Hans Helander, Alvar Nelson och Göran Inger
Johan Stiernhöök i sin samtid

2005, 336 sidor

Johan Olofsson Dalkarl, adlad Stiernhöök (1596–1675), har i den svenska rättshistorieforskningen beskrivits som “den mest framstående juristen i Sverige under 1600-talet” och han har av eftervärlden erhållit hedersbenämningar, sådana som “den svenska lagfarenhetens fader” och “vår förste rättshistoriker”. Det är framför allt det på latin författade arbetet De iure sveonum et gothorum vetusto (Om svears och götars forna rätt) från 1672, som förlänat honom dessa eftermälen. Institutet för rättshistorisk forskning vill med föreliggande volym sprida kunskap om Johan Stiernhöök och hans samtid. Här medverkar tre Uppsalaforskare med var sitt bidrag, där de presenterar resultaten av sin Stiernhöök-forskning, nämligen professorn i latin Hans Helander, professorn em i straffrätt Alvar Nelson och professorn em i rättshistoria Göran Inger. De tre bidragen ger var för sig och tillsammans en klarare bild av Johan Stiernhöök och hans samtid. I denna forskning kan man följa Stiernhööks levnadsbana och få en inblick i de sociala nätverken i Stormaktstidens Sverige. Han började som huslärare och fattig studiosus vid utländska universitet och magister i Uppsala och blev gymnasielektor i Västerås och assessor vid Åbo hovrätt, tillika professor vid universitetet där. Så kallades han till Stockholm som sekreterare i kansliet och blev vår förste revisionssekreterare. Till sist fick han tjänst som hovråd med möjlighet att slutföra sin grundläggande forskning inom svensk rättshistoria.