SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT RIBLIOTEK FEMTONDE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN l • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK FEMTONDE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
• • • • SÖDERKÖPINGS LAGBOK 1387 E'rGIVI':N LITER DEN MEDIGTIDA HANDSKRIFTEN OCH mi:d en inledning AV ELIAS WLSSKX A.-n. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM
LUND 1971 CARL BLOMS BOKTRYCKERI A.-B.
INNEHÅLL Inledning, Av Elias Wessén IX SÖDERKÖPINGS LAGBOK Kiinungx balker . . . Gypta balker Arfwa balker Jordha balker Bygninga balker . . . Köpmala balker . . . Skipmala balker . . . Radzstuw balker . . . Edsöris balker Höghmälis balker . . Drapmal meth wilia , Drapmal meth watha Saramal meth wilia . Saramal meth watha Thiuwa balker 1 14 23 31 38 52 68 71 86 97 101 106 111 118 121
INLEDNING »S(")derköpiiig.s Lagbok» iir namnet på den pergamentsliandskrill av den medeltida stadslagen (»Magnus Erikssons Stadslag»), som har tillhört Siiderköpings Rådhnsarkiv. Den har år 1866 överlämnats till förvaring i Kimgl. Biblioteket, i vars handskriftssamling den är signerad 15 170. I E. J. Schlyters utgåva av Stadslagen (Samling af Sveriges Gamla Lagar, Band 11, 1865) är den heteeknad som hs B av MESt. Som hs A av samma text har Sehlyter betecknat »Stockholms Lagbok», som tidigare har tillhört Stockholms Bådhusarkiv och numera (sedau 1865) också förvaras i Kungl. Bibliotekets handskriftssamling, under nummer B 154. Sehlyter hade visserligen klart för sig, all detta omiijligen kunde vara någon originalbandskrift av Stadslagen, men han tog feir givet, på ganska allmiinna grunder, all del var »den äldsta kända handskrift af denna lag som nu finnes i behåll» och all den var »skrifven i senare hälften af 14:de århundradet», sålunda ett eller annat årtionde efter lagens tillkomst. Delta har senare visats vara oriktigt. Easlän det är svårt all finna skäl för en exakt dalering av denna handskrift, härr<)r den med all sannolikhet från 14‘20-talel. »Stockholms Lagbok» (hs A) ligger till grund f(')r såväl den fiirsla tryckta utgåvan av Stadslagen år 1617 som för Schlyters vetenskapliga utgåva år 1865. Den är också utgiven i fotografisk reproduktion år 1944 ((>)rpus (Mdieum Suecicorum Medii AEvi, Vol. 4), med inledning av Nils Ahnhmd. Förutom i dessa båda huvudkällor finns Stadslagen bevarad i ett stort antal handskrifter från medeltiden och 1500-talet (före trj'ckel 1617), sammanlagt åtskilligt över 100. Därav härrör, förutom B 170 (hs B), 4 (jiimte ett fragment) från 1300-lalet, drygt ett 40-lal från 1400-talet, och de övriga (omkring 60) från 1500talet och början av 1600-talet. Någon originalhandskrift av MESt har däremot icke blivit bevarad. Alla de bevarade handskrifterna är sålunda avskrifter, av mycket olika värde. De 18 äldsta har av .Sehlyter signerats i ungefiirlig tidsföljd hs A—hs S. .Schlyters
X beteckningssystem är fortfarande användbart och praktiskt vid ett studiumav texten i MESt. Varje medeltida stad måste ha haft sin handskrivna lagbok. Den skulle förvaras i en kista tillsammans med sigill och privilegier (Kg 3). Den skulle uppläsas en gång om året (Kg 23), och envar hade rätt att mot en avgift få lagens innehåll i en viss rättsfråga uppläst för sig (R 6). Det är då förvånande, att endast fyra sådana lagböcker som direkt anger den stad, för vilken de har gällt, numera finns i behåll (för Stockholm, Söderköping, Arboga och Trosa). Vart har alla de andra tagit vägen? Förmodligen har de flesta gått till spillo genom brand eller annan förstörelse. Flertalet av de nu bevarade medeltida handskrifterna av MESt torde ha tillhört privatpersoner och varit utförda för deras räkning, antingen förmögna och inflytelserika borgare eller lagkunniga och politiskt verksamma frälsemän, riksråd eller lagmän. Ett studium av Schlyters textkritiska apparat kan lätt avslöja vissa frändskapsförhållanden handskrifterna emellan. Sålunda är hs H, I och (större delen av) hs P direkta avskrifter av hs A, »Stockholms Lagbok». Vidare är det alldeles tydligt, att hs BCGKQ (jämte en senare funnen, nu i Kungl. Biblioteket förvarad handskrift, signerad B 82) går tillbaka på en gemensam källa, som icke längre är bevarad. Nat. Beckman har (efter hs B) betecknat denna grupp handskrifter som »texttyp Söderköping». Den är avsevart större och mera komplicerad än »texttyp Stockholm», som strängt taget endast består av en enda handskrift (hs A) jämte några avskrifter därav, alla från 1400-talet. »Texttyp Söderköping» innehåller åtminstone två äldre handskrifter (hs B och C), från 1300-talet. Vi kan lämna de övriga handskrifterna (»texttyp Uppsala» och »texttyp Västerås») åt sidan, då de i detta sammanhang icke synes ge någonting av intresse, och samla uppmärksamheten till de båda »texttyperna» Stockholm och Söderköping.^ Rubriken överst på fol. 2 Her byrias sutherköpungs laghboch visar, att rådet i Söderköping har låtit göra denna handskrift för stadens räkning. Efter lagtextens slut fol. 64 är med större hand- ^ Min citering av lagen (ord eller textställen) hänför sig av praktiska skäl till Schlyters utgåva, med de långa kapitlens indelning i paragrafer. Där hs B avviker från denna (se s. XIII), är detta alltid angivet i noterna till texten.
XI stil och rött bläck tillagt: Completiis est liber iste sub manii konradi scriptoris. Anno ab incarnatione domini A/‘' CCC'^ lxxx° septimo [= år 1387]. Med liten stil har tillagts, troligen av Konrad skrivare själv: circa michaelis, d.v. s. omkring Mikaelsmässan den 29 sept. Handskriften är sålunda exakt daterad, vilket är något ganska ovanligt och ger den ett särskilt värde. Tyvärr får vi icke veta, var den är skriven. Men med mycket stor sannolikhet vågar vi tro, att detta har varit i Stockholm. För Stockholm var den nya stadslagen i första hand avsedd, och den handskrift, som förvarades av rådet i rikets huvudstad och följdes vid dess överläggningar och beslut, hade givetvis ett auktoritativt anseende. Då nu rådet i Söderköping hade funnit det nödvändigt att skaffa sig den nya stadslagen i stället för stadens föråldrade rättsbok, den gamla »Söderköpingsrätten». torde det ha varit självklart, att man vände sig till Stockholm och utverkade tillstånd att genom skrivaren Konrad få kopiera dess lagbok. Det är anmärkningsvärt, att man i början av boken genom rubriken utan vidare kallar denna avskrift för »Söderköpings Lagbok». Det var utan tvivel en tradition, som man därvid anknöt till. Den nya lagen, som man nu — möjligen genom ett kungligt privilegium, ehuru något sådant icke finns bevarat —hade fått tillåtelse att följa, ersatte stadens gamla lagbok. Därför kunde skrivaren Konrad omedelbart, då han satte i gång med sitt arbete, åsätta det rubriken »Söderköpings Lagbok». »Söderköpings Lagbok» (hs R) innehåller den ursprungliga lydelsen av Kg 2 om rådets sammansättning —hälften svenskar, hälften tyskar —oförändrad. I hs A har ett blad blivit utskuret och ersatt med ett nytt blad, som innehåller ny text i enlighet med riksrådets beslut efter slaget på Brunkeberg år 1471: alla i stadens råd skall vara »svenska män och ej utländska». Till grund för Stadslagen ligger, till innehåll och form, den tidigare utarbetade Landslagen. Den har följaktligen kommit till efter Landslagen. Enligt Schlyter (SGL 11, 1865, s. LVHI) kan man »med säkerhet antaga att denna lagbok har blifvit utarbetad emellan åren 1350 och 1357». Enligt K. G. Westman m.fl. omkring 1349, sålunda ett par år efter Landslagen. Någon alldeles exakt datering är knappast möjlig att ge. Icke heller finns någon kunglig stadfästelse bevarad. Starka skäl talar för att en sådan aldrig har
XII runnits, även om lagen efterhand har tagits i hruk såväl i Stockholm soil! oeksa i andra städer.’ mot flock och samling» id.v.s. mot iipplo|)p| i städerna, utfärdad i Stockholm deu 25 nov. 1357 Iutgiven av Schlyter i S(iL 12. 18h9. s. 401 f.). har säkerligen samhand med det då pågående arhetet på en .stadslag. Men denna stadga var icke inarbetad i »Söderköpings Laghok» och har sålunda icke heller funnits i dennas förlaga, Stockholms äldsta laghok efter »Hjärköariilten». Utom i hs B saknas den i flertalet av de äldsta handskrifterna, och några har infogat den som tilliigg på olika ställen i texten. Den har sålunda icke lillhöut Stadslagens ursprungliga text. därom kan icke råda något tvivel. Däremot finns den i »Stockholms Laghok» (hs A) och i dess avskrifler (hs IlIP), införd i lagen på tva olika ställen, vid slulel av Konungshalken (Kg 20) och vid slutet av k^dstireshalken (1\ 27). Magnus k’rikssons Stadslag har såsom nämnt fiuelegal idarhelad år 1357. och flera avskrifter har l)livit gjorda, delvis efter del i Stockholm hefintliga huvudexemplaret. I »Slockliohns Laghok» (hs A) iir emellertid de håda tilläggen mot flock och samling Kg 2(> och 1'2 27 inskrivna i omedelhar följd med det fciregaende och av samme skrivare, diirtill upptagna i registren till de hada halkarna. salunda helt inordnade i lagen. Om hs A hade kommit till rc'dan under senare delen av 13()0-lalel i fcire hs B. såsom .Schlyter menar) och da varit Stockholms stads laghok. skulle man ha väntat en allmännare fcörekomsl i handskrifterna av de hada tilläggen Kg 20 och E 27. All dessa har blivit infcirda på sina nuvarande platser i den normgivande lagboken fcir .Stockholms stad fcirsl vid en senare avskrivning och revision av lagen, fcirefaller da sannolikare. Dateringen av hs A måste m.a.o. fcirskjutas framåt i liden. Det starkaste skälet fcir alt hs A »Stockholms Laghok» icke är så gammal som .Schlyter tror (fran omkring 1375) iir nog. all den icke har lämnat efter sig flera avskrifter iin som nu iir fallet (hs IlIP). De hada äldsta av dessa, hs II och 1. härrcu' från mitten av 140()-talel. ».Söderkcipings Laghok» (hs B) har sålunda ett betydande viirde såsom vår äldsta bevarade handskrift av .Stadslagen, noggrant Konung Erik Magnussons stadga ’ Om .Stactsla^'cns tillkomst sc .\ke Holmbäcks uppsats »X;ir författades Magnus ICrikssons .Stadslafj?» i vår utijåva av .Stadslagen i översiittning iHiittshistoriskt Ifibliotek. Hand 7. ISlöO, s. Iv f.).
XIII daterad till 1387. Därtill kommer, alt den av allt att döma är en av.skrift av Stockholms äldsta, förmodligen tidigt förkomna exemplar av denna lag. Som vanligt är i de fornsvenska lagarna, inledes också i Stadslagen de olika halkarna med ett innehållsregister, en förteckning över de i l)alken ingående flockarna, i ordningsföljd efter innehållet och sammanhanget (jch numrerade med motsvarighet i den följande texten. Ett sådant register kallas i hs B för en Tdbuld, en (iversikt. De olika halkarna liar i »Stockholms Lagbok» (hs A) regelhimdet överskrifter med samma form, t.ex. Köpnidld bdlker hdffver flockd xxxiiii. Flockarnas (kapitlens) antal anges sålunda inledningsvis redan i halkens överskrift. 1 »Söderköpings Lagbok» (hs B) har överskrifterna lika regelhimdet en annan formulering, t.ex. Iler bi/rids köpiudld bdlker. Tdbuld (varpå följer förteckningen (iver flockarna). Man får måhända ett intryck av att man befinner sig närmare ett tillstånd, då halkens innehåll och därmed också flockarnas antal ännu ej var definitivt fastställt. Olikheterna mellan de båda handskrifterna i halkarnas indelning och framför allt i flockarnas rubriker är fiirvånansvärt många. Om Kg 20 och E 27, som saknas i hs B, har redan talats. Köpmålahalken har i hs A 34 flockar, i hs B 37 flockar, beroende j)å att hs A:s fl. xiv i hs B har blivit uppdelad på två flockar och att dess fl. xxxiv i hs B motsvaras av tre flockar (fl. xxxv—xxxvii). Vad som hiir är ursprungligt, är icke gott att veta. Skejipsmålahalken (SkB) är i hs B fragmentarisk: två blad är hiir bortskurna (se nedan s. X\d). Den omfattar i hs A 20 flockar, i hs B har del varit 19 flockar. 1 Draiiamålshalken I iD 1) råder villervalla. 1 hs B har fl. i (enligt Tabula och hs .\) i texten blivit uppdedad j)å två flockar (fl. i och ii). El. i—viii i Talnda överensstämmer diirför med hs A men motsvarar fl. i—ix i texten av hs B. Sedan har emellertid 'Fahula (i hs B) en rubrik fl. ix, som icke har någon motsvarande text vare sig i hs A eller i hs B. Tabula och text kommer diirför att sliimma överens i fl. x—xv. Ils A har Dråpamålsbalken II (D II) har i hs B 17 flockar, i hs A 10. Fl. iii och iv i hs B utgör nämligen där en flock, 'rjuvahalken (TjB) har i hs A 20 flockar, i hs B 21 flockar, beroende på att den sista flocken i hs B har hrutits id i hs A till en egen balk, Dohhlarebalken. endast 14 flockar.
XIV Mycket större betydelse än dessa olikheter i balkarnas indelning har emellertid en annan sak, nämligen flockarnas rubriker. Det är uppenbart att skrivarna (eller snarare deras uppdragsgivare) här har ansett sig kunna handla med vida större frihet än i fråga om själva lagtexten. Om något borde förtydligas eller tilläggas, så var det tillåtet att göra så. Nu förhåller det sig så, att flockrubrikerna i hs A ofta är ändrade till lydelsen, förtydligade, utförligare. Det förhåller sig aldrig tvärtom. Hs A innehåller i fråga om dessa textstycken en bearbetning, hs B har en ursprungligare text. Självklart är det icke möjligt att här genomgå detta i detalj. Det skulle kräva alltför stort utrymme. Den som vill kan göra en jämförelse mellan vår text av hs B och Schlyters utgåva av hs A. (Schlyter har, märkligt nog, icke brytt sig om att ange dessa olikheter mellan hs A och hs B i sina textkritiska noter.) Men för att göra det möjligt för en läsare att pröva mina uttalanden har jag här sammanställt en förteckning över de flockar, där ändringar och tillägg förekommer i hs A i registren till de olika balkarna. De kan vara större eller mindre från en helt ny formulering till ett kort tillägg, som gör rubriken något mer fullständig. Huvudsaken är att de alltid går i samma riktning och tydligt visar, att en omarbetning eller översyn av registren har skett i hs A. KgB: ändring fl. 3, 13, 22 tillägg fl. 8—10, 12, 14—16, 23—25 helt ny fl. 26 GB; ändring fl. 6, 13 tillägg fl. 3, 4, 7—9, 14 ÄB: tillägg fl. 6. 9, 12, 19, 21 JB: ändring fl. 2 tillägg fl. 3, 13 BB: ändring fl. 12, 14 tillägg fl. 22 KmB: ändring fl. 18, 21 tillägg fl. 8—10, 14, 15, 20, 22—24, 26, 28, 33, 34 [SkB —] RB: ändring fl. 6, 10, 16, 17, 32 tillägg fl. 2—5. 11—15, 20—24. 26—29, 33, 35
XV EB; tillägg fl. 12, 13, 16, 19, 20, 23, 25, 26 helt ny fl. 27 HB: ändring fl. 1 tillägg fl. 2, 3, 7, 8 D I: tillägg fl. 1, 2 D II: tillägg fl. 4, 8, 17 S 1: ändring fl. 9, 16 tillägg fl. 8, 12, 13 S II: tillägg fl. 2 TjB: tillägg fl. 5 Registren till balkarna är sålunda i hs A bearbetade till ordalydelsen, och de stämmer också bättre överens med innehållet i balkarnas text. Det finns också andra ting, som synes vittna om att Stadslagen aldrig har blivit fullt färdig och fullbordad. S.k. förvandlingsstraff —i stället för böter, som den skyldige icke kunde erlägga — är i hög grad utmärkande för Magnus Erikssons Stadslag. I regel är det straffarbete, i vissa fall kroppslig bestraffning vid kåken, någon gång dödsstraff. I många fall har förvandlingsstraffet icke blivit infört i lagtexten, och denna är sålunda ofullständig, ej fullt utarbetad. En ofta återkommande lydelse är då: »Nu förmår han ej gälda böter ...» I »Söderköpings Lagbok» (hs B) har i sådana fall i regel en rad lämnats tom; uppenbarligen bar den varit avsedd för senare komplettering, som emellertid aldrig har blivit av. Säkerligen har det förhållit sig på samma sätt i handskriftens förlaga, Stockholms äldsta lagbok. Stadslagen har sålunda aldrig blivit fullt färdig. Den viktiga frågan om förvandlingsstraffen har i ett flertal fall lämnats öppen och olöst. 2 Det kan naturligtvis tänkas flera anledningar till att Stockholms äldsta handskrift av MESt, förlagan för »Söderköpings Lagbok» (hs B) och flera andra handskrifter (hs CGKQ, hs 82 i Kungl. Bibi.), ej längre finns bevarad. Den kan ha blivit utsliten och skadad. Eller den kan ha förefallit alltför enkel och anspråkslös. - .Se härom utförligare »Magnus Erikssons Stadslag» (1966), s. 26 notcu 34 och s. öO noteu 30.
XVI och staden har ined anledning därav velat kosta pä sig en ny l)ok, dyrbarare och praktfullare än den gamla, kdler den kan ha lörstörts eller rent av gått förlorad vid nägon hrand. I den nya laghok, som man då omedelbart anskaffade, har man då infört de båda tilläggen Kg 26 och K 27 om upplopp i staden, och redigerat om de viktiga registren för halkarna. Samtidigt har man också gjort en del andra smärre ändringar, omformuleringar och tilllägg i lagbokens text. På så sätt kan man förklara, att »Stockholms Lagbok» |hs A) representerar en egen tradition i textens form, tydligt skild från övriga äldre handskrifter (hs H m.fl.). »Söderköpings Lagbok» (hs B) iir så gott som fullständigt hevarad. Mellan fol. 84 och fol. 35 har dock två blad blivit utskurna, varigenom slutet av KmB och större delen av SkB har gått l('>rlorade (se s. 67 not 70). -\v E 19 finns endast de två första raderna (fol. 46 v): »Nu rakar husbonde aga sin hustru för hårt, så att hon ljuter diiden tlärav mot hans vilja.» Därefter har 9 rader (ungefär 1/3 sida) liimnats tomma (/iverst på fol. 48 rl IVir inskrivning av text. Detta måste tolkas så. att förlagan här har varit ofullständig. Ett mindre pergamentsblad ifol. 47) har senare infogats i hoken. där en skrivare från senare tid (140()-t.) har gjort en avskrift av stadgandet. Samma lucka i texten finns i flertalet äldre handskrifter av Stadslagen. 1/nligt Xaf. Beckman (Studier, 1917, s. 18 not) skulle orsaken vara reaktion mot de stränga straffen; skrivarna skulle ha lämnat tomrum »fiir att fa en mer rättfärdig avslutning ])a flocken än deras förlägg erlrjödo». Delta är i själva verket ('u myckel verklighetsfrämmande förklaring. En skrivare var ingalunda nagou lagstiftare. Han har varken velat eller vågat sakligt rcira vid den text, som han hade fått i uppdrag att kopiera. Det vore icke nagou sann skrivaranda. Aven om han kanske under arbetet tänkte ett och annat och kanske i sitt stilla sinne fann vissa bestämmelser underliga eller shitande. så aktade han sig noga för alt förfalska texten. Det låg honom helt fjärran. Alt samma lakun finns i flertalet äldre handskrifter är i stället återigen ett tecken på att Stadslagens text icke har blivit slutgiltigt fastställd. Texten i hs A och på det infogade bladet i hs B torde bero på eu senare komplettering.
XVII »Söderkiipings Lagbok» (hs B) är också bevarad i synnerligen goU skick. Den knnde myckel väl av Scblyter ha lagls lill grund l'{■)r hans te.xlnlgäva; del hade i varje 1'all givit honom en äldre och nrs[)rnngligare text. Avgiirande lör Scblyter har tydligen varit den allmänna, men oriktiga föreställningen, att »Stockholms Laghok» (hs A) var den äldsta, och hans därmed sammanhängande, men icke pä säkra grunder l)yggande dalering av denna. Nal. Beckman har ntan närmare priivning godtagit Schlyters datering av hs A sasom iildre än hs B. liksom senare också Nils Almlnnd. Beckman gö)r emellertid i delta sammanhang följande riktiga och intressanta anmärkning (Studier. 1917, s. 195): »Ganska visst synes mig, alt om Schlyler velat i friimsta rummet tillgodose de språkliga intressena, så hade hans val icke kommit alt falla på Stockholms rådhusrätts exem{)lar [d.v.s. hs AJ. nian snarare på vår handskrift |d.v.s. hs Bj. som åtminstone företer en del alderdomligheler, vilka i Schlyters textkodex redan nppgivits.» Den annars så kritiske och kringsynfe Beckman har uppenbarligen icke kunnat frigöra sig från Schlyters dateringar och draga de avgörande slnlsalserna för textens historia. Handskriften är omsorgsfnllt och jämnt skriven. Ändå förekommer riill många skrivfel och överhoppningar av ord och nttryck i texten; nagon noggrann kollationering med förlagan har tydligen icke skett. Handskriftens ortografi är ganska oregelhnnden, även i fråga om vanliga ord och inom samma lextslycke. Detta kan bero på alt skrivaren vacklar mellan sina egna. tidigare inlärda skrivvanor och förlagans språkformer. I'ht visst inflytande på lagtextens lydelse har nog skrivaren haft vid lagbokens tillkomst. Han kände som sin uppgift icke att hokstavstroget. eller ens ordagrant, kopiera förlagan, ntan att åstadkomma en god lagbok. Han har därför ansett sig ha en viss frihet i förhållande till sin tVirlaga i fraga om språkliga detaljer. Där denna knnde fiirtydligas eller bättras, naturligtvis ntan att meningen ändrades i sak. var det tillåtet eller kanske (inskvärt. Än ändrar han på ett, ;in j)å ett annat. Ändringarna och varianterna kan därfö)!' ha ett visst intresse. Ordföljden är kanske mest ntsall. både attributens och satsernas. Det finns ett stort antal sådana fall i handskrifter av Stadslagen. Ofta är del icke nuijligt i varje fall icke lätt vad som heror på en skrivares ändring. eller alt avgöra, vad som är ursprungligt och
XVIII Såsom redan har nämnts, finns det åtskilliga fel i »Söderköpings Lagbok» (hs B), som beror på skrivarens bristande uppmärksamhet eller på hans felläsning av sin förlaga. De är i allmänhet anmärkta här i noterna till utgåvan. Å andra sidan finns det ett stort antal olikheter mot hs A, som är gemensamma för hela den grupp handskrifter, som hs B tillhör. De har sannolikt funnits redan i förlagan. Felfri har denna ingalunda varit. Se t.ex. (hs B) Kg 15 (s. 7 med not 27), 20:1, Ä 8 (där en uppenbar haplografi förekommer). Km 35 (där ordet köpstath i hs BKQ uppenbarligen är fel för köpenskap, som hs A har), R 12 (s. 77 med noterna 45, 46). Det finns också tillägg eller ändringar i hs A av olika värde (se t.ex. J 11:1, 13: 1, 16). Åtminstone de flesta av dessa olikheter mellan texten i hs A och hs B är behandlade i kommentaren till min översättning av Stadslagen (1966). Bestämmelsen R 12:4 (hs A) saknas i hs B och flertalet äldre handskrifter; den har säkerligen införts i hs A. Detsamma gäller om sista meningen i Km 32 enligt hs A. Den saknas i hs B och många andra medeltida handskrifter. Däremot saknas i hs A första hälften av R 15 enligt hs B m.fl. När böter skall gå i treskifte, såsom vanligen är fallet, tillägges i hs A i regel »mellan målsäganden, konungen och staden». Detta tillägg saknas ofta i handskriftsgruppen BCGKQ. Och det kan ju sägas vara överflödigt. I J 9 pr har hs B(CGKQ) absolut satsförkortning honom ey näriiarande. Hs A har i stället: mädhan han siälfnir eig närwarande är. Enligt Kg 8 skall den som talar mot konungen eller konungens råd »sådant som går på deras heder» sättas i fängelse och huwdh mista mista sitt huvud. I »Stockholms Lagbok» (hs A) har detta blivit ändrat till hals huggen wardha. Måhända innebär detta ett förtydligande; huwdh mista kunde möjligen bli felläst som hu)dh mista bli hudstruken — ett betydligt lindrigare straff, vanligt för tjuvar. I Kg 11 hänvisas till bestämmelser i thingsmala balkenum. I »Stockholms Lagbok» (hs A) är det ändrat till i radzstuffw balkanom. Utan tvivel är detta en rättelse; balkens äldsta namn har varit Tingsmålabalken såsom i Landslagen. »Söderköpings Lagbok» (hs B) har en del ålderdomliga språk-
XIX I'oriner, soni i »Slockholm.s l^a^l)()k» (hs A) har ersalls med yngre 1’oriner oeh uUryek. Siirskill palallande iir del riill allmiinna l)rukel av masknlina nomiualivldrmer med hevaral -r (hesl. I’. -ren). l^x.: stathrcn {stadhrcn] släden Kg 9. 12 pr, lä: 7, 8, 16:2, 3, A 15, I*] 11, 11 8, 1) I: 7. 8. 9, S 1:20, Tj 20 (hs A har (Aerallt stndlicn) : kiinunger oc shdhcr Kg 20:12, 1) 1:13, S 1:21. Liiijiinger ellr siddher 1) 1:12 (hs 11), (jcstreu gäslen Kg 20:1, 11 11, 13, 22. hestren hästen 11 18. 20, domhrcn domen R 3, 4, frithren friden S I: 1, nudlicr man 1) 11: 1. ^’idare pres.konj. see Kg 4: 1 (hs A: är), til siin G 15 pr, 4'j 11 (hs A: til sik). 1 betydelsen »hantverk» och »hantverkare» har hs 11 Kg 21 handa gerning oeh gerningis manna (gen.pl.), Hs A ämbete och embetzmanna, del yngre, från tyskan lånade ordet. Av stort intresse är bestämmelserna om trolovning i G 2. Enligt Landslagen sknlle fyra vittnen närvara, två från vardera sidan. 1 »Söderköpings Lagbok» (oeh övriga handskrifter av Stadslagen ntom hs A) har antalet (ikals till 8 (4 +4), i »Stockholms Lagbok» (^hs A) till 12 (6 ( 6). saliinda tre gånger så många som på landet. Del iir uppenbart, alt olika intressen h;ir har samverkat. För en laglig l)evittning var viil 4 i)ersoner fnllt tillriickligt. Men en trolovningvar också en fest, där hand kniils mellan två släkter. Också delta borde regleras eidigt medeltida uppfattning och sed. Man fick icke hjnda hiir manga som helst. »Fästningsiil» omtalas hland giislabiid endast i Stadslagen (G 7: 1). Det sknlle icke hållas med någon kostnad. +roligen skulle endast vittnena bjudas, sålunda endast män, icke kviimor. Ursprungligen skulle då endast 8 platser linnas vid bordel (hs B); senare blev det höjt till 12 (hs A). Lagen reglerade även en sadan sed. Uppenbarligen återger »Siiderkiipings Lagbok» (hs B) hiir den ursprungliga texten. De f(ir Stadslagen nyskrivna partierna, som mest heriir städernas birvaltning och uiiringsliv (Byggningabalkeu, Kiipmålahalken. Skepj)smålabalken. Badstuguhalkeii|, har i flera avseenden en annan stil än de delar som iir gemensamma med Landslagen och hiimtade diirilrån. Meningarna iir ofta liingre och mer invecklade. Det har uppeid)arligen varit andra ])ersoner. som har bui pennan, iin de som hai' redigaaal Landslagen.
XX Haiidskririen inlrvck av all icke ha varit myckel använd och slilen. Del var noi» sä. all den IVirvarades som en dyrhar klenod i trvf^i'hel pa ell säkert rum i stadt*ns radhus. ,äang om aret skulle laijen ii[)pläsas i varje stad. "pa dai,äm eller Sankt .lohannes döparens dag, vid midsommar» iKg ‘Jii. hs Del var emellertid icke borgmästarnas eller rådmännens eller fogdens sak att läsa lagboken och alt hitta i den. De liirde sig så myckel som möjligt, då lagen liistes hiigt av stadens skrivare, och hiill delta sedan i gott minne. Om nagon icke var niijd ined fogdens och rådmännens dom. eller om meningarna var delade i en viss fråga, fick man ga till stadens skrivare och be honom slå upp vederhiirande sliille i lagboken och läsa upp del. Man skulle då lägga fram på liordel fem örar peuningar; därav skulle fogden laga två iirar. de båda horgmäslarna f(’»r del året en öre var och stadens skrivare en öre (R ö). Skrivaren var den som var garanterat läskunnig och kunde hitta i lagboken. Därför fick han ett ganska stort inflytande, fastän han bara var en anställd tjänare och icke hade säte och stämma i domstol och nämnder. .Stadslagen var i Iriimsta rummet avsedd för Stockholm. Flocken B 28 (i hs A) handlar om underhållet av Norrbro och de två andra broarna vid Stockholm. Den angick ju inte ett dugg Siulerköping, men den har utan vidare tagits med av skrivaren Konrad (B 21 i hs B), diirfiir att den fanns i hans fiirlaga. Liknande giiller om innehållet i Km 17 (hs \] : inga k()|) får gciras på mahnarna. utan endast »i staden mellan Norrbro och Sciderbro». Också delta angick uteslutande .Stockholm, men är från fiirlagan upptaget i »Söderk()pings Lagbok» i Km 18 i hs B). Hs A innehaller emellertid en mening, som saknas i hs B: »Sill och kalk må man sakhisl köpa på båda mahnarna.» Huruvida detta är ett senare tillägg i hs A eller en ideslulning i hs B. är svårt att avgöra. Ytterligare nagra fall. där hs B återger sladganden, som uteslutande har gällt för Stockholm, ma här anföras. 1 fl. E 28 stadgas om straff fiir »den som riivar från en annan IVir en (ires viirde i staden eller på .Södeiunalm eller Norrmalm.» 1 fl. S 1:14 ;ir del fråga om alt nagon i vredesnuMl kastar en annan »ut i .Slriiinmen t rån Norrbro eller .Siiderhro». 1 några handski il l(“r ihs LM.NO) lillägges: »eller i vilken k(i])slad det än ;ir i .Sverige". ■'* Hs It liitr kortare: »på dagen efter Sankt .lohannes dag .
XXI 1 Kin : 2 linr hs B diksom dt* närstående hs CdvQl : »En av konnnf,a‘ns iniin skall komma till Sloekholm.» Della iir siikerliijicn nrspriin^li^f lexl. i hs A in.ll. ändrat till: »till staden». »Därav kan slutas», anmärker Xal. Beekman (Studier i outgivna fornsvenska handskrifter, lhl7, s. 190), »att del exemplar, frän vilket Cod. Söderköping, troligen pa riitl nära hall, härstammar, närmast varit avsett fTir Sloekholm.» Del iir visserligen naturligt oeh sannolikt, all förlagan har varit a\sedd för Sloekholm, men det är viirdefnllt att pa detta siili fä del hekriiftal. Det leder oeksä oinedelharl till slutsatsen, att förlagan fiir »Söderköpings Lagbok» mäsle ha varit en iildre, sedermera fiirkommen lagbok för Sloekholm. Fl. R 12 handlar om gränserna för Stockholms rällsomräde.’* Men här finns ett tillägg: »Samma lag må alla andra städer hava inom sin stads gräns (iniuin sin staz mark)>K Bä samma gäng var dock Stadslagen avsedd för alla städer i riket, ej endast fiir Stockholm. Xägra exempel niä anfiiras ur texten (efter hs B): »(iäslgivare skall vara åtminstone tvä i varje köpstad» (Kg 13). »\äirje stad skall hava sitt märke» (Kg 16:1). »Och i varje stad skall var borgmästare för sig hava sex marker penningar om året. och var rådman fyra marker» (Kg 22). »Stadens bok skall uppläsas en gang vart är i varje stad» (Kg 23). Med »stadens bok» maste här menas stadens exemplar av Stadslagen. »Fogden, borgmästare och rådmän skall vart är en gäng i månaden i varje stad viirdera de nämnda männens arbete» (Km 19 pr). I fl. Tj 13 fiirekommer uttrycken »inom staden och hiiradel» och »hade i staden och i hiiradel» (d.v.s. den omgivande landsbygden), delta i (iverenssliimmelse med Landslagens terminologi. 1 hs .\ har pa <h‘l stmare stiillel iindrats till »hade i staden och i hundarel». »Söderkiipings Lagbok» iir bunden i ett medeltida riitl skinnband. som i motsats till sjiilva handskriften iir liimligen slitet. I bakre pärmen iir en krampa inslagen, som utan tvivel bar varit fastlåst vid en hylla eller ett bord. '• .Se liäroni den iitförlii':i koininont;iren i »Magnus Erikssons Stadslag» s. 1<I1 ItkS.
2 KUNUNGX BALKER Her l)yria.s sulherkiipimgs laghl)()cli. Ftu'sl kiinuiigx balker niz siiui/ij i'liikkii/2?. Tabula. lluru borgliaineslara ok radliineii skiilu välias. ok vni Ihera eedh. Hiiru mange borghainestara oeb radhme/j skulu allz vara, ok hum mange swenske iillar Ihylske. lluru sladzsins book, oeh iirsigle. ok pråiilegia skidu gömas. Huru mange borghaniesfara. ok radhmen aal' enne släkth sknlu wara. Wm l)orghame.stara taeha muto. iillar radhmen I'iri sin doom. Wmhwat liintzskunz manne sladzcins skriuare skal vara. Wm borghamestara. iillar radhmen vardha kiuande sina ij mellan, vm valith liuru fhz skal iindas. Wmnoghiir lalar vlot'lika a kunu/jg eller kumujgx raadh. Hwar sum gör giirni/jg a then kununger taker ij sin fridh. Wm naghar bryter kunu/jgx doom, eller hanz enibitzmanna. Nil iir nogbor niiruarande' sum hawer brel'f. a annan, oe ku/nber firi foghota eller borghameslara. Wmnagher talar vlot'ligha a toghota. oc alt radhit. Huro liiuernara eller borghamestara sculu vara i hwasladh. Nu hwar sum gil'wer malsiighanda riiiit fraan sik. Nil huru mang aar ad minzsto then seal byaman vara sum burskap winder, hwat riiiit han skal göra. Xu um hwat tima aarsens iimbitzmen sculu wiilias. I 11 HI HH VI VH VHl IX X XI XH XHI 1 ;l ru/n XHH XV XVI ' Hs A; wegh t';iraiut(.‘. '•I lis li\viirii;i.
2 Wm tlies manz brut sum byama/me sal aampunda.- elkr nakre wikt, elbu' mato falskfr. elb’r thz vitfr adbrum sum ban kaii äi fulkomna. Will than räät kunu/igi’r aglirr haua aaf alluni stadha ingälduni. Will sciitli eller a-laghu a stadheii leggias. liuru the skulu wt göras. Will brut the^ sum äi göra skutli sum siglix. Hum iiiaiig ämbite een man skal liana oc vppe halda. Hwat borglianiestare oc radhuien skiilu haua aff saköre. oc waghemie. klähishuseno. oc adlirum stadha ingellum. Hum opta stadzcins booc ^ vni arith. Will ledhis breeff. Will ivagli. pundara. bisnian. oc span. XVII XVHI 3 XIX XX XXI XXH XXHl XXHH XXV I. Nv seal man borghaniestara ok radhmeii välia. tha skulu alle borghamesfara oc radhme/i all aar atta daglium firi su/icbi valburgliadagli till ratzstuuu koiiia ängin thera borto varande vidlier hanz thre marker, foghotaiioni. oc borglianiestarum ena mark till threskiptis.® sum vni tliz aritli ärii. kunu/igenumoc stadhenum ij. marker till thweskiptis.® A suncbi valburgha dagli seal man llieiii lysa sumvalde am.” i radhstuw eptir gamblum stadhga. than sum borgliamestare eller radlinia/i skal vara, ban ägher tlietta swäria. swa bidher iak iiiik gud liiälpa oc the liälgliodoma iac aa balder, iak skal iiiinum kunu/ige troen vara, vidlier fatögliä oc rika. i alluni doiiium räto fölgbia oc aldrigh vrangum. eller orälh styrkia firi redde sculd wild, eller päninga giri. äi firi awund eller illan vilia. äi firi fränsenii eller vinskap. swa see niik gudli huller sum iak sant siglier. Oc ee tha radhmen skulu välias. tlia skal fogliate näär vara. - Fel för: sum bisnian. siälaam. jnmdara. ^ Ils therra. ^ tis \ tilliigger: skal läsas. ■’ Ordet threskiptis på rasur; trol. ändrat från: tweskiptis. ® -wc- på rasur; trol. ursprungi. threskiptis ( =hs KQ). ’ hs aru.
3 II. Borghainestara sculii vara alz siäx. thre svvenskc. oc thre fhyzske. oc fwe skiihi vara hvarl arith. Radhnie/i sciilu wara 4 llirclighi. , all/., liall'i' al'f hvario. Ihen seal wara sAveiiskcr ^ borghanieslarc cllär radhnian siini war nkidcr aff swenskuni i'adhcr. ää hwal niodlicr var swciisk cllcr fhyzsk. Thydzsker borghaiiiestarc seal vara Ihiin suio var 1‘ödder aff Ibyzskiini fadber. ee hwal inodherin war Ihyzsk eller sweiisk. oe aldre skal Ihz adhraledhis skiplas. Tyo skulii vara vni elh aar. filmswenske oe fain Ihyzske. swa aniialb arilh. oe samuledhis thridhia. oc Iwe borghamestara hwarl arilh inz them tyo. sum för är sakl. Than sladher äi hawer sva empne aa mannum. ban hafvi minna lal epthe thy han forma. Kan o<,' Ihz lima adh minna manlal är aa Ihyzskumen swenskum. eller flere lha fylles manlalilh mz swensku/n än the äro till, oc vari firi Ihyzskan. oe fylles aldre Ihydzske fore swenskan. än aa them brister vtan iämpt vari. Aldre ma ok then radhma/i vara.^ sum äi hawer äghit arff i sladheimm. III. Aath the hiise eller kislo sum statzeins incigle. booc eller stadzins jireuilegia skulu giiinas i. ther agha vara Iwe nykla aat. en seal then swenske borghameslare/} hava. oe annan then thydzske. sum sifia vm sama arith. nil. ICig skulu alle egha varaborghameslara och radhmen alzsaman i radheno. ey meer en fyre aff eenne släkt, hvalh thz är maaghsämi eller skylscaper. aldre seulu oc twe briklher. borghamesfara eller radhman wara i sender, vlan ey see annat val till. V. Tagher borghameslare eller radhman mulo firi sin doom, giwi kunu/ige muto. oe biile .xl. marker till treskiptis. kunu/ige .viii. (trlogher oe .xiii. marker, swa mykil sladhenu/u. oe swa mykil malsäghanda. oe gauge w radheno. oc vardher han till wnne/i mz .vi. vissu/u mannu/u.*'* ^ lis .swcnkcr. Riillal av yngre hand. ^ thinklen slår i hs felaktigt efter radhman. Ordet egtia ;ir tillagt över raden, Irol. av skrivaren sjiilv. Förlagan trol.: 1'hg seuln idler egha vara . . . (niirmasl hs .å och . Hs A: radhmen. Ils A: eig är. Ils iin han wardher. Ils godhoin mannom.
4 Sladzins seriuare hwilkin suin vara elka’ welias ska), han seal wara swensker oc ey wthlänzsker. VII.Kan fhz swa vara ath borghaniestara ok radhinen kivande 5 warda sina i inellan. vin valilh tha Ihe seidu viilias.lha seulu the radha siiin Here saman halda oc bälre skäl hawa. oc I'ogholen niz balder. Ibo skidii the pröiia all maall för en the Ibär stadbga aa göra. VIII.Vni nagber talar olofflika a kmui/jg eller kiinu/jgs radii thz a thera hedher gangir oc ääro. ok äro siäx manna witne till, lha seal han i j sladzcins giinio sätias. oc hnwdli inisla.'*’ Finnes ordhen adhra ledhis Iba seal foghoten oc borghamestare oc radhmen iwir han dciina eptir thy sum them är widberkennelikilh fore kmm/jge oc hanz radhe. eller ij sladzins iern sätias. ther till kimunger ther siähver iwi diune. eller foghote oc radbme/j äplir kum/agx dome, en ban gifer ey borgha/J firi sik sath. Kki IX.IIwar sum giir gärni/ig a then kunu/iger taker i sin fridb niz sino ypno breffue. fore thz ath han kärdhe sik firi rättomkimimge. warder han fangin. oc niz .vi. niannun? till wnnen. ban liawer forgiort liiff oc k'isiira. oc arfva takin iord lianz eller gardli. oc aff llieiii l(H")S()runi taki een lutli nialsägliande. nimger, oc tliridlii sladliren.'’ Kit) OC annan ku- X.Ilwilkin sinii bryter kunungx doom eller lianz enibitzmanz. liafver lia/i tlier doonibreff aa. biite .xl. marker oc lliz ware kunungx een sak. Thesse .xl. marker aglia. oc sculu wtniätas iiiz tolff manniun. aff Iheiii sum ij handu/n bafuer. först aff haiiz irisöruni. Räkkia ey the aath tlia virdliiii liws hanz. rekkia ey the aat lha iiiätin lonipt hanz eller iord. ää swa alh fränder hanz hawi vaald toiiipt hanz. eller iord aterliisa sum sikx ii arfdha balkeimni. niighir ok ey flieni niaimu/J? sum kära aa annan aat foghotans doom ok borghaniestara. vtan kära aa han ij andrum landiim. H.s aldrc. '■’y tts Ilia the seulii horghamostara ellor radhmen wiilia. Its .V: ok lials luiggon wardlia. hs kiin{,'x; forkortnins’stecknet för -un- saknas. hs inaliiijhande; trot, felskrivning’ för inalsiitjhande, ilcn vanliga formen. Hs sladhen. ‘8 hs ää.
o eller k<x‘)]).sl;ullui/?J, Ixile .xl. marker fill Ihräskiplis. ok hcife lianum sin skadha aalher.’*’ XI. Nu koniber nokor iiri 1'oglioten ok horghaineslara ok radhmen sinn veghlarande iir ok haver breet aa annan vin gijild. är svaranli de/? I lil Iba seuln Ibe i^insliin rääl skipa epfir fby Iramledbis skils. iin rafz sliiwu dai^ber ;ir. elb’r fiirra vin Ihe inai*!!!). kennis lian ey vidber gield som a käres, weri sieh mz (jiiitfo brefve eller fiilliim vilnu//? sinom, afb han i^nldef baw('r. epfir fby .som wrskils i fbingsmala balkenum.-" Ar ey fhen niirvarande fill käris. fha skipi f’oi'hofe. bor^diamesfarä oe radhmen een aal’ sik fh<’r banz kiiromaal fordha ok lianz brefl' faker som skal mz fala fell’’' swaranden. oe have swa 1'iilfh wald fill banz fala som han sielver a kiirande vare. b'orsifer han oe fhen som kära seal, biife .iij. morA'er leIl-‘ Ibreskipfis. ena Hkmii han malsman var 1'iri. adbra kuniin^e. oe fbridliia sfadbenn/??. oe swa opfa sidban han fbz forsmaar.-- XII. llwilkin som olofliglia fala aa tbgbofan oe alla radhmennena fbz aa fbera bedber i^anger. han biife .xl. marker, faghe 1'ogbofen fiirsf .iii. marker, oe livar borgbanieslaren samuledb. sidhan lagbe hallf kunn/?gen oc ball'1 sfadhren.'' eller veri sik mz siäx niaiinu/??. d'alar man olofligba eller giir lasf enom borghamesfara. biife .xx. marker fell'-^ Ibreskipfis. malsägbanda. kiinu/?ge. oe sfadhenu/??. en fill ärii fwäggia manna vifne eller väre sik mz siex manna edbe. (i()r oe fbz nagbor fill en radhma/? eller sfadzins skriiiara. liiife .xii. marker fill Ibreskipfis som i'(’)r är sakfh än ban vardher wnnen mz fwem inaiiim/??. eller väre sik mz siäks manna edbe. Talar oc nogber lasfligba fill foghofan. fill een radbman eller sfadzins skriiiara a sifiande radhe. biife .xl. marker fill fliriiskijifis. som fiir iir sakf. en fill är fwäggia manna vifne. eller viire sik mz siex mannu//?. orkar han ey bofuin. vardhe slaghin fill sfiiponna swa for ena sak som adlira i fliessom malom. oe sidhan flye sfadhen. ko/??ber han sidhan i sfadben. inisfe fungo sina. Liugln’r nogber iiro aff nogbrom fbänna fornempda mannn/n afh roop komber aa ban. änfiggia inliindis eller wfländis. biife .Ixxx. mörker till fbrälls A; i Hs A liar (iärollor ell ett viktigt .stadgande, som saknas i lis I{ loeli 1'lera andra tiandskrifter). Ils .\; i radzstnffw lialkanoni. Hs A: til. -- Ils A: forsnmar (jfr H .'k')’).
(} 7 skiptis som f()r witue. ellt*!' väre sik mz xii manna edhe. är sakl elk’r misle hinvdh sit än lill är siex manna XIII. Tänerne scuhi vara tweath minzsto i hvarinni köpstadh. eet som väglifarandä manmi/21 scnlii selia mat ok (nill. hi) oc hesta korn. eplir Ihy thz värt är oc giäldcr aa rättnm torghdagh. oc alla t hera tharfve. i hwilkum stadh thetta ey giirs ellcr haitz. höte horghamestara the vm thz aarit sitia oc döma. hwar vm sik .xl. imirkev. oc hwar radhman .xx. markcv. som mz theem sitia. ok take thcr aff malsäghaiide .iij. markev af hwariii/n horghamestara. oc aff hwariiinj radhma/me. Sidhan thz meer är. vare knmingx eensak. Sälia ey the oc herbergha som nw är sakt som til vardha valde, tha hide .iii. marker til threskiptis. maalsäghanda. knmi/jge oc stadhennm. swa opta thcr a kiiris vtan stiirre hriith falla. Kan noghot brytas moot herhärgharamen. thz hidis eptir stadzins räät. oc hafue ängen wald then som til komhcr noghrn/?! sit aff tagha. vtan rät reedho widhcr gield. än han vil noghoth aff tänernärnm hafua. ellcr blifue i hanz minne, vtan han giir fnlt wald a han. XIIII. Hwar som gifiier malsäghanda räät fran sik. hafiie forgiort sin eghin räät vidhcr then saka. ok then som malsäghanda räät thigger. honnm swaris hvarte mz laghum eller päningom. oc taghe ängen annars talii til sik. vtan som lagh sighia. hwar som thz gör hide .xl. nu2rA'er til threskiptis. malsäghanda. knni//ige oc stadheniim. eller dyii mz siex manna edhe ath han ey aff laghumi/? vi.ste. falz han aat edhenom tha falz han aat sakenne. orkar han ey hotum tha gange til erwdhis fore kinn//?ge oc sta))enn/2?. oc the liVsän malsäghanda räät til siin. X^^ Mil noghor byaman vardha i stadhenn/?}. gester, eller hyamanz swen. lägge fram for foghatan ok borghamestara/jo fem öra päninga.-^ mz them göris äptir gambhnn stadhga. han skal hafna horghamäii for sik. at han skal vara ath minzsto siex aar byaman 8 oc allan stadz räät vppe ' halda vidher sin byaman eptir sinne mogho i allo thy stadhennm kan henda. thetta skal edher hans vara. lak hidher mik swa gudh hielpa oc all hälghon. at iak ^•il oc Iwc iir över raden, trol. av samme skrivare. Det följande ath minzsto och de verbala pl.-formerna visar, att twe iir ursprungligt och att det följande eet (som saknas i hs m.fl.) är felaktigt. Punkten står i hs felaktigt framför fem jliksom flcrstiides framför riikneordl. Ils .å: horglian.
seal minoin kuuu/ige troen vara ok allum sladz räät vppe halda eplir minne mogho som fiir är sakl. oc min byaman t'ordha inlendis oc wllendis oc hwarghin nidher thrykkia ellcr lorderna vtan brill. Sidhan kiipe ban oc säli som annar byaman eplir thy i laghbokenne skrinat staar i köpmala balkenii/n. oc ey lör vidher sina .xl. imirker lil Ibreskiptis. malsäghanda .vj. inorAcr Ihcr alt'. kiiiiini^cnum och sladenn/Ji fhz mera är til tweskipli.s;Ok ware then gerninges man som Iher I'iri bnrskap vinder. vtan honii/ii kiiniio [)äninga växa. vtan ban vili köpman wardha. gauge tha tram I'iri I'oghalan oc radzmänne;i ok tagbi Ihcr vidher. oc thy adliro vidhersegbi oc vinne biirskap a nyo. Alle the bnrskap vinna the sculn sik enkannelika i sladzins booc skrina, eplir thy tber til bör. Alle sculu Ihe burscap viniia soin ey äru barntödde i stadhenu77J. hvat ban är helder inleiisker '-® ellcr wllenlzker. Giptis man alt' adbrum köpstadhmii ellcr lande, the kuiiii som barnföd är i stadhenu777 oc hafucr gardh i stadhenu772. ellcr henna fadher firi henne, gifiii äidvle biirscap. är Ihz oc äi swa ellcr hafiicr äi varit, gifiii bnrscap wl. Alle the som sätia nidher sik i sladhin oc äi äru iioghors manz swena oc hafua lil thriggia marka. scuhi gifua burscap. Taghcr oc noghor byamanz son widhcrlägning ellcr byamaiiz swell.-* adhra i sladhenu777 oc adhra vtaii stadhin. böte .xl. innrAcr oc the vidhcrlegin7?g ban hafucr. vlan vidher lakith oc sina sialfs. the vidhcrlegni77gena ok .xl. innrAcr lakx lil tweskijitis.-^ Hafncr oc noghcr byamanz son ellcr swen arff i noghru777 stadh i swerike ärft ellcr köpt. ellcr burn thz til knmit är. som äru gardha ellcr annor ingield. oc vil byggia vtan rikis. siili Ihz bort innan nat oc 9 aar eplir then daghin ban burscap vpsighcr. ellcr seal man Iheth | slarkligha wita faa at ban vil wlteiidis byggia. ellcr aghcr thcr kiminigen oc stadhren halfl hwar Ihera. Aghcr oc noghor byainanz son arff i sladhenmn oc bygger wllendis. säli oc Ihz hort som sakl iir. ellcr hafue the/ kunu77gen oc sladhren.*' vtan ban fare hiit i landilh byggia. ellcr vidhcrlegni7?g taghe innan naat oc aar aff them dagheinnn bokin lysl war. Hwar soin noghor man bygger wllendis oc hafucr här i landeno arf ärft ellcr köpt. ellcr Orden malsägluuuta . . . twe.skrij)lis saknas i hs A. Först inlendis, rättat över raden. Ett stycke text (omkring 19 ord) saknas i hs BCKQ, tydligen på grund av haplografi i den gemensamma förlagan. -® Ursprungligen threskiptis; rättat genom radering (rätt otydligt) till Iwe-.
s kail han än ärlSva. säli Ihz lioii som liir är sakl. olh’r hygge hiir i landeno. eller vare Iher lagh vni som saki är vm kiipmaima syni. Alle the ther thienä i sladhenu/n oe hawa sil oc sina widherlegning til .XX. marka. the seiihi vinna burskap. Alle the miin som vid/ierIhorfwa siin ärende fara. eller sighla. seuhi hurabreif hawa. oc theem läla vp nya hwarl aar. oc skriuarami/n giwa een hallvan öre. Alle sciiln the wardh oc waku i stadhenn/n göra som hyamen ärii. oc burscap wlgil wil hawa. hwal han är hoshonde eller swen. oc hwat the ärn flere eller lare ens manz swena. huilkom nakat thzta wardher wit j thessom articlo/n star oc ern ey itne til weri sik mz siex maima edhe.'^'* X\’I. Then lidh aarsins borghamestara oc radhmen scidii wiilias. Iha scnhi alle ämbitzmen välias oc lysas vm sama dagh. som borghamestara oc radhmen. twa godha men skiiln the welia som stadzins merke scidn hawa. oc mz them sciihi the märkia. span, pnndara. oc bisma/i. oc thz the thorftoghe ärii hälzst. i mal o oc wikt. oc the samii men scnhi mz them merkia oc änge adhrt*. oc takin the löiin 1'iri. eptir thy borghamestara oc radhmen the thz stadhga. hawi ee hwar sit merke mz stadzins. oc hwar sladher havi sit merke. Ängen man. byaman eller gester ma noghra malo eller wikt. som är pnndare. vndesik halva ther mz väghande. vtan sladhren sielliier vidher sina .xl. inarAer kiinn/igennmoc sladhemim. Twe godhe men sciihi skipas oc sätias til hwarl ämbite linaria handa sladhren Ihorflogher är. som til bygni/ig. wardh10 .sätning. briidh , wikt. oe hwath the widherlhort't'loghe •*- ärn. som scnhi see oc skipa aadh^--' hwarinm manne rääl limar. Thetla skal edher thera vara. Swa bidher iak mik giidh hielpa oc all helghon som iak sant sigher at iak seal i ämbite mino allnin riiäl 1'ölghia oc ey wranger wara 1‘ore vina sculd miilo eller biiön. hwilkin ey är rätferdogher ii sino ämbite böte .xl. inarAer til Ihreskiplis. malsäghande. knnu/ige oc stadhenum. än han vardher til wnnen mz siex manmim. swa böte oc then adhrnm ther viler adhrnm ok orkar ey han til binda. Xn orkar hwarghin thera botiim. gauge til ärwdhis firi kiimuige oc stadhenum. oc the löseen malsäghanda hs l)\amamcn. •Sista meningen (liwilkum . . . eclhc) iir tillagd i marginalen med asterisk (*), säkerligen av samme skriware. •'*’ hs ämhilzmem. hs widherthofftoghe. •■>-y Hs at. M)
9 räiit til siin. J'alskar inan bisinan. span, sielain.'^^ eller Inval tliz hälizsl är i wikl eller inalo snin the inerkto. wardher han har oe alakin inz siex manna vilnn/n. wardhe hengder vtan all lösen, wardher honn/?! Ilief viilh oc är ey har oc alakin oc wardher lelder. gauge ey lijll hans liri vtan hide .xl. innrAer eller viiri sik niz xii. manna edhe än ey ärii vilne til. Then som thetta adhrmn vite oc orkar ey vidher hinda. biUe .xl. inarAer. Thessa twenne .xl. marAer senln til threskiptis ganga. malsiigha/ida kmmnge oc stadheimzn. Orkar hwarghin thera hotmn. i thesso male, wardhe slaghin vidher slnpnna oc 1'lye stadhen.'*^ XVII. llwilkin som. span, pimdara sieelaam. oc hisman eller noghra malo eller wikl falskar. eller hwal thz helzsl är. gör Iher mz en marka scadha. vardher takin a ferske gerning. han seal hengia vtan alla lösn. Vardher thz lioimm wijl oc wardher ey har oc ataghin. vere sik mz lolf manna edhe. falz han alh edhe höte .xl. nK/r7ver til threskiptis. Hwar som thz adhru/n wijle oc orkar ey tilhinda. vare hoot same. im iin ängin thera orkar holn/ii wardhin slaghne vidher stupuna. giir ha/i ther mi/me skadha medh gange som a/mar thinfnalher.'*'^^ .•5(i XVIII. Aff allnm stadha ingieldiim hwilkin Ihön hälzst ärii. aff saköre kledhalmsens veghna. aghe kmm/iger halft. oc halft 11 stadhren.^* oc ^ the ingield takin sladhzins kämmenära vp mz stadzins skriiiara. eller adhre Iwe radhmen oc görin horghamestara/l räkenskap, al ta daglmm firi s«/ichi valhnrgha dagh all aar. oc stadzins skrinare skrine thz oc hafwi ther rekenskap ofwer. som XIX. Nn kan skatter'**’-' eller aleghninga a stadhin leggias. tha skal huar man i stadhennm hygger oc gester än the iwll oc passca \i^~ sladhenn/?/ ella inrikis liggia. eller the thera gooz i handum hava. än Iho al gestene ey i landeno ärn. gifvi aff^® mark som Hokslävcrna ani pä rasur. Jfr not 2; ordet har tydligen varit främmande f(")r skrivaren. hs stailtien. .Sista meningen (gör . . . thiufnather) är tillagd i marginalen, säkerligen av samme skrivare. •''® hs arii. •■"M Hs skut. hs in; sannolikt fel fiir ii. filter aff ett iiverstniki-t a; felskrivning.
10 aff mark, vtaii thesse vnclau taka.s. kuiiu/igx myntare. kuuu/igx läkere. hans stekare. oc <ange adhre vlan kiinn/igcr vili them thz at'sla ii siniim rekinskap. Forskot skal vara hall' mark oc aldre mera. ee humstoort skill kan vardha. kan Ihz oc pröuas mz Ihem manniim all’ almoghanuni lil lakas skill at leggia ath forskiil ma mimia vara, lha skal eplir Ihy alegninga iirii.^*’ forskul liika. Iho swa al all’ faleghu/n maimum oc qiiiiinom skal I'orsciit lakas epic mogho Ihera oc ey eplir Ihy forskul är laghl. Hwar Iheii som Ihieiiar i sladhenum adhru/n. oc hal'ver til Ihriggia marka rörelikl gooz sit oc sins husbo/ida. han skal göra swa all’ sinne mark som adhre all’ sinne oc ankle I’orskulh. XX. Xu then tiidh skill lex a stadhen. tha skal hwar hyaman sik oc sina gesle oc swena skriiia lata, hwat the holder i stadheniim iirii eller ey eller oc wllendis. oc hwar seal räät all’ sino godhze göra lör än han horl 1'aar ellr noghorl sighlir. hwilkin ey swa gör höte .xl. morAer. lönar han oe gesta gooz tha han skal skiiila oc hafver Ihz hatt Iher lil eller hatver vnder handiim sinuni. wardher tången mz. havi torgiorl gotzel oc a tyratighi inorAer. oc gielde aater gensfan gestenum. hidher oe geslren^'* göra Ihz oc 12 wardher fil wnnen mz Iwem manni/m. havi Iha torgiorl \ gozet oe h(’)fe .xl. iiu/rAer. oc tho böle han. .xl. inorAer vnde handiim haldhe ok thz lönte som för är sakf. Xii kan talas Ihz al skiit seal a stadhen leggias. oc är ey än Iha alaghl. oc gesle eller byamänz swena vilia nokort fara eller sighla. Iha sciihi the rekinscap göra firi siniini hushonda aff sino goze. oc then lima hushonda budh sendis vm hans sciii. tha seal han sent göra fore gest sin. oc sween. oc eelh sin eplir alh han hawer fult giort hadhe aff sino oc gestens, oc swa sweensiiis oc hwars Ihera scul vin sik. vardher ey swa giort oc gester eller swen far bort. höte gester eller swen .xl. mtirker. oc husbonde .xl. marker al han leel han bort fara. eller väre sik mz siex manna edhe al han viste ey thz han bort foor. Xu än byaman vil noghort sighla eller fara tha räkne firi hustru sinne än han hona hafver eller adhrum. oc sighi borghamestara lil mz Ihem han reknadhe fore, oc fare sidhan tis A: nokoii wart. Kn mening är liiir överhoppad i l»s B in.fl. öiaplografi I. Hs .K: gesten. Hs A: byanianz. Hs .A: loot.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=