rummet och r ä t te n 161 i Kållängen, där det också fanns gästgiveri, skjutshåll och poststation, delade tingshusets besökare gårdsplanen med förbipasserande resenärer och de två gårdarnas invånare. I början av1800-talet när huset var tämligen nybyggt, låg byn i en landsvägskorsning och vägen söderifrån slingrade sig förbi dammen och häktet på tingshusets baksida och gick därefter rakt igenom bybildningen.Vid den tidpunkten omslöts den stensatta gårdsplanen där tingshuset bildade den södra sidan, av ytterligare tre byggnader med tillhörande mindre uthus.315 Här fanns ingen särskild yta avsatt kring tingshuset, men det faktum att gårdsplanen var stensatt och att gården hade flera offentliga funktioner talar för att planen var en väl känd och frekventerad plats. På baksidan av den östra mangårdsbyggnaden fanns också en trädgård men i vilken utsträckning den, och andra liknande trädgårdsanläggningar, användes som umgängesrum vet vi lite om.316 Fortfarande var nyttan med kålgården och fruktodlingen huvudsaken, vilket också framkommer av det faktum att när tingshuset byggdes på 1780-talet ersattes en av gårdarnas ägare för förlorad inkomst av kålgården som då fungerade som materialupplag.317 Det är heller inte osannolikt att gästgivaren var bland de första att upplåta sin trädgård för fägnad och samvaro, också i samband med tingen.318 I sin resedagbok från1802 noterade Jacob Melker Spens, då 11år gammal, angående miljön kring tingshuset i Stora Åby (Vagnhärad socken) Södermanland, som då var tingsställe för Hölebo härad:“Vi ankommo till Stora Åby Gästgifvaregård. Den ligger ej illa. En å går förbi och gör ganska vackra holmar och bakomTingsbyggningen på den sidan om ån som gården är, ligger en ganska snygg trägård, som nuvarande ägaren med mycken flit upodlat.”319 När tingshus uppfördes hundra år senare utgjorde trädgårdsanläggningen en självklar utgiftspost och även på 1850-talet förekom i trädgårdslitteraturen anvisningar om vilka slags anläggningar som lämpade sig kring en institutionsbyggnad. Precis när 315 Gårdsplanen är belagd med kullersten som idag är överväxt. När stenläggningen tillkom går inte att belägga men troligtvis under första delen av 1800-talet eller tidigare. 316 Lantmäteristyrelsens arkiv, Enskifteskarta gästgivarehemmanet Kållängen 1823. 317 LG, Kinnefjärdings häradsrätts arkiv,Nota 2R:d,“utlagt Kågård, Kruddegård; samt äng till Materialsplatser”, 17 oktober 1786. 318 Flink, Maria, Tusen år i trädgården. Från sörmländska herrgårdar och bakgårdar, Rabén Prisma/Torekällbergets museum, 1994, s. 149. 319 Spens, Jakob Melker, Dagbok under en resa om sommaren 1802, slarvigt upsatt af JMS, opublicerad resedagbok, släkten Spens privata arkiv, http://www.spens.org/slaktdok.htm
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=