i nl e dn i ng 26 husen från1700-talet, eller vilka dörrar som var låsta eller igenbommade. Jag har likväl valt att referera till några av syntaxanalysens begrepp såsom djup och integration för att diskutera och belysa viktiga aspekter av tingshusens rumsliga organisation. En viktig text i sammanhanget är Julienne Hansons artikel “The architecture of justice: iconography and space configuration in the English law court building” i vilken hon hävdar att dagens uppmjukning (liberalisering) av de brittiska rättssalarnas ikonografi i själva verket döljer det faktum att ingenting har förändrats vad gäller tingshusens sätt att ordna människors rörelser och möten.38 Rumssyntaxen framstår därigenom som en motsättning till rummets semantiska eller retoriska innehåll. Möjligheten att upptäcka grundläggande förutsättningar för sociala relationer utgör en av syntaxanalysens stora förtjänster. I sin studie utgår hon från en text som flera syntaxanalytiker refererar till nämligen Foucaults avsnitt “Konsten att fördela” i Övervakning och straff (1975) där han listar de olika tekniker med vilka den moderna tidens disciplinering anvisar individerna olika platser i rummet och skiljer dem från varandra: förslutning, inrutningens princip, de funktionella placeringarna och rangordningsprincipen. På ett plan genomsyras texten av resonemang om rättsväsendets förhållande till och behandling av subjektet, och Foucault ägnar sig åt i stort sett samma tidsperiod som omfattas i min avhandling. I förhållande till fängelset är domstolen “någonting utanför och underordnat” skriver han, och poängterar att avsändaren eller intentionerna inte är intressanta för studiet av hur människor disciplineras och makt fungerar, utan själva verkan.39 Hur makt utövas utgör bokens huvudsakliga problemområde snarare än av vem eller varför. Domstolen som samhällsfunktion ingår visserligen i gruppen institutioner som diskuteras såsom det disciplinära samhällets instrument.Men frågan är om domstolen som byggnad betraktad, kan jämföras med Foucaults panoptiska inrättningar såsom skolor, mentalsjukhus eller fängelser? Att överhuvudtaget resa frågan kan förefalla poänglöst eftersom det vore att läsa texten utifrån ett alltför instrumentellt perspektiv. Arkitektur i sin konkreta form framträder inte i Foucaults text, vilket innebär att när han skildrar panoptiska inrättningar är det i huvudsak i idéform. Han gör heller ingen skillnad mellan arkitektur som före38 Hanson, Julienne,‘The architecture of justice: iconography and space configuration in the English law court building’, ARQvol 1:1996, 1996. 39 Foucault, Michel, Övervakning och straff: fängelsets födelse,Arkiv, Lund, 1987 (1975), s. 358.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=