92 heplilsoni lian. han i safer lielzst. Iha hawir han l)rufith edz(")rilh. vtan thz see kunu/?gx doinber. ellr annars thes bufh. soin knnii/ji'x dom bawer. eller a bender bomnn sänder tbynrnatber. ellr takx inz ranzsakan w buse bans refler tbynfnalber. XIX. Xn kan bonde ralba buslrii sinne ofbartbeliea swa af bon 92 1'aar dcuU al t' moot bans wilia tba skal tbär vm scikias som 1'ramdelis vrskils 1’ore drap ok ey stiii'blas tba bat iier ban forwerkal alt tbz ban alte aff henne godzse vptaka tbel som bisiire ärii ok allan then fordel honom metb henne som ban giplis til honom melher takin hennes arfna Ixiter. hire bona af hans ”ozse ok gange aldrigb honomater til arfs eller nakrom hans arfwinga.'*^ wtan the bafua barn saman tba scnln henne barn ärfna bona. ok niista miitbernes fränder taken barn til sin tber til the wartba til lagha ara knmen ok gömen tbet barnomen höre fil vnder sinne Hs \: clla Ictfliis a han. Orden tha skal thiir vni sökias är (nederst på den fullskrivna s. 91) skrivna |)ä en radering, av samme skrivare (1400-1.) som har kompletleral återstoden av fl. XIX på ett liiir insatt blad (s. 9'J—OO); se Inledningen s. X\ l. — Överst på s. 94 (fol. 48 r), som ursprungligen har följt jiå s. t)l (fol. 40 v), har skrivaren Konrad 1887 himnat t> rader tomma, lian börjar sedan (pa rad 10( ett nytt ka[)itel, fl. XX. Handskriften liar sålunda urs])rungligen luir \arit ofullständig, i det att större delen av fl. XIX har saknats. Hur ilenna lucka i texten har uppkommit ;ir s\årt att förklara. Den intriider vid Inirjan av ny sida, och den riicker till början av ett nytt ka|)itel. Den måste viil bero ])å något förhållande i förlagan, som kanske har varit skadad eller svårliist. Men det iir i varje fall egendomligt, att skrivaren har trott sig kunna komplettera texten på 9 rader; det diihhla skulle ha varit mera realistiskt. lOt mindre pergamentsblad (fol. 4 7, s. 92—93) har sedermera liiir infogats, diir en senare skrivare (1400-t.) har gjort en avskrift av den felande texten (större delen av fl. XIX, utom de två första raderna). — Enligt N. Beckman (En nyfunnen handskrift av .Stadslagen, i: (iöteborgs Högskolas årsskrift 39:2, 1933, s. 78) skulle luckan i hs B bero på alt skrivaren har reagerat mot textens innehåll; han »skulle ha ryggat tillhaka för att skriva in den text som möter i hs och handlar om mansbot till friinderna» m.m. Detta torde vara mycket osannolikt, lin skrivare var ingalunda en lagstiftare, och han har varken \elat eller vågat iindra något sakligt i den lag som han hade fått i uppdrag att kopiera. Sådant låg honom som yrkesman helt fjärran. Hs eig biff hans fore gaa. Hs tho. Hs A: allan then halffdeel honum mädh henne bordhe. Hs hans äthlinge. Hs A: til skills.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=