t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 86 ett rum hade dock kommit till på bottenvåningen. Det stora rummet för nämnden, vilket låg till vänster om förstugan, hade delats i två och att döma av målarens redovisning var det kronobetjäningen som förfogade över kammaren närmast den stora förstugan. Nämnden höll till i rummet mot köket. Därmed hade häradsborna valt att trotsa överintendentsämbetets ritning och länsman, som hade fungerat som kassör och byggledare under processens gång, fick sitt eget rum. Förändringen innebar också att nämnden när den skulle träda in i tingssalen, fick passera via köket och matsalen såvida de ville undvika länsmans rum. Det fanns visserligen en dörr mellan rummen, men den var påtagligt liten och trång. Huruvida blindfönstret som vi ser i fasaden idag är en effekt av denna förändring är svårt att säga,men hade det istället varit ett vanligt fönster hade det hamnat mycket nära väggen som skiljer de två kamrarna åt. I termer av rumsordning och rörelsemöjligheter var huset på så vis uppdelat i två avdelningar; tingssalen, domarens och skrivarens kammare på den södra sidan om den stora förstugan, och övriga utrymmen på den norra. Köksbetjäningen kunde röra sig in och ut ur huset och mellan förstugan med bakugnen, köket och matsalen utan att befatta sig med det som skedde i rättssalen. Och vare sig besökaren hade ärende till länsman eller till rättssalen nådde hon/han dit direkt via den stora förstugan på framsidan.När nämndemännen skulle stiga in i salen behövde de inte passera den stora förstugan med alla åhörare, eftersom de hade ett eget rum som kunde nås via ingången på gaveln. Domaren och skrivaren hade sina rum längst in i huset, avskilda från övriga aktörer och domaren kunde till och med nå sitt säte utan att stiga ned från podiet. Det minst tillgängliga rummet i byggnaden var matsalen, där förmodligen hela rätten utspisades efter varje avslutad tingsdag. De godkända ritningarnas skilda cirkulationsbanor förverkligades i praktiken. Det är omöjligt att säga hur människor faktiskt kom att röra sig i byggnaden, troligtvis varierade användningen varierade beroende på tidpunkt, både över året och över dagen. Det finns uppgifter gällande andra 1700-talstingshus som tyder på att domarna och skrivarna så att säga gjorde tingshuset till sitt under tingen; mellan förhandlingarna åt och sov de i huset, de ägnade sig åt skrivarbete, tog emot besök och spelade kort.189 Mellan tingen tycks huset mer ha fungerat som en allmänt tillgänglig lokal. 189 Hamilton, Hugo, Min farfars journal 1809-1811, Hugo Gebers förlag, Stockholm, 1923, De Geer, Louis, Minnen, Norstedt, Stockholm, 1892 (De Geer, 1892a), och Edling, Nils, ‘Montesquieu och Hullaryds tingshus. En rättskonflikt i Småland
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=