XVII »Söderkiipings Lagbok» (hs B) är också bevarad i synnerligen goU skick. Den knnde myckel väl av Scblyter ha lagls lill grund l'{■)r hans te.xlnlgäva; del hade i varje 1'all givit honom en äldre och nrs[)rnngligare text. Avgiirande lör Scblyter har tydligen varit den allmänna, men oriktiga föreställningen, att »Stockholms Laghok» (hs A) var den äldsta, och hans därmed sammanhängande, men icke pä säkra grunder l)yggande dalering av denna. Nal. Beckman har ntan närmare priivning godtagit Schlyters datering av hs A sasom iildre än hs B. liksom senare också Nils Almlnnd. Beckman gö)r emellertid i delta sammanhang följande riktiga och intressanta anmärkning (Studier. 1917, s. 195): »Ganska visst synes mig, alt om Schlyler velat i friimsta rummet tillgodose de språkliga intressena, så hade hans val icke kommit alt falla på Stockholms rådhusrätts exem{)lar [d.v.s. hs AJ. nian snarare på vår handskrift |d.v.s. hs Bj. som åtminstone företer en del alderdomligheler, vilka i Schlyters textkodex redan nppgivits.» Den annars så kritiske och kringsynfe Beckman har uppenbarligen icke kunnat frigöra sig från Schlyters dateringar och draga de avgörande slnlsalserna för textens historia. Handskriften är omsorgsfnllt och jämnt skriven. Ändå förekommer riill många skrivfel och överhoppningar av ord och nttryck i texten; nagon noggrann kollationering med förlagan har tydligen icke skett. Handskriftens ortografi är ganska oregelhnnden, även i fråga om vanliga ord och inom samma lextslycke. Detta kan bero på alt skrivaren vacklar mellan sina egna. tidigare inlärda skrivvanor och förlagans språkformer. I'ht visst inflytande på lagtextens lydelse har nog skrivaren haft vid lagbokens tillkomst. Han kände som sin uppgift icke att hokstavstroget. eller ens ordagrant, kopiera förlagan, ntan att åstadkomma en god lagbok. Han har därför ansett sig ha en viss frihet i förhållande till sin tVirlaga i fraga om språkliga detaljer. Där denna knnde fiirtydligas eller bättras, naturligtvis ntan att meningen ändrades i sak. var det tillåtet eller kanske (inskvärt. Än ändrar han på ett, ;in j)å ett annat. Ändringarna och varianterna kan därfö)!' ha ett visst intresse. Ordföljden är kanske mest ntsall. både attributens och satsernas. Det finns ett stort antal sådana fall i handskrifter av Stadslagen. Ofta är del icke nuijligt i varje fall icke lätt vad som heror på en skrivares ändring. eller alt avgöra, vad som är ursprungligt och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=