XXI 1 Kin : 2 linr hs B diksom dt* närstående hs CdvQl : »En av konnnf,a‘ns iniin skall komma till Sloekholm.» Della iir siikerliijicn nrspriin^li^f lexl. i hs A in.ll. ändrat till: »till staden». »Därav kan slutas», anmärker Xal. Beekman (Studier i outgivna fornsvenska handskrifter, lhl7, s. 190), »att del exemplar, frän vilket Cod. Söderköping, troligen pa riitl nära hall, härstammar, närmast varit avsett fTir Sloekholm.» Del iir visserligen naturligt oeh sannolikt, all förlagan har varit a\sedd för Sloekholm, men det är viirdefnllt att pa detta siili fä del hekriiftal. Det leder oeksä oinedelharl till slutsatsen, att förlagan fiir »Söderköpings Lagbok» mäsle ha varit en iildre, sedermera fiirkommen lagbok för Sloekholm. Fl. R 12 handlar om gränserna för Stockholms rällsomräde.’* Men här finns ett tillägg: »Samma lag må alla andra städer hava inom sin stads gräns (iniuin sin staz mark)>K Bä samma gäng var dock Stadslagen avsedd för alla städer i riket, ej endast fiir Stockholm. Xägra exempel niä anfiiras ur texten (efter hs B): »(iäslgivare skall vara åtminstone tvä i varje köpstad» (Kg 13). »\äirje stad skall hava sitt märke» (Kg 16:1). »Och i varje stad skall var borgmästare för sig hava sex marker penningar om året. och var rådman fyra marker» (Kg 22). »Stadens bok skall uppläsas en gang vart är i varje stad» (Kg 23). Med »stadens bok» maste här menas stadens exemplar av Stadslagen. »Fogden, borgmästare och rådmän skall vart är en gäng i månaden i varje stad viirdera de nämnda männens arbete» (Km 19 pr). I fl. Tj 13 fiirekommer uttrycken »inom staden och hiiradel» och »hade i staden och i hiiradel» (d.v.s. den omgivande landsbygden), delta i (iverenssliimmelse med Landslagens terminologi. 1 hs .\ har pa <h‘l stmare stiillel iindrats till »hade i staden och i hundarel». »Söderkiipings Lagbok» iir bunden i ett medeltida riitl skinnband. som i motsats till sjiilva handskriften iir liimligen slitet. I bakre pärmen iir en krampa inslagen, som utan tvivel bar varit fastlåst vid en hylla eller ett bord. '• .Se liäroni den iitförlii':i koininont;iren i »Magnus Erikssons Stadslag» s. 1<I1 ItkS.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=