Göran Inger
Erkännandet i svensk processrättshistoria II. 1614–1948.

1994, XII+389 sidor

Arbetet är en uppföljning av författarens tidigare undersökning av erkännandet i romersk kanonisk, tysk romersk och svensk processrätt fram till 1614 (se RB 26). Även i föreliggande arbete har författaren undersökt den svenska processrättsliga utvecklingen mot bakgrund av den kontinentala utvecklingen och har därvid konstaterat, att man i Sverige recipierade den legala bevisteorin i en något modifierad form, vilken lagfästes i 1734 års lag. På kontinenten började man under bl.a. påverkan från den franska lagstiftningen kräva en övergång till fri bevisprövning på 1800-talet. Med lagstiftningen 1877 övergick man definitivt till den fria bevisprövningen. Härigenom blev erkännandet ett bevismedel bland andra. I Sverige började man tillämpa den fria bevisprövningen i viss omfattning redan från 1800-talets mitt men definitivt genomfördes den på 1940-talet. Även i föreliggande undersökning har författaren undersökt i vad mån tidens religiösa uppfattning bidragit till värderingen av erkännandet som bevismedel.