rummet och r ä t te n 89 I huvudsak ägnade man sig i förarbetena till lagen åt tre aspekter av frågan: var tingsplatserna skulle ligga, vem som skulle bidra till byggandet av tingshusen och hur dessa hus skulle utformas. Precis som i 1600talets domböcker benämndes tingshus konsekvent tingsstuga i bemärkelsen separat mindre byggnad. I äldre språkbruk syftade visserligen stuga både på rum med eldstad/dagligstuga, och boningshus,men kommissionens resonemang rörde byggnaden, inte rummet.193 Den gällande Kristoffers landslag stadgade att alla härader skulle ha en bestämd tingsplats, och konflikter om lokaliseringen var sannolikt inte ovanliga under 1600-talet. En indikation är att lagkommissionen såg det nödvändigt att reglera frågan i lag, en annan är att konflikter om lokaliseringen var vanliga under senare perioder i tingshusbyggandets historia. 1693 förslogs att där tvister om lokaliseringen uppstod skulle de lösas genom att låta tingsplatsen ligga där “som landzhöfdingen effter almogens beqvämligheet förordnar”, det vill säga frånta häradsborna avgörandet.194 Formuleringen påminner om den som slutligen kom att fastslås i lagen, “ther Konungens Befalningshafvande pröfvar thet för almogen lägligast, sedan Rätten theröfver hörd är” som innebar att häradsbornas behov och önskemål skulle styra lokaliseringen men att kronan hade sista ordet.195 Tingsplatsens läge i förhållande till exempelvis vägsträckningar, städer, marknadsplatser eller kyrkorna tycks inte ha varit en fråga som angick lagstiftarna, däremot var det viktigt att domstolen höll sina ting på en plats som allmogen fann lämplig. En viktig slutsats är också att tingsplatsen inte var given, det vill säga att det fanns flera tänkbara lokaliseringar. Både lagkommissionens kommentarer och den slutgiltiga lagtexten tyder på att pragmatik snarare än sedvana styrde valet av lokalisering. Vad man egentligen avsåg med tingsplats framgår dock inte tydligt av protokollen.Vi får inte veta om konflikterna handlade om i vilken socken huset skulle byggas, i vilken by, på vilken tomt eller i vilket topografiskt läge. I ett protokoll från 1693 antecknas att ting vid denna tid hölls på länsmansgårdar, men att en tingsstuga inte borde byggas på sådana hemman eftersom länsmännen byttes ut.196 En av ledamöterna re193 Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid till reformationstid Rosenkilde og Bagger, Köpenhamn 1980-1982 (1956-1978), band 17, s. 250. 194 Sjögren,Wilhelm (red.), Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736. 1, Lagkommissionens protokoll, 1686-1693, Uppsala, 1900, s. 408, protokoll 7 juli 1693. 195 1734 års lag, BB, kap 26, § 4. 196 Sjögren 1, s. 467.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=