Den idealistiska filosofien och juristerna I
En rättshistorisk konferens den 31 maj – 1 juni 2013

Den period som brukar betecknas som rättsvetenskapens guldålder, 1800-talets professorsrätt, sammanfaller med den idealistiska filosofins blomstringstid. Detta är knappast en tillfällighet. Den rättshistoriska forskningen tyder istället på att den tidiga rättspositivismen har sina rötter i den tyska idealismen. Exakt hur detta inflytande har gestaltat sig i Tyskland och övriga europeiska länder är dock endast fläckvis klarlagt. Syftet med detta projekt – Den idealistiska filosofin och juristerna – var således att undersöka förhållandet mellan den efterkantianska eller romantiska idealismen och rättsvetenskapens utveckling under 1800-talet. Uppgiften var att kartlägga de olika vägar på vilka den idealistiska filosofien vunnit inflytande på rättsvetenskapen. Ytterst avsåg projektet frågan om filosofiens förhållande till specialvetenskaperna i allmänhet och rättsvetenskapen i synnerhet. Frågeställningen studerades ur en rad frågeställningar. Projektet var interdisciplinärt och omfattade rättshistoriska, rättsdogmatiska och metodologiska perspektiv på relationen mellan   idealistisk filosofi, rättsvetenskap och juridik. Projektet inleddes med en första konferens som ägnades frågan om den idealistiska filosofien och utformningen av rättsbegreppet i rättsvetenskapen. I konfrensen deltog rättsvetare från Tyskland, Kanada, Polen, Japan, Ryssland, Estland, Spanien, Italien och Sverige.