i nl e dn i ng 54 men andra delar av det.Tingshusbyggnadsskyldiges protokoll, syneprotokoll och korrespondenser, kronofogdens räkenskaper och justitieombudsmannens berättelser från sina ämbetsresor är exempel på material som har legat till grund för undersökningar som redovisas i detta avsnitt. Därutöver har jag också vänt mig till biografiska texter, dagböcker, uppteckningar, reseskildringar, tidningsreferat, intervjuer och skönlitteratur. Den äldsta beskrivningen av ett svenskt ting finns i ärkebiskopen Rimberts skildring av Ansgars resor i Sverige och handlar om ett ting som skall ha ägt rum i Birka någon gång i slutet av 820-talet.113 Detta ting var ingen rättslig förhandling utan ett folkets rådslag som hade till syfte att avgöra huruvida Ansgar skulle få sprida kristendomens budskap. Enligt den knapphändiga beskrivningen gick tinget till så att människorna samlades på en plats i staden där kungen lät en härold ropa ut dagens ärende. När diskussionerna var slutförda fattades beslutet att låta Ansgar utföra sitt uppdrag, och därefter skrev Rimbert att kungen “steg upp från tinget” vilket tyder på att han hade varit sittande.114 Där avslutas beskrivningen av sammankomsten. Det fornsvenska ordet Þing i bemärkelsen möte för rättsliga förhandlingar återfinns i några av de bevarade runstenarnas kortfattade meddelanden.115 De flesta tillkom på 1000- och första åren av 1100-talet och även om tingshållningen har en äldre historia väljer jag att ta avstamp i denna period. Ting hölls vid den här tiden på olika nivåer i samhället och det förefaller också ha funnits lokala, regionala och överregionala tingsplatser.116 Götaland och Svealand var indelade i land, som under medeltiden kom att bli landskap, och varje land var i sin tur in113 Tinget finns beskrivet i Rimbert, Hallencreutz, Carl Fredrik & Hållander, Tore (red.), Boken om Ansgar, Proprius, Stockholm, 1986, s. 54. 114 Hallencreutz m.fl., s. 56. 115 Norr, Svante & Sanmark, Alexandra, ‘Tingsplatser, makt och landskap’, Hem till Jarlabanke: jord, makt och evigt liv i östra Mälardalen under järnålder och medeltid, s. 379396, 2008. I texten hänvisas till runstenarna u225 och u226 vid Skålhamraättens tingsplats i Uppland, Sö 137 vid Aspa i Södermanland, u212 vidVallentuna kyrka (som nämner Jarlabankes tingsplats), samtliga från 1000-talet. 116 Norr & Sanmark 2008. Häradstingsplatsernas tidiga historia Rättshistorisk orientering
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=