rummet och r ä t te n 57 som inte innehåller en grav. På eller vid kullen antar arkeologerna att ting hölls, kullen skall då ha tjänat som ett slags talarstol eller läktare.126 I sin undersökning av Skålhamraättens tingsplats på Vallentunasjöns östra sida beskriver Svante Norr och Alexandra Sanmark platsen som uppbyggd med två terrasseringar där den nedre, stensatta delen, skall ha fungerat som själva tingsplatsen och den övre som ett slags läktare för åhörarna.127 En tidig forskare, Gustaf Holmgren, argumenterade med hjälp av norska medeltidslagar, den isländska lagen Grágás och ett antal isländska sagor, för att uttrycket “ting och ring” som används i de svenska landskapslagarna, syftar på en avgränsad plats anordnad för domaren och nämnden.128 Platsen skall ha skapats med hjälp av pinnar och snören, stockar, eller stenar. En annan tidig forskare i ämnet, Arthur Nordén, för fram teorin att så kallade tingsstockar, fyra stockar lagda i fyrkant på en bas av stenar, var en av de vanligare anordningarna.129 Han hänvisar i sin tur till bland andra Gunnar Olof Hyltén-Cavallius som i Värends och Albos häraders domböcker från tidigt 1600-tal fann formuleringarna att riva tinget och att svära inför tingstockar.130 Denna företeelse, eller en språklig rest av den, skulle därmed ha levt kvar parallellt med de första tingsstugorna. Rätten skall ha suttit på stockarna, den tilltalade stod eller satt i mitten på en så kallad tjuvsten, och eventuella åhörare fick stanna utanför rättens krets. Förutom danska exempel på tingsstockar, och förekomsten av hänvisningar till en sådan anordning i småländska domböcker från 1600-talet, framhåller Nordén argumentet att begreppen brofjöl och tingfjöl i landskapslagarna bör tolkas som omskrivningar för tingsstockar. Begreppen återfinns i Dalalagen ochVästmannalagen:, respektive i Södermannalagen.131 126 Runstenar och/eller medeltida källmaterial kan utpeka platsen som tingsplats. Sanmark (2004) antyder att problemet med begreppet är att fler högar kallas tingshögar än vad man verkligen vet fungerade som tingsplatser. De flesta har inte grävts ut och därför vet man heller inte säkert när de tillkom. 127 Norr & Sanmark 2008. 128 Grágás (“Grågåsen”) var isländarnas lagbok under fristatens tid, det vill säga från omkring 930, till åren 1262-64, då Island kom under norsk överhöghet. 129 Nordén. 130 Nordén refererar till Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof, Wärend och wirdarne: ett försök i svensk ethnologi. d. 1, Norstedt, Stockholm, 1921, samt till två danska texter, en från 1747 och en avhandling från 1902. 131 Fjäl eller fjöl betyder sittbräde eller planka, bro i fornsvenskan syftar på underbäddning av stenar, ris, jord, stockar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=