t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 98 stugan skulle rymma häradsrättens fjorton ledamöter och dessutom parter, vittnen och åhörare.Vagheten i ordvalet “så stor som tarfvas” ser jag som en möjlighet för kronans kontrollerande representanter att kräva en större sal, det vill säga att inte låsa fast utformningen. Beträffande de två kamrarna, föreslår rättshistorikern Kjell Å Modéer att ordvalet skulle kunna tolkas i relation till det dualistiska förhållandet mellan domaren och nämndemännen.215 Relationen dem emellan var inte jämlikt eftersom häradshövdingen bara kunde överröstas av en enig nämnd, men genom att skriva in separata rum i lagtexten skulle nämndens självständighet lyftas fram och betonas. De flesta rättshistoriker skulle hävda att 1734 års lag i sin helhet bör ses som en kodifiering av praxis, i första hand den som hade utvecklats vid hovrätterna.216 Syftet med den nya lagstiftningen var systematisering, inte nyorientering, men frågan är om paragrafen som behandlar tingshusbyggandet lade fast en redan etablerad tingshusbyggnadstradition? Att det redan fanns tingsstugor visar att lagen inte presenterade en nyhet och som jag nämnde tidigare hade kronan engagerat sig i tingshusbyggandet redan under 1600-talet. Frågan är om den beskrivning som lagtexten gör av tingshusen motsvarade de befintliga byggnaderna? Jag har valt att försöka förstå vad formuleringen “en stufva så stor som tarfvas och två kamrar” hänvisar till i konkreta termer. Nästan exakt samma ordval förekom i lagparagrafen som reglerade prästgårdarnas utformning, vilket onekligen tycks tyda på att uttrycket var ett slags standard.217 Som jag föreslog i föregående avsnitt verkar det dock inte ha förekommit en generell ordning när det gäller byggandet av tingshus i praktiken. Det knappa källmaterialet tyder dessutom på att i de fall det fanns funktionsspecifika tingsstugor i början av 1700-talet, hade de en mer komplex och differentierad struktur än en sal och två rum.218 Inte heller när det kommer till prästboställena förekom lagtextens föreslagna 215 Modéer, Kjell Å, samtal, 2007-05-16. 216 Peterson, Claes, ‘1734 års lag - en medeltida lagbok eller en upplysningskodifikation?: till frågan om synen på lagändring i det förliberala samhället’, Studier i äldre historia, red.: Robert Sandberg, s. 273-299, 1985, och Jägerskiöld. 217 1734 års lag, BB, kap 26, §2: “I prestegård skal vara stufva med två kamrar, kök, brygghus med bakugn…” 218 Arbetet omfattar inte 1600-talet men det finns intressanta studier som rör specifika häradsrätter vid tiden, i vilka frågan om de äldsta tingsplatsernas karaktär diskuteras: Johnsson, Pehr, Östra Göinge domsaga: Broby som tingsplats, Östra Göinge domarekansli, Broby, 1949, Montelius, Fröler, Lennart (red.), Refteleboken: Reftele, Ås och Kållerstads socknars historia, Utg., Reftele, 1976, Persson,Wegræus.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=