t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 92 byggandet och underhållet av tingshuset inte entydiga, å andra sidan förefaller det likväl orimligt att utfallet av deras diskussioner hade kunnat bli ett annat. I protokollen framkommer, mer eller mindre mellan raderna, intressant information om de befintliga tingshusen.Vi får veta att de ofta låg i byar,vilket konstateras i samband med kommissionens diskussion kring möjligheten att lagstifta om stall i anslutning till tingsstugan.204“Stall att byggia derwid, är swårt, serdeles som tingstugur nu äro wid byar”, kommenterade en av ledamöterna och tycks syfta på det faktum att det var svårt att upplåta mycket mark i byarna. Jag tolkar det som att tingsstugorna vanligtvis låg i bebyggelseklustret och att kommissionen inte förväntade sig av bönderna att de utöver platsen för stugan också skulle upplåta utrymme till ett stall. Formuleringen att tingsstugorna nu låg i byar antyder att förhållandena nyligen hade förändrats vilket också en av ledamöterna anmärker: tidigare låg tingsplatserna utanför byarna, i anslutning till det träd vari dömda brottslingar hängdes. Avrättningsplatsernas lokalisering i förhållande till tingshusen låg i regel avskilda från tingsplatsen, ofta flera kilometer därifrån. För att anknyta till tidigare avsnitt konstaterade arkeologerna Sanmark mfl att tingen under vikinga- och tidig medeltid hölls i anslutning till centrala färdvägar, ofta där land- och vattenväg möttes.Vid dessa platser har man emellertid inte återfunnit rester av några byggnader, vilket talar för att de tidigaste tingsplatserna onekligen låg utanför byarna. Lagkommissionens resonemang om tingsstugornas utformning rörde de praktiskt ekonomiska aspekterna, inte formmässig gestaltning. I de fall det redan fanns en tingsstuga konstaterades att den kunde stå kvar, men där man behöver bygga ett nytt hus skulle lagen föreskriva hur det borde gå till.205 Protokollen antyder att ledamöterna var medvetna om vad byggnadsskyldigheten innebar i form av ekonomiska uppoffringar, men om det var ett verkligt bristande underlag, eller allmogens ovilja att överhuvudtaget bygga tingsstugor som var problemet var de oense om. En ledamot framhöll att häradets utskylder borde användas till “den skatter. Sådana hemman införlivades under säteriet som därmed utvidgade huvudgårdens bruk och sina skattebefriade säterijordar. Som jag tolkar det, med hjälp av e-postkorrespondens med Carl-Johan Gadd i november 2003, utgjorde lagens formulering en kompromisslösning i frågan om adelns bidrag till tingshusbygget: råoch rörshemmanen, som undantogs från de flesta skatter i övrigt, omfattades av tingshusbyggnadsskyldigheten medan huvudgårdarna undantogs. 204 Sjögren 1, s. 383. 205 Sjögren 1, s. 467.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=