i nl e dn i ng 28 höver begrepp som hjälper mig att belysa hur byggnaderna tas i anspråk av olika aktörer vid olika tidpunkter, och hur arkitekturen gör vissa möten ofrånkomliga och andra omöjliga. Kärrholm behandlar också de teoretiker som jag har diskuterat ovan. En inriktning som han dessutom ägnar uppmärksamhet är Actor NetworkTheory såsom den formuleras i Bruno Latours texter. Även om jag i min undersökning inte kommer att referera till Latours idéer i synnerhet kan konstateras att förenande för Lefèbvre, Foucault, space syntax och Latour är dels synen på makt som något relationellt, dels synen på rummet såsom verkningsfullt. Latour drar detta resonemang till sin spets i sin utveckling av aktant-begreppet och nätverksmetaforen.Vad som dessutom förenar dem är ett större intresse för verkan och konsekvens, än för avsikt och avsändare. I dessa avseenden delar de ett perspektiv från vilket jag också vill undersöka tingshusen. Territorialitet i Kärrholms definition är en “rumsligt avgränsad och verksam kontroll [författarens kursiv]”,med andra ord, upprätthållandet av ett territorium. Hans exempel med parkbänken visar att territorialitet inte behöver vara en medveten handling. Om jag sitter på en och samma bänk varje dag kommer människor till slut att associera bänken med mig och ingen kommer att sätta sig där trots att jag inte har gjort några anspråk på att det är min plats. Territorialitet representerar också en “rumsligt avgränsad institutionalisering där regler, konventioner eller bruk specifikt kopplas till ett visst konkret och utpekbart område.”42 Denna institutionalisering sker både konkret och socialt, både genom att territoriet blir materiellt tydligt och att människor associerar till en viss användning när de ser området. Kärrholm tar exemplet med ett spontant fotbollsspelande som institutionaliseras till en fotbollsplan med fotbollsträning. För att göra det tydligt vilken betydelse byggnader har i territorialiseringsprocesser skiljer han ut fyra olika sätt på vilka territorier kan upprättas och bevaras: strategi, taktik, appropriation och association. Taktik och strategi utgör, precis som det låter, två sätt att medvetet försöka upprätta ett territorium,medan association och appropriation snarare är följden av en specifik användning och resulterar i oavsiktligt upprättade territorier.43 För att sammanfatta undersökningens teoretiska utgångspunkter bildar Lefèbvres aspekttriad redskapet som hjälper mig att tydliggöra och sortera de förskjutningar som jag tycker mig urskilja mellan det som fö42 Kärrholm, s. 75. 43 Kärrholm, s. 83.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=