RB 67

t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 136 en vindskammare i varje gavel samt takresningen med bräders och spåns påläggande”, därutöver skulle han verkställa all murning.265 Planeringsförfarandet bakom alla tre byggnaderna pekar på att tingshusen var väl genomlysta projekt som stöttes och blöttes både vid tingshusbyggnadsskyldiges sammankomster och i de olika socknarna.Ritningar,kostnadsförslag och kontrakt tecknade onekligen en tämligen detaljrik bild av hur tingshusbyggnadsskyldige tänkte sig sitt nya hus, men det är intressant att själva utformningen, den grundläggande strukturen, volymen och antalet rum, inte tycks ha orsakat debatt. I sin precisa, måttade och mängdspecifika karaktär uppstod husen i protokoll och skrivelser som vore utformningen tämligen given. Som jag ser det utgick inte föreställningarna från överintendentsämbetet, de fanns där tidigare och anledningen till varför utformningen aldrig blev en fråga för debatt var just att häradsborna hade förlagor att hänvisa till, vilka låg till grund för deras bild av hur tingshuset borde se ut. Det främsta skälet till varför byggnaderna tog lång tid att förfärdiga var, förutom konflikter kring lokaliseringen, den ekonomiska aspekten som var ständigt närvarande i alla diskussioner. Trots de ekonomiska argument som framhölls, är det emellertid tydligt att tingshusbyggnadsskyldige sällan valde den billigaste lösningen. Dels uttrycktes målet att åstadkomma en byggnad av god kvalitet som skulle hålla i flera generationer, dels framgår tydligt att de utrymmen som den gängse användningen av tingshuset krävde, inte tillgodosågs av det hus som stipulerades i lagtexten. Häradsborna hade kunnat föreställa sig tingshuset som ett hus med sal och två kammare, men antog istället ritningar med en långt mer elaborerad plan. De hade kunnat lista två nödvändiga behov: förhandlingsrum och skrivkammare, men namngav minst sex olika funktioner som skulle förses med utrymme i huset. De hade kunnat förse rätten med kost och logi på det närliggande gästgiveriet,men valde att planera för såväl matkällare som kök.De hade också kunnat tänka sig en materialmässigt enklare byggnad, ett minimum, men de fattade likväl beslut om oljefärg, skiffer och naturstenstrappor. Slutsatsen är snarast att de ekonomiskt rationella valen gjordes inom bestämda ramar som betingades av andra faktorer än ekonomi. Förutom de ritningar som skickades till överintendentsämbetet för granskning förekom ritningar som aldrig nådde Stockholm. 1833 lät till 265 LV, BHA, Handlingar rörande Tingshusbyggnad etc, Kontrakt 10 november 1790.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=