Gabriela Bjarne Larsson
Stadgelagstiftning i senmedeltidens Sverige

1994, XII+243 s. Inb.

Ämnet för denna doktorsavhandling är samtliga bevarade medeltida stadgor från 1350 till 1500, vilka kronologiskt och systematiskt genomgås både i formellt och innehållsligt hänseende. Syftet med studien är att undersöka hur kungamakten å ena sidan och högfrälset å den andra använde sig av stadgelagstiftningen som medel att uppnå politisk och ekonomisk makt. Samtidigt analyseras även samma lagstiftnings konsekvenser för bönderna. Stadgorna betraktas som avtal mellan kungamakten och högadeln. De ses också som redskap till att begränsa maktkampen, för att reglera rättigheter och skyldigheter samt för att fördela resurser. Maktbalansen mellan kung och frälse ledde ytterst till att böndernas ställning som självägande förstärktes. Den faktaspäckade avhandlingen innehåller jämförelser med grannländernas rättssystem, processordningens framväxt, landbosystemets växlande utformning.