rummet och r ä t te n 21 såväl utvändig och invändig gestaltning som rumsdisposition. För att diskutera frågan utreder avhandlingen hur tingshusen var tänkta att se ut, i förhållande till det materiella resultatet. Därutöver reses frågorna vilka funktioner husen avsågs fylla, vilka de byggdes för, och hur de sedan kom att användas? Slutligen diskuteras också på vilka sätt människor tog tingshusen i anspråk, det vill säga: vilket förhållandet var mellan rumslig organisation och sociala territorier.Avsikten är inte att studera tingshusen som illustrationer, jag vill i möjligaste mån låta husen vara arbetets fokus, start och slutpunkt. Målet är att bättre förstå gestaltningsprocessens olika skeden såsom delar i produktionen av det rum där rätten skipades. Därmed vill jag också att arbetet skall bidra till den komplexa bebyggelsehistorieskrivning som ger plats åt flera bruk och brukare och i vilken till synes motsägelsefulla förhållanden kan komma till uttryck. En teoretiker som ville lyfta och granska frågan om det rumsligas betydelse var sociologen och urbanteoretikern Henri Lefèbvre, vars teorier länge har präglat kulturgeografisk och sociologisk forskning om förhållandet mellan människor och miljö.21 I La production de l’espace (1974) tog han de vetenskapliga disciplinernas särskiljande i olika slags rum beroende på ontologisk utgångspunkt, som avstamp för att undersöka vad han kallade rummet som“nature seconde”, ett slags förgivettagen andra natur.22 Den i hans mening oreflekterade men vedertagna uppdelningen i å ena sidan (antingen) fysiska, och å andra sidan (eller) mentala rum leder till att det rumsliga betraktas som en passiv och så att säga oskyldig behållare av mänsklig verksamhet. I själva verket, menade han, spelar det en avgörande roll i människors liv och samhällens utveckling.23 Ståndpunkten som Lefèbvre hävdade och belyste konsekvenserna av, är att rum blir till och ständigt omformas genom relationer människor emellan. 21 Inom kulturgeografin talar man om rumslighet i bemärkelsen upplevt rum, rum skapat av människor – som kontrast till rum i bemärkelsen scen där socialt liv utspelar sig. Gren, Martin & Hallin, Per-Olof, Kulturgeografi: en ämnesteoretisk introduktion, 1. uppl., Liber, Malmö, 2003. 22 Lefèbvre, Henri, La production de l’espace, Anthropos, Paris, 2000 (1974), préface s. xix. 23 Lefèbvre, s. 19, “/…/ l’espace de la pratique sociale – celui qu’occupent les phénomènes sensibles, sans exclure l’imaginaire, les projets et projections, les symboles, les utopies.” Avstamp och redskap
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=