingshusvaktmästaren överallt och ingenstans “Här bor jag.”Om att göra tingshuset till sitt Sammanfattning Tingshusens utformning 1734-1970 Aktörer i byggprocessen. Om position och skillnader i föreställning och intresse Tingshus utan given form. Om skillnader mellan ritning och färdig byggnad Mångfunktionalitet och trotsiga praktiker. Om skillnader mellan det byggda och rummet i användning Det specifika rummet, de separerade rummen och fördelningen av människor och verksamheter. Om sambanden mellan form och funktion Rummet, rätten och den svåra praktiken Rummet och Rätten -Sammanfattning och analys 498 501 508 511 514 517 517 519 524 526 535 537 546 550 552 554 554 564 570 575 579 586 593 595 598 600 603 605 609 618 Summary Käll- och Litteraturförteckning 591
nnan jag bör jade ar b eta som bebyggelseantikvarie hade jag aldrig haft anledning att besöka en domstol, och för att vara ärlig hade jag inte ens reflekterat över att det fanns ett tingshus i staden där jag bodde. Kanske existerade det i marginalen av mitt medvetande, som en institution bland andra, men byggnaden var inlemmad i kvartersstrukturen och framstod som vare sig vacker eller ful. För mig var den en myndighet snarare än ett hus. Med den formlösa föreställningen om vad ett tingshus är, anställdes jag i september 1997i det så kallade Dokumentationsprojektet, vars syfte var att dokumentera landets domstolsbyggnader “ur kulturhistoriska och rättspolitiska aspekter”.1 Bakgrunden var den stundande strukturomvandling som fick till följd att 96tingsrätter kom att slås samman till 48. Under drygt två år arbetade jag med kartläggningen och utan erfarenheterna från projektet och tillgången till det stora material som blev dess resultat, hade följande avhandling inte haft den form eller det innehåll den har. Domstolsorganisationen har förändrats många gånger i det förflutna. Idag är det domstolsverket som ansvarar för alla rättegångslokaler i Sverige, underrätter som överrätter, men under tidsperioden 1734-1970 var ordningen en annan. Då gällde lagbestämmelsen om tingshusbyggnadsskyldighet som innebar att invånarna i härader och tingslag var ålagda att bekosta och underhålla sin egen domstolsbyggnad.2 Lagstiftningen fastställde att tingshuset skulle rymma en sal så stor som krävdes och två kammare, men i övrigt gav den inga direktiv och härads borna fick bygga efter eget huvud och förmåga. i nl e dn i ng 14 I 1 Syftet formulerades i informationschef för domstolsverket Lars von Knorrings välkomstanförande vid seminariet “Tingshus i tid och rum”1992, Jönköping, publicerat i seminarieskriftenTingshus i tid och rum Ett rätts- och kulturhistoriskt seminarium i Domstolsväsendets InformationsCentrum, Jönköping, 1992. 2 1734 års lag, Byggningabalken (BB), Kap 26 §4. Ba k g r u n d
rummet och r ä t te n 15 De omkring 350 hus som fortfarande finns bevarade från perioden har ägnats påfallande liten uppmärksamhet som forskningsobjekt betraktade, trots att de utgör bland det civila samhällets första och främsta offentliga byggnader. Inom de bebyggelse- och arkitekturhistoriska fälten finns få djuplodande undersökningar, och vad gäller kulturmiljövårdens insatser för att förstå och bevara tingshusen är de begränsade.Vi vet ganska lite om byggnadskategorin: hur många hus det fanns, hur de såg ut, när de byggdes och hur. Därutöver vet vi lite om människorna som agerade i byggprocessen: vem som planlade dem, bekostade och byggde dem, och ännu mindre hur husen fungerade i vardagen, vem som rörde sig i dem, var och när. I slutet av kartläggningsprojektet fann jag mig stående framför det storslagna tingshuset i Motala och tänkte:“Jaha. Detta är ett palais de justice, ett resultat av det sena 1800-talets reformer av tingshusbyggnadsskyldigheten, präglat av en idealistisk och nationell domarkultur och ett europeiskt institutionsbyggande. Men är det verkligen bara så vi kan förstå det här huset?” Jag kände till de rättspolitiska reformerna, de agrara och judiciella revolutionerna, domarkulturens utveckling och centralmaktens föränderliga manifestationer i lokalsamhället – men insåg samtidigt mina svårigheter att se och förstå tingshuset som rum Built environments encode or give expression to a particular set of cultural rules and also influence both social and cognitive environments. How people build not only results from but also influences how people think.3 3 King,Anthony D.,‘Introduction’,Buildings and society: essays on the social development of the built environment, King,Anthony D. (red.), Routledge & Kegan Paul, London, 1980, s. 27. Problemformulering
i nl e dn i ng 16 för rätten och som konkret byggprojekt.Vad tingshuset representerade eller borde representera hamnade i förgrunden,medan själva byggnaden fortsatte att vara en gåta. Insikten reste ett antal frågor och definierade ett problemområde som handlade om både metod och mål. Att byggnaders utformning är en följd av det samtida samhällets behov och funktioner utgör inom bebyggelsehistorisk forskning närmast ett axiom. Men hur undersöker man och tolkar tingshus med avseende på relationen mellan form och funktion, och vad är målet med en sådan studie? Är det rimligt att påstå att byggnaderna gestaltar rättsväsendets behov och förändringar, och i sådana fall på vilka grunder kan ett sådant påstående göras? Så formulerar sig arkitekturprofessorn Björn Linn i frågan om hur vi ska förhålla oss till begreppet funktion. En central förebild som Linn hänvisar till, och som förefaller ha präglat all svensk forskning inom fältet under det senaste halvseklet är arbetet Svensk stad, tillkommet under 1940-talet genom ett samarbete mellan forskare från i första hand de konsthistoriska och etnologiska disciplinerna.5Verket inleddes med orden: “Städerna få sin karaktär av de funktioner de fylla”, och som har konstaterats i många sammanhang skilde sig studien från tidigare arbeten med samma ämne, just i den meningen att funktionen nu stod i analysens fokus.6 Här handlade det inte om att redogöra för arkitekter och stildräkter, utan att koppla till och förklara gestaltningen med avstamp i det samtida samhället – kort sagt att söka efter faktorer som ’Funktion’ är ett nyckelbegrepp i hela den moderna arkitekturhistorien (liksom i formandets historia överhuvud.) Det ligger något mer än ’ändamål’ i det; det är ett dynamiskt begrepp, som också har att göra med hur något verkar och med de relationer det ingår i. En viss funktion är något som ett ting kan konstateras fylla i relation till människor, andra ting och miljö – i en viss situation. Artefakter fungerar genom att bära vissa egenskaper i människors miljö när dessa önskas. Frågorna blir då hur de gör detta, vilka medel som används för ändamålet, och hur fritt det går att konstruera en bärare av en specifik, önskad egenskap.4 4 Linn, Björn, Arkitektur som kunskap, Byggforskningsrådet, Stockholm, 1998, s. 85. 5 Paulsson, Gregor, Svensk stad. d. 1, Liv och stil i svenska städer under 1800-talet, 3. tr., Studentlitt., Lund, 1976 (1972, 1950) I projektet deltog 15 forskare från olika discipliner men för den slutliga formen ansvarade Paulsson. 6 1980gjordes en studie av tillkomsten och effekterna av Svensk stad som bland annat resulterade i ett seminarium och en publikation: Perspektiv på Svensk stad Staden som forskningsobjekt 1950-1980,Akademilitteratur, 1981.
rummet och r ä t te n 17 har gett upphov till miljöns utformning.Tolkningsramen vilade på teorier om sociala och ekonomiska strukturer, när det kom till förklaringar av såväl arkitektonisk form och praktiskt liv, som traditioner och föreställningar. Definitionen av funktionsbegreppet var således vidsträckt och syftade på både praktisk och symbolisk användning.7 Så beskrevs till exempel utformningen av stadshusen i slutet av 1800-talet som ett uttryck för den nya borgerliga kulturen; formen tjänade funktionen i den meningen att de ekonomiskt starka medborgarna manifesterade sin position genom att låta uppföra monumentalbyggnader.8 Ett annat exempel är de borgerliga bostadsvåningarna vars utformning påstods fylla representationsfunktionen snarare än vardagens behov, sällskapsutrymmena överdimensionerades i syfte att blända besökaren, medan rummen för arbete och familjeliv var snålt tilltagna.9 Forskarna bakom verket tog fram ett omfattande källmaterial rörande såväl byggherrar och arkitekter som demografi och produktionsförhållanden, men eftersom notapparat saknades och få referenser gjordes framstår det sällan tydligt hur den analytiska kopplingen mellan form och funktion upprättades. Utgångspunkten var att bebyggelsen står där den står och ser ut som den gör eftersomden svarade mot en eller flera funktioner i sin samtid. I många fall var beskrivningen av sambanden upplysande, som till exempel att produktionsutrymmena i småhantverkarnas verksamhetslokaler blev större när ångmaskiner införskaffades, eftersom man vill utnyttja kraften så mycket som möjligt. Men ibland tycktes resonemangen löpa i cirklar och sambanden beskrivna med facit i hand. Forskarna visste att borgerligheten i slutet av 1800-talet var en ekonomiskt och socialt dominant grupp – alltså svarade uppkomsten och utformningen av1800-talets stadshus mot borgerlighetens etablering, och önskan att manifestera sin makt. I Svensk stads anda har gjorts ett stort antal studier med syfte att undersöka bebyggelsen utifrån relationen mellan form och funktion, flera av dem med en likaledes vid definition av funktionsbegreppet som därmed också har fått inbegripa sociala och ideologiska syften.10 Ibland, 7 Paulsson, s. 220. 8 Paulsson, s. 243. 9 Paulsson, s. 500. 10 Se avsnittet ‘Tidigare forskning och litteratur’: Lindahl, Göran, Högkyrkligt, lågkyrkligt, frikyrkligt i svensk arkitektur 1800-1950, Diakonistyrelsens bokförl., Stockholm, 1955, Liedgren, Rut, Så bodde vi: arbetarbostaden som typ- och tidsföreteelse, Nordiska museet, Stockholm, 1961, Åman,Anders, Om den offentliga vården: byggnader och verk-
i nl e dn i ng 18 som i fallet med Göran Lindahls studie av svenskt kyrkobyggande, har analysen handlat om att redogöra för hur nya synsätt och idéer medförde nya funktionskrav, som i sin tur förklarar byggnadernas utformning.11 I andra, som i Karin Arvastsons och Cecilia Hammarlund-Larssons undersökning av kommunalhusen, fokuserade forskarna direkt på att förstå byggnaden som en spegling av samtidens synsätt – det vill säga vad byggnaden representerar. De sistnämnda författarna är etnologer och deras arbete placerar sig mitt emellan kulturanalysens tillvägagångssätt, såsom det har formulerats i Sverige av bland andra Jonas Frykman och Orvar Löfgren och vars syfte är att “avlocka” det förgivettagna på all kulturell information, och en studie med funktionalistiska förtecken där det handlar om att förklara företeelser och ting med avstamp i teorier om kontextens ekonomiska och sociala villkor.12 En i sammanhanget viktig forskare som träder in i diskussionen från en annan disciplin, är rättshistorikern Kjell Å Modéer som har undersökt och förklarat domstolsbyggnadernas utformning med avstamp i den rättspolitiska och rättskulturella historieskrivningen.13 Det är just som speglingar Modéer har betraktat tingshusen, som en byggnadskategori vars förändringar över tid reflekterar det svenska rättsväsendets omvandling från en lekmannapräglad och lokal rättsskipning till en modern justis.14 Som det mest pregnanta av hans exempel på samband mellan rättspolitisk ideologi och domstolsbyggnadernas utformning, samheter vid svenska vårdinstitutioner under 1800- och 1900-talen: en arkitekturhistorisk undersökning, Sveriges arkitekturmuseum, Stockholm, 1976, Andersson, Henrik O. & Bedoire, Fredric, Bankbyggande i Sverige, Liber Förlag, Stockholm, 1981,Arvastson Karin & Hammarlund Larsson, Cecilia, Offentlighetens materia - kulturanalytiska perspektiv på kommunhus, Carlssons, Stockholm, 2003, Kristenson, Hjördis, Skolhuset Idé och form, Signum, Lund, 2005, Karlsmo, Emelie, Rum för avsked: begravningskapellets arkitektur och konstnärliga utsmyckning i 1900-talets Sverige, Makadam, Diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2005, Göteborg, 2005. 11 Lindahl 1955, se exempelvis hans redogörelse för 1700-talets nya syn på prästen som pedagog, vilket i sin tur gjorde kyrkorummet till ett auditorium, vilket i sin tur satte villkoren för arkitekturen, s. 23-24. 12 Begreppen hämtade från kulturanalysens främsta företrädare Ehn, Billy & Löfgren, Orvar, Kulturanalyser, 2., [omarb.] uppl., Gleerup, Malmö, 2001, s. 17. 13 Kjell Å Modéer verkade också som projektledare för Dokumentationsprojektet på 1990-talet.Angående hans forskningsarbete, se avsnittet ‘Tidigare forskning och litteratur’. 14 Modéer, Kjell Å, ‘Tingsstället – rättens boningar. En rättshistorisk introduktion till dokumentationsprojektet’, Tingshus i tid och rum Seminarieskrift, Domstolsväsendets informationscentrum Jönköping 24-25 februari 1992.
rummet och r ä t te n 19 framstår den moderna rättens rum som han skildrar i en studie av den svenska domarkulturen.15 I en text rörande rättscentrat i Luleå från1977 beskrivs arkitekturens utveckling ge en bild av den samtida, radikala juristelitens vision om det framtida rättsväsendet:“Domstolens integritet och självständighet, som så väl kom till uttryck i sekelskiftets domstolsbyggnader har nu ersatts av nya nyckelord: Byråkratism och kollektivism. […] Totalt anonyma myndigheter inrymdes bakom tunga fasader, som närmast ger association till stalinistisk funktionalism.Arkitekturen antydde en ny domstolskultur.”16 I bakgrunden till de nya byggnadernas utformning fanns den socialdemokratiska kritiken mot domstolarnas, som man uppfattade det, konservativa prägel. Det hävdades att de styrdes av män som ansåg sig opolitiska men egentligen hade och lät rättsskipningen färgas av borgerliga värderingar.17 Socialdemokratins mål var att reformera rättsväsendet, bland annat genom att bredda rekryteringen till juristutbildningen, men också genom att skapa domstolsmiljöer som inte framstod som auktoritära. Som jag ser det krävdes därtill att alla arkitektoniska element som kunde förknippas med äldre tiders rättsskipning övergavs. I Modéers tolkning befäste och illustrerade tingshusen, såsom de kom att utformas efter tingsrättsreformen 1971, rättsskipningens byråkratiska vändning. Studieobjektet i hans arbete var just den rättspolitiska och -kulturella situationen, och den centrala frågan han ställde handlade om vilken (typ av) byggnad situationen fordrade, och därmed frambringade.18 I de enstaka fall tingshus förekommer i kulturmiljövårdens bevarandesammanhang beskrivs de vanligtvis med utgångspunkt i relationen mellan utformningen och funktionen som domstol eller offentlig byggnad i allmänhet. I en länsstyrelserapport om kulturmiljöer iVästerbotten står att läsa om länets tingshus att de betecknas av hög teknisk kvalitet och estetisk ambition: “Som offentlig byggnad fick tingshuset ofta ett representativt utseende. Sockenborna svarade själva för material och ar15 Modéer, Kjell Å, Den svenska domarkulturen: europeiska och nationella förebilder, Corpus iuris, Lund, 1994. 16 Modéer 1994 s. 68. 17 Modéer 1994, s. 58. 18 I Johannesson, Lena, Mörkrum & transparens: studier i europeisk bildkultur och i bildens historiska evidens, Carlsson, Stockholm, 2001, resonerar författaren om skillnaden mellan historikernas sätt att använda bilden som illustration av ett genom texter “fastställt” skeende, och konstvetaren som använder bilden som primärkälla. Samma resonemang kan med viss modifikation tillämpas på bebyggelsehistorikerns respektive historikerns användning av byggnaden som källmaterial.
i nl e dn i ng 20 betskraft men tog hjälp av en arkitekt för att få ritningar till en byggnad med passande stil.”19 I motiveringen till byggnadsminnesförklaringen av tingshuset i Vara skriver länsstyrelsen i Västra Götaland att huset är “ett välbevarat exempel på en offentlig byggnad i en påkostad träarkitekturstil. […] Tingshuset har ett samhälls- och socialhistoriskt värde för orten Vara och speglar det nya järnvägssamhällets betydelse som centralort för den omkringliggande bygden.”20 I detta fall beskrivs inte bara relationen mellan byggnadens form och dess funktion, tingshusets uppförande illustrerar också geografin och transportsystemen bakom nya produktionsförhållanden. Inom ramarna för bevarandediskursen är tingshuset en enfunktionell (tingshus) institution vars utformning (särskild, påkostad, representativ) förklaras av funktionen (domstol). Det är ingen orimlig historieskrivning som kulturmiljövården därmed bidrar till, men i likhet med resonemangen i Svensk stad och Modéers texter är det inte i första hand studier av byggnaderna, som sådana, som ligger till grund för analysen. Vilket är så mitt studieobjekt och vilka är mina utgångspunkter? I mötet med flera av tingshusen slog det mig att den arkitektoniska och rumsliga gestaltningen inte föreföll ha sin grund i rättsväsendets praktik eller behov, i varje fall fanns inga uppenbara paralleller. Jag kunde också konstatera att bilden av det historiska tingshuset som representation för rättsskipningen eller kronan, verkade kompliceras av de fakta att huset bekostades och uppfördes av lokalsamhället, att det också och samtidigt var festlokal och bostad, och att det mellan rättegångarna användes för helt andra ändamål. Det verkade med andra ord relevant att ifrågasätta och undersöka, snarare än utgå från, relationen mellan form och funktion. Den här avhandlingen handlar om svenska tingshus uppförda och använda under tidsperioden 1734-1970 då lagbestämmelsen om tingshusbyggnadsskyldighet var gällande. Syftet är att undersöka tingshusens utformning med avstamp i det ofta förgivettagna sambandet mellan form och funktion. Är det möjligt att förstå utformningen genom att knyta den till byggnadernas funktioner? Med utformning avses här 19 Västerbotten genom tiderna d. 1, Kulturmiljöer av riksintresse iVästerbottens län, Karin Eriksson, Jan Sundström, Umeå, Länsstyr.,Västerbottens län, 1991. 20 Byggnadsminnesförklaring av f.d tingshuset i Vara.Vara Iden 12,Vara socken och kommun,Västergötland, beslut 2004-09-02, LänsstyrelsenVästra Götaland. Syfte och frågor
rummet och r ä t te n 21 såväl utvändig och invändig gestaltning som rumsdisposition. För att diskutera frågan utreder avhandlingen hur tingshusen var tänkta att se ut, i förhållande till det materiella resultatet. Därutöver reses frågorna vilka funktioner husen avsågs fylla, vilka de byggdes för, och hur de sedan kom att användas? Slutligen diskuteras också på vilka sätt människor tog tingshusen i anspråk, det vill säga: vilket förhållandet var mellan rumslig organisation och sociala territorier.Avsikten är inte att studera tingshusen som illustrationer, jag vill i möjligaste mån låta husen vara arbetets fokus, start och slutpunkt. Målet är att bättre förstå gestaltningsprocessens olika skeden såsom delar i produktionen av det rum där rätten skipades. Därmed vill jag också att arbetet skall bidra till den komplexa bebyggelsehistorieskrivning som ger plats åt flera bruk och brukare och i vilken till synes motsägelsefulla förhållanden kan komma till uttryck. En teoretiker som ville lyfta och granska frågan om det rumsligas betydelse var sociologen och urbanteoretikern Henri Lefèbvre, vars teorier länge har präglat kulturgeografisk och sociologisk forskning om förhållandet mellan människor och miljö.21 I La production de l’espace (1974) tog han de vetenskapliga disciplinernas särskiljande i olika slags rum beroende på ontologisk utgångspunkt, som avstamp för att undersöka vad han kallade rummet som“nature seconde”, ett slags förgivettagen andra natur.22 Den i hans mening oreflekterade men vedertagna uppdelningen i å ena sidan (antingen) fysiska, och å andra sidan (eller) mentala rum leder till att det rumsliga betraktas som en passiv och så att säga oskyldig behållare av mänsklig verksamhet. I själva verket, menade han, spelar det en avgörande roll i människors liv och samhällens utveckling.23 Ståndpunkten som Lefèbvre hävdade och belyste konsekvenserna av, är att rum blir till och ständigt omformas genom relationer människor emellan. 21 Inom kulturgeografin talar man om rumslighet i bemärkelsen upplevt rum, rum skapat av människor – som kontrast till rum i bemärkelsen scen där socialt liv utspelar sig. Gren, Martin & Hallin, Per-Olof, Kulturgeografi: en ämnesteoretisk introduktion, 1. uppl., Liber, Malmö, 2003. 22 Lefèbvre, Henri, La production de l’espace, Anthropos, Paris, 2000 (1974), préface s. xix. 23 Lefèbvre, s. 19, “/…/ l’espace de la pratique sociale – celui qu’occupent les phénomènes sensibles, sans exclure l’imaginaire, les projets et projections, les symboles, les utopies.” Avstamp och redskap
i nl e dn i ng 22 Att betrakta rummet som socialt producerat innebär att det till varje samhälle hör ett särskilt rum som på samma gång skapar och tjänar det. Lefèbvre påpekade att rummet i sig frambringar rörelsemönster och särskilda sociala förhållanden, och för att diskutera hur det produceras och griper in i våra liv föreslog han en begreppslig triad som motsvarar olika aspekter av det sociala rummets produktion, aspekter som överskrider de traditionella vetenskapernas indelning.24 Med rumslig praktik avsåg han det varseblivna, den kroppsliga erfarenheten. Med representationer av rummet avsåg han det rumsliga uttryckt i idéform, det vill säga visionen eller föreställningen om det. Slutligen talade han också omrepresentationernas rum, vilket syftar på de vardagliga uppfattningar av rum som grundar sig på erfarenheter och minnen, och som vi anammar och hyser utan att tänka på det.25 I diskussionen om hur rum kan undersökas och tolkas tar Lefèbvre också upp relationen mellan form och funktion, och resonerar kring begreppet läsbarhet som i 1970-talets debatt framställdes som ett kriterium för god arkitekturen.26 Rum, skriver han, kan emellertid inte läsas som om det en gång var en blank sida på vilket vem som helst kan skriva sitt meddelande.27 Däremot är det betydelsebärande och betydelsen handlar om vad man får och inte får göra. Hur det var tänkt att förstås, den formulerade avsikten, kan visserligen dölja dessa möjligheter och förbud, men det är med våra handlingar och beteenden som vi bekräftar, eller reproducerar, rummets betydelser. Från mitt perspektiv är det en anledning till varför jag strävar efter att studera praktiken som ett skede i gestaltningsprocessen men det är också en svår sak att göra eftersom den fortgår fram till det ögonblick byggnaden rivs. Utan att betrakta det som en regelrätt metod gav mig Lefèbvres aspekter en väg att tydliggöra källmaterialens komplexitet och ibland motsägelser och låta dem framträda i min egen undersökning och text. 24 Lefèbvre beskriver sin triad på flera ställen i texten, på olika sätt och från olika perspektiv. På s. 57 :“On peut supposer que la pratique spatiale, les représentations de l’espace et les espaces de représentation interviennent différament dans la production de l’espace: selon leurs qualités et propriétés, selon les sociétés (mode de production), selon les époques. »De tre ‘aspekterna av rum’ ingriper på olika sätt i produktionen av det sociala rummet. 25 Lefèbvre menade att triaden förlorar sin mening om man använder den som en abstrakt modell. Den måste göras konkret för att inte bara få en mycket begränsad betydelse (Lefèbvre, s. 50). 26 “L’architechte veut construire un espace signifiant et la forme serait à la fonction ce que le signifiant est au signifié: la forme dit la fonction, la déclare.”, Lefèbvre s.169.
rummet och r ä t te n 23 Viktigt att påpeka är emellertid att avhandlingens tredelade disposition och rubriksättning inte överensstämmer med hans triad, dels av den anledningen att han saknar det byggda, dels för att undvika den uppdelning som han ville komma från. Alla tre aspekterna verkar samtidigt och hakar i varandra i det socialt producerade rummet. I den del som kallas “Föreställningar” rör jag mig därför både bland representationer av rummet och bland representationernas rum.Och i såväl “Det byggda” som“Rum i användning”, finns resonemang som knyter an till både det varseblivna rummet och representationernas rum. Eftersom Lefèbvre inte intresserade sig för vad rum så att säga är utan hur rum blir och upprätthålls, kan det materiella sägas falla ur hans analys, eller aldrig inkluderas. Att La production de l’espace inte explicit behandlade det byggda såg Lefèbvre i efterhand som en brist. I förordet inför nyutgåvan 1985 beklagade han att arkitekturens roll som användning av rummet, “le rôle de l’architecture comme usage de l’espace”, inte framträder tydligt i texten.28 Som jag tolkar det avsåg han arkitekturens roll i rumsproduktionen, det vill säga hur arkitekturen verkar. Många sociologer och arkitekturteoretiker har arbetat med frågan om rum och praktik, somliga med tydlig referens till Lefèbvre. En av dem ärThomas A.Markus som medBuildings & Power. Freedom & Control in the Origin of Modern BuildingTypes ville undersöka hur vi planerar, uppför och föreställer oss den byggda miljön och hur det byggda sedan sätter villkoren för vår vardag.29 Från min horisont är det intressanta med Markus att han dels försöker bryta ner teoretiska grundsatser och pröva dem i en praktisk metodik, dels ägnar sin uppmärksamhet åt byggnadstyper tillkomna under en period som sammanfaller med min, och slutligen i stor utsträckning baserar sina resultat på studier av rumsordningar.30 Markus slöt sig till den ursprungligen litteraturteoretiska idétradition som utgår från att objektet blir till, eller får sin mening i mötet med subjektet, och konstaterade som en konsekvens att “our study of meaning will have to embrace three domains: the building, the text and the experiencing subject; all in a language-using society.”31 27 Lefèbvre, s. 167. 28 Lefèbvre, s. xxvii. 29 Markus,Thomas A., Buildings and power: freedom and control in the origin of modern building types, Routledge, London, 1993. 30 Hans undersökningsperiod 1750-1850 är förvisso mer begränsad än min. 31 Markus, s. 5. Markus refererar till Kouwenhoven J.A.K ‘American Studies:Words andThings’, Material Culture in America, red.TJ Schlereth.American Association for State and Local History, Nashville Tenn, 1982.
i nl e dn i ng 24 Med texter avsåg han alla de dokument i vilka byggnaden finns representerad, med andra ord inkluderas också fotografier, ritningar, grafer och diagram som ofta används i texter.Utifrån sina undersökningar ordnade han typerna i tre grupper som relaterar till vad byggnaderna gör (“practice”) och därmed betyder (“meaning”): byggnader som reglerar relationer mellan människor, som producerar kunskap, och i vilka saker produceras.32 Slutsatserna handlade till stor del om maktrelationer och rummets betvingande karaktär.33 Markus betonar byggnadernas förändrade funktioner och betydelser över tid såsom en viktig aspekt av undersökningen vilket tidigare studier sällan har tagit hänsyn till eller har haft en annan hållning till: “From the moment it is conceived, through its design, production, use, continous reconstruction in response to changing use, until its final demolition, the building is a developing story, traces of which are always present.”34 Den idealistiska eller essentialistiska synen på det byggda, som präglade äldre forskning, innebar att forskarna betraktade byggnadens ursprungliga betydelse, själva meddelandet, som om för det första ett sådant existerade och för det andra det satt i materian självt. Markus ser betydelsen som kopplad till funktionen, vilken i sig är föränderlig, och behandlar också den metodiska svårighet det medför att undersöka just användningen. Samtidigt tycks han inte göra skillnad mellan bruket som det beskrivs i ritningar och dokument, och det bruk som sedan kom att äga rum. Som jag tolkar det handlade hans tillvägagångssätt om källkritik, att vi oftast inte kan veta hur byggnaderna användes, men det kan tyckas märkligt att han inte lyfter frågan. För att undersöka frågan om rumsordningens konsekvenser för användningen och för brukarnas relationer till varandra har jag också valt att närma mig syntaxanalysens tillvägagångssätt, inte i matematiskt hänseende, utan i första hand dess analytiska grepp. Undersökningar av rumsordning förekom i många bebyggelsehistoriska studier långt innan skolbildningen kring begreppet syntax etablerades på 1980-talet.35 Forskare som Birgit Gejvall – Seger i1800-talets stockholmsbostad:en studie över 32 Vad gäller kunskapsproducerande byggnader uttryckte han det just så, att byggnaderna gör kunskapen. Markus s. 169,“buildings which produce knowledge”. 33 I samma forskningsområde befinner sig Kim Dovey som medFraming Places Mediating power in built form, Routledge, London, 1999, också ägnade sig åt frågan om makt genom byggnader. 34 Markus, s. 5. 35 I slutet av1970- och början av1980-talet arbetade en forskargrupp vid Bartlett,UCL (University College London), med att ta fram redskap för arkitekter som sökte för-
rummet och r ä t te n 25 den borgerliga bostadens planlösning i hyreshusen från 1954, och Rut Liedgren med Så bodde vi.Arbetarbostaden som typ- och tidsföreteelse från1961 gör förvisso inga regelrätta syntaxanalyser, men de fokuserar på rumsliga relationer och drar paralleller till sociala förhållanden.36 Begreppet ‘space syntax’ syftar både på en uppsättning teorier om det rumsliga, och på metoder för att undersöka det, och dessutom på ett konkret och medvetet utformat forskningsprogram. Ett grundläggande begrepp i metodiken är konfiguration som avser en uppsättning sinsemellan beroende relationer som var och en bestäms av dess koppling till alla de andra relationerna. Systemet av samtliga konfigurationer utgör själva syntaxen. Till sitt idémässiga innehåll ansluter syntaxanalysen till Lefèbvres syn på rum/rumslighet som en andra natur.Rumsliga konfigurationer, skriver en av förgrundsgestalterna Bill Hillier i inledningen till Space is the machine, är icke-diskursiva till sin karaktär i det att människor uppfattar dem intuitivt och “inte vet hur de ska tala om dem.”37 Påståendet är betydelsefullt: de rumsliga förhållandena verkar i det tysta eftersom vi saknar ett språk för att beskriva och analysera dem. Genom att också studera dem i deras icke-diskursivitet, såsom konfigurationer, och tydliggöra dem med hjälp av grafer, har vi möjlighet att begripa rådande rumsliga relationer och förstå kulturellt betingade mönster som överförs genom rumslig form. Som metod betraktad ser jag en fördel med den noggranna rumsstudien att den så att säga bromsar min slutledningsiver, i positiv bemärkelse. I syntaxanalytikernas arbeten behandlas frågorna hur byggnaden fungerar och hur det rumsliga sätter villkoren för människors liv grundligt och konsekvent, innan man kommer fram till och försöker besvara frågan varför. Svårigheten när det gäller att tillämpa syntaxanalysen i historiska studier, vilket är relevant för mig, är att det saknas ett fullgott källmaterial som visar hur människor levde och rörde sig. Jag kan sällan med säkerhet fastställa vilka funktioner rummen faktiskt hade i tingsstå vilka sociala konsekvenser deras planlösningar genererade.1985etablerades Space Syntax Laboratory och avdelningen Space är idag Bartletts mest framgångsrika forskningsdel, www.spacesyntax.org/ och http://www.bartlett.ucl.ac.uk/index.php, 2010-02-06. 36 Gejvall-Seger, Birgit, 1800-talets stockholmsbostad: en studie över den borgerliga bostadens planlösning i hyreshusen, Diss. Stockholm:Högsk.,Stockholm,1954, Liedgren,Rut,Så bodde vi: arbetarbostaden som typ- och tidsföreteelse,Nordiska museet, Stockholm, 1961. 37 Hillier, Bill,Space is the machine: a configurational theory of architecture, Cambridge University Press, Cambridge, 1996, ungefärlig översättning från s. 38.
i nl e dn i ng 26 husen från1700-talet, eller vilka dörrar som var låsta eller igenbommade. Jag har likväl valt att referera till några av syntaxanalysens begrepp såsom djup och integration för att diskutera och belysa viktiga aspekter av tingshusens rumsliga organisation. En viktig text i sammanhanget är Julienne Hansons artikel “The architecture of justice: iconography and space configuration in the English law court building” i vilken hon hävdar att dagens uppmjukning (liberalisering) av de brittiska rättssalarnas ikonografi i själva verket döljer det faktum att ingenting har förändrats vad gäller tingshusens sätt att ordna människors rörelser och möten.38 Rumssyntaxen framstår därigenom som en motsättning till rummets semantiska eller retoriska innehåll. Möjligheten att upptäcka grundläggande förutsättningar för sociala relationer utgör en av syntaxanalysens stora förtjänster. I sin studie utgår hon från en text som flera syntaxanalytiker refererar till nämligen Foucaults avsnitt “Konsten att fördela” i Övervakning och straff (1975) där han listar de olika tekniker med vilka den moderna tidens disciplinering anvisar individerna olika platser i rummet och skiljer dem från varandra: förslutning, inrutningens princip, de funktionella placeringarna och rangordningsprincipen. På ett plan genomsyras texten av resonemang om rättsväsendets förhållande till och behandling av subjektet, och Foucault ägnar sig åt i stort sett samma tidsperiod som omfattas i min avhandling. I förhållande till fängelset är domstolen “någonting utanför och underordnat” skriver han, och poängterar att avsändaren eller intentionerna inte är intressanta för studiet av hur människor disciplineras och makt fungerar, utan själva verkan.39 Hur makt utövas utgör bokens huvudsakliga problemområde snarare än av vem eller varför. Domstolen som samhällsfunktion ingår visserligen i gruppen institutioner som diskuteras såsom det disciplinära samhällets instrument.Men frågan är om domstolen som byggnad betraktad, kan jämföras med Foucaults panoptiska inrättningar såsom skolor, mentalsjukhus eller fängelser? Att överhuvudtaget resa frågan kan förefalla poänglöst eftersom det vore att läsa texten utifrån ett alltför instrumentellt perspektiv. Arkitektur i sin konkreta form framträder inte i Foucaults text, vilket innebär att när han skildrar panoptiska inrättningar är det i huvudsak i idéform. Han gör heller ingen skillnad mellan arkitektur som före38 Hanson, Julienne,‘The architecture of justice: iconography and space configuration in the English law court building’, ARQvol 1:1996, 1996. 39 Foucault, Michel, Övervakning och straff: fängelsets födelse,Arkiv, Lund, 1987 (1975), s. 358.
rummet och r ä t te n 27 ställning eller idé, och arkitektur som fysisk byggnad och som rum i användning. Men om vi ändå bestämmer oss för att jämföra domstolsbyggnaden med de byggnader som präglas av den panoptiska principen tycks rättegångsrummet i flera avseenden vara organiserat enligt andra principer. Foucault skriver visserligen att varje gång “man har att göra med en mångfald individer som man måste påtvinga en uppgift eller ett beteende kan det panoptiska schemat användas.”40 Samtidigt påvisar han hur den som övervakas i ett Panopticon aldrig kan veta när övervakningen sker, det är själva grunden till den ständiga och självgående disciplineringen. I rättegångssalen däremot är övervakaren en enda, domaren, och hans upphöjda plats innebär inte bara att han kan ha uppsikt över det som sker, utan också att han själv kan observeras av alla i salen.Maktrelationen är inte heller subtil, den är uttalad och uppenbar; rätten har inte bara makt utan också skyldighet att döma, och att visa ut från rättegångssalen den som inte beter sig enligt normen. På samma gång är åhörarskaran fysiskt närvarande och potentiellt mycket större än antalet medlemmar i rätten. Deras fysiska övertag är också tydligt. Att tingshuset inte tycks fungera enligt Panopticons principer gör det inte mindre intressant att relatera mina undersökningar till Foucaults diskussion. Det vore möjligt att studera de svenska tingshusen som del i det han kallar fängelsesamhällets modell, vilket istället för ett maktcentrum består av ett “mångfaldigt nätverk av olika element – murar, utrymmen, institutioner, regler, framställningar” som disciplinerar och övervakar, och vidmakthåller detta samhälle. Jag har valt att behandla frågan hur tingshusens arkitektoniska element fördelar sina aktörer, i planeringsskedet, i den fysiska byggnaden och, i den mån källmaterialet tillåter det, på plats i den faktiska och historiskt precisa situationen. För att diskutera tingshusets utformning i relation till människors vardag och relationer i det, kommer jag också att hänvisa till det begreppet territorium och arkitekten Mattias Kärrholms diskussion om territorialitet som han för i sin avhandling.41 Kärrholms undersökningar rör frågan om rumslig kontroll vilket tar sin utgångspunkt i teorier om maktutövning, men han ägnade större uppmärksamhet åt hur det sker, hur rum tas i besittning,än i vilket syfte det sker och av vem.Min främsta avsikt är inte att studera tingshusen som maktens redskap, men jag be40 Foucault, s. 240. 41 Kärrholm, Mattias, Arkitekturens territorialitet: till en diskussion om territoriell makt och gestaltning i stadens offentliga rum, Institutionen för arkitektur, Diss. Lunds universitet, Lund, 2004.
i nl e dn i ng 28 höver begrepp som hjälper mig att belysa hur byggnaderna tas i anspråk av olika aktörer vid olika tidpunkter, och hur arkitekturen gör vissa möten ofrånkomliga och andra omöjliga. Kärrholm behandlar också de teoretiker som jag har diskuterat ovan. En inriktning som han dessutom ägnar uppmärksamhet är Actor NetworkTheory såsom den formuleras i Bruno Latours texter. Även om jag i min undersökning inte kommer att referera till Latours idéer i synnerhet kan konstateras att förenande för Lefèbvre, Foucault, space syntax och Latour är dels synen på makt som något relationellt, dels synen på rummet såsom verkningsfullt. Latour drar detta resonemang till sin spets i sin utveckling av aktant-begreppet och nätverksmetaforen.Vad som dessutom förenar dem är ett större intresse för verkan och konsekvens, än för avsikt och avsändare. I dessa avseenden delar de ett perspektiv från vilket jag också vill undersöka tingshusen. Territorialitet i Kärrholms definition är en “rumsligt avgränsad och verksam kontroll [författarens kursiv]”,med andra ord, upprätthållandet av ett territorium. Hans exempel med parkbänken visar att territorialitet inte behöver vara en medveten handling. Om jag sitter på en och samma bänk varje dag kommer människor till slut att associera bänken med mig och ingen kommer att sätta sig där trots att jag inte har gjort några anspråk på att det är min plats. Territorialitet representerar också en “rumsligt avgränsad institutionalisering där regler, konventioner eller bruk specifikt kopplas till ett visst konkret och utpekbart område.”42 Denna institutionalisering sker både konkret och socialt, både genom att territoriet blir materiellt tydligt och att människor associerar till en viss användning när de ser området. Kärrholm tar exemplet med ett spontant fotbollsspelande som institutionaliseras till en fotbollsplan med fotbollsträning. För att göra det tydligt vilken betydelse byggnader har i territorialiseringsprocesser skiljer han ut fyra olika sätt på vilka territorier kan upprättas och bevaras: strategi, taktik, appropriation och association. Taktik och strategi utgör, precis som det låter, två sätt att medvetet försöka upprätta ett territorium,medan association och appropriation snarare är följden av en specifik användning och resulterar i oavsiktligt upprättade territorier.43 För att sammanfatta undersökningens teoretiska utgångspunkter bildar Lefèbvres aspekttriad redskapet som hjälper mig att tydliggöra och sortera de förskjutningar som jag tycker mig urskilja mellan det som fö42 Kärrholm, s. 75. 43 Kärrholm, s. 83.
reställdes och det som blev. På så vis att jag redan från början tyckte mig kunna se skillnader kan texternas ordning i viss mån betraktas lika mycket som ett resultat som ett analytiskt instrument. Å andra sidan, vilket jag också har visat, överensstämmer inte Lefèbvres beskrivning med den uppdelning jag har valt att göra.Vidare utgår jag från syntaxanalysens förhållningssätt för att diskutera rumslig organisation och tillgänglighet, även om jag bara kommer att referera till delar av deras begreppsapparat, i första hand djup och integration. I förlängningen av diskussionen om rumsdisposition tjänar också de av Kärrholm formulerade idéerna om territorialitet till att belysa användningens villkor och konsekvenser. Även om tingshus är tämligen outforskade har byggnaderna ända sedan 1800-talet varit föremål för flera kartläggningar, utförda vid olika tillfällen, med olika syften och av olika intressenter. Från början handlade de om att granska rättsväsendets lokaler men så småningom sattes också den kulturhistoriska aspekten i fokus. Den första rikstäckande kartläggningen av tingshusen skedde i samband med den så kallade Nya Lagberedningens arbete. Beredningen tillsattes 1875 och hade till uppdrag att undersöka rättegångsväsendets ombildning. I det ingick att granska tingshusbyggnadsskyldigheten, dels på vilket sätt skattebördan fördelades, dels den större frågan om ett förstatligande av lokalansvaret.44 I syfte att beräkna kostnaderna för lokalhållningen sammanställdes en tabell över “tingslag, hvilka äro försedda med egna tingshus, upplysningar om tingshusens beskaffenhet mm.”45 Tabellen angav huruvida tingshuset användes till andra verksamheter än som domstolslokal och inte minst deras lämplighet såsom tingshus. 1926gjordes en ny kartläggning i anslutning till nästa omfattande utredning om ombildningen av rättegångsväsendet.46 Syftet var att komrummet och r ä t te n 29 44 Nya lagberedningen, Nya lagberedningens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning., Norstedt, Stockholm, 1884, (NLBa). 45 Nya lagberedningen, Nya lagberedningens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning. d. 4, Bihang, Norstedt, Stockholm, 1884, (NLBb). 46 sou 1928:19, Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning, samt sou 1928:20, Betänkande angående ordnande av vissa ekonomiska Kartläggningar Material, forskningsläge och litteratur
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=