X beteckningssystem är fortfarande användbart och praktiskt vid ett studiumav texten i MESt. Varje medeltida stad måste ha haft sin handskrivna lagbok. Den skulle förvaras i en kista tillsammans med sigill och privilegier (Kg 3). Den skulle uppläsas en gång om året (Kg 23), och envar hade rätt att mot en avgift få lagens innehåll i en viss rättsfråga uppläst för sig (R 6). Det är då förvånande, att endast fyra sådana lagböcker som direkt anger den stad, för vilken de har gällt, numera finns i behåll (för Stockholm, Söderköping, Arboga och Trosa). Vart har alla de andra tagit vägen? Förmodligen har de flesta gått till spillo genom brand eller annan förstörelse. Flertalet av de nu bevarade medeltida handskrifterna av MESt torde ha tillhört privatpersoner och varit utförda för deras räkning, antingen förmögna och inflytelserika borgare eller lagkunniga och politiskt verksamma frälsemän, riksråd eller lagmän. Ett studium av Schlyters textkritiska apparat kan lätt avslöja vissa frändskapsförhållanden handskrifterna emellan. Sålunda är hs H, I och (större delen av) hs P direkta avskrifter av hs A, »Stockholms Lagbok». Vidare är det alldeles tydligt, att hs BCGKQ (jämte en senare funnen, nu i Kungl. Biblioteket förvarad handskrift, signerad B 82) går tillbaka på en gemensam källa, som icke längre är bevarad. Nat. Beckman har (efter hs B) betecknat denna grupp handskrifter som »texttyp Söderköping». Den är avsevart större och mera komplicerad än »texttyp Stockholm», som strängt taget endast består av en enda handskrift (hs A) jämte några avskrifter därav, alla från 1400-talet. »Texttyp Söderköping» innehåller åtminstone två äldre handskrifter (hs B och C), från 1300-talet. Vi kan lämna de övriga handskrifterna (»texttyp Uppsala» och »texttyp Västerås») åt sidan, då de i detta sammanhang icke synes ge någonting av intresse, och samla uppmärksamheten till de båda »texttyperna» Stockholm och Söderköping.^ Rubriken överst på fol. 2 Her byrias sutherköpungs laghboch visar, att rådet i Söderköping har låtit göra denna handskrift för stadens räkning. Efter lagtextens slut fol. 64 är med större hand- ^ Min citering av lagen (ord eller textställen) hänför sig av praktiska skäl till Schlyters utgåva, med de långa kapitlens indelning i paragrafer. Där hs B avviker från denna (se s. XIII), är detta alltid angivet i noterna till texten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=