RB 67

rummet och r ä t te n 87 Om vi förutsätter att häradsbornas föreställningar om domstolsbyggnaden kom till uttryck i de planritningar som skickades till överintendentsämbetet, kan konstateras att de snarare handlade om funktion än om form.Kanske tog man utformningen för given på så vis att det inom ramen för de lokala förutsättningarna bara fanns en möjlig form till den föreslagna rumsdispositionen. Kanske underförstods att valet av byggmästare avgjorde utformningen. Caspar Seurling var känd för att ha byggt flera kyrkor och högreståndsbyggnader i Östergötland och det är troligt att han hörde till traktens mest välrenommerade byggmästare. Hans arbetssätt och särskilda förmågor var kända av de bland Bankekinds tingshusbyggnadsskyldige som fanns representerade när beslut fattades. Överintendentsämbetets förslag uttryckte ett slags professionell nyttoarkitektur vars strama fasader dolde en oregelbunden planlösning som i grunden var väldigt lik häradsbornas. Stensockeln, det brutna halvvalmade taket och de stora fönsterytorna var visserligen ovanliga inslag på landsbygden, men de var samtidigt kända byggnadselement, inte minst från militärboställena och prästgårdarna. Kanske motsvarade de en idé om tingshuset som en avvikande byggnad, särskild från övriga hus i byn i höjd, dimensioner och kontur.190 Tingshuset i Fillinge var sannolikt en funktionsintegrerad miljö. En viktig skillnad mellan häradets och ämbetets ritningar var att den senare förmedlade en tydlig strävan att skapa skilda stråk för domstolens aktörer. Med fler ingångar, utvägar och passager, och med köket och bakugnen placerade långt från skrivborden och rättsskipningen framstår ämbetets föreställning om tingshuset nästintill som en institution. Samtidigt finns i de två förslagen likheter som visar på samsyn.Tingssalen ligger skild från övriga funktioner men tillgänglig direkt från förstugan. Domarens rum är också avskilt i båda ritningarna, isolerat bakom podium och skrank för största möjliga avskildhet. Överintendentsämbetets arkitekter och häradsborna i Bankekind hade olika utgångspunkter när de skulle ge form åt sina föreställningar 1811’, Kungl. Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, Årsbok1957, 1957. Enligt sägnen uppfanns kortspelet Vira just i tingshuset i Vira bruk där några av nämndemännen i februari 1810 hade isolerats av ett snöoväder. I väntan på bättre väder och gott slädföre kom de att tröttna på sina kortspel och uppfann till slut vira. 190 Kommande: Löfgren Eva, ‘This is not a court-house’, Beyond Nordic Legal Modernity: In Search for New Co-ordinates: Nordic Jurisprudence Revisited,MuseumTusculanum, Copenhagen University Press, Köpenhamn, 2011.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=