t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 90 plikerade då att eftersom själva länsmanshemmanen var beständiga och införda i jordeboken som sådant, kunde tingsstugor visst byggas på sådana gårdar. Förutom att diskussionen visar att länsmansgårdar förekom som tingsställen, stärker den slutsatsen att det inte fanns en självklar plats för tingshuset. Vem som skulle stå för kostnaderna för tingshusbygget var heller inte givet. I de tre första förslagen som lades fram1692, 1694och1713inleddes lagtexten med att fastställa att alla som bor och äger jord i häradet skulle bygga tingshuset, det vill säga hade man en gård, oavsett om det var skatte-, kronoskatte- eller frälsejord, skulle man bidra till byggandet av tingshuset. Insatsen skulle stå i proportion till gårdens skattekraft. När lagkommissionen påbörjade sitt arbete hade Karl XI just genomfört reduktionen och de tre jordnaturerna skatte-, krono-, och frälsejord omfattade ungefär en tredjedel var av den svenska jorden.197 Säteriernas andel, det vill säga huvudgårdsjordarnas andel av det totala mantalet, var omkring 6% i landet och 14 respektive 11 % i frälsetäta Stockholm och Södermanland. Skillnaderna mellan frälsetätt och frälsefritt härad när det gällde gårdar som var skyldiga att bidra till tingshuset bör inte ha varit stora och de tingshusbyggnadsskyldiga gårdarna tycks ha varit i klar majoriteten. Det är samtidigt viktigt att tillägga att även om skillnaderna beträffande andelentingshusbyggnadsskyldiga gårdar inte var nämnvärda, varierade deras samlade tillgångar förmodligen ganska mycket från ett härad till ett annat – helt enkelt beroende på att vissa bygder var rikare än andra. När det kommer till vilka gårdar som skulle undantas från tingshusbyggnadsskyldigheten skiljer sig de olika lagförslagen åt på flera sätt vilket jag vill beskriva närmare.Anledningen är dels att visa hur många människor i ett härad eller tingslag som omfattades av skyldigheten, dels att frågan om vilka som skulle bekosta tingshuset förblev kontroversiell under hela 1700- och större delen av 1800-talen. Även om det i den slutliga lagparagrafen blev bönderna som ensamma skulle stå för skyldigheten, är det intressant att diskussionen överhuvudtaget fördes på 1600-talet. Bönderna bar hela skattesystemet inklusive alla andra byggnadsskyldigheter, och det förefaller märkligt att frågan ändå behövde avhandlas. 197 Gadd, Carl-Johan,Det svenska jordbrukets historia. Bd3,Den agrara revolutionen:17001870,Natur och kultur/LT i samarbete med Nordiska museet och Stift. Lagersberg, Stockholm, 2000, s. 95.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=