Historik

VÅR HISTORIK

Den 19 november 2022 har 75 år förflutit sedan hovrättsrådet i Svea hovrätt Gustav Olin och hans hustru Carin Olin, född Göransson, grundade Institutet för rättshistorisk forskning – den Olinska stiftelsen. Stiftelsebrevet undertecknades i Stockholm av makarna den 19 november 1947. Gustav Olin föddes i Lund den 19 november 1872. Sin yrkeskarriär avslutade han 1935 som hovrättsråd och divisionsordförande i Svea hovrätt. Mycket av den tid som följde ägnade han åt stiftelsen och det nygrundade Institutet för rättshistorisk forskning. Han avled i Stockholm den 18 januari 1955. Carin Göransson, som var född i Sandviken 1878, var sondotter till Göran Fredrik Göransson, grundaren av Sandvikens Järnverk, vars ägare under generationer gjort sig kända för socialt engagemang, inte minst när det gäller utvecklandet av relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare. Hon delade Gustav Olins historiska intressen, och lämnade det viktiga ekonomiska bidraget till institutet. Carin Olin avled i Stockholm den 8 augusti 1963. Alltsedan studieåren i Lund hade Gustav Olin hyst ett starkt intresse för rättshistoria och romersk rätt. Särskilt studiet av romersk rätt sägs ha bidragit till att forma Olin som jurist. Med tiden kom Olin att känna sig oroad över rättshistorieämnets styvmoderliga behandling. Genom sitt äktenskap med Carin Göransson var han i den ekonomiska situationen att kunna göra något för att stödja rättshistorisk forskning. Redan i början av 1920-talet hade makarna Olin bestämt sig för att – efter bådas död – inrätta en stiftelse för främjandet av rättshistorisk forskning. Senare ändrade de sig såtillvida att stiftelsen kom att börja verksamheten redan under deras livstid. Vid stiftelsens inrättande den 19 november 1947 – Gustav Olins 75-årsdag – överlämnade makarna Olin till stiftelsen 2 500 aktier i Sandvikens Jernverk AB. Donationen fullföljdes av makarna genom inbördes testamente. Den testamentariska gåvan omfattade förutom värdepapper även ett omfattande skönlitterärt och rättsvetenskapligt bibliotek, möbler och konstföremål. Vid det konstituerande sammanträdet med institutets styrelse i januari 1948 avgav Gustav Olin följande programförklaring för verksamheten: ”Den rättshistoriska forskningen i vårt land åtnjöte för närvarande ej det stöd och den uppmuntran från statens sida, som borde tillkomma denna viktiga gren av vår rättsvetenskap, och föga utsikt förelåge att ändring i detta förhållande skulle inträda under den närmaste tiden. Avsikten med grundandet av denna stiftelse vore därför att skapa ett centralorgan, som skulle kunna sammanföra äldre och yngre vetenskapsidkare till ett gemensamt arbete på den rättshistoriska forskningens område, samt att genom avkastningen av stiftelsens grundfond möjliggöra lämnandet av ekonomiskt stöd till dylik forskning”.

Olins vurm för den rättshistoriska forskningen bottnade således inte i första hand i det egna intresset för juridiska antikviteter. Hans främsta drivkraft var istället att med sitt institut stödja ett viktigt men eftersatt vetenskapsområde. Visionen var att skapa en plattform eller, som han själv uttrycker det, ett centralorgan för rättshistorisk forskning. Rättshistoriker, yngre och äldre, skulle samlas kring ett stort gemensamt projekt, nämligen att utforska hela den svenska rättens historiska utveckling. Denna målsättning förefaller minst sagt orealistisk, men vad Olin avsåg var snarare en inriktning av verksamheten än ett slutresultat. Han var väl medveten om att rätten inte har någon tillvaro för sig utan är underkastad samhällshistoriens förändringar. Gustav Olins uppfattning var att juristen behövde ett rättshistoriskt djup i sina kunskaper för att desto säkrare kunna ta ut kursen mot framtiden. Häri ligger insikten att juristen i sitt arbete ständigt rör sig på en tidslig bana som täcker in då, nu och framtiden. Rättshistoriska kunskaper skulle således enligt Olin inte reduceras till enbart en bildningsfråga. Han ville något mer än bara sammanställningar av årtal och namn eller att själlöst stapla allehanda smånotiser på varandra.

Enligt föreskrifterna skall genom stiftelsens försorg två skriftserier utges. Dels Rättshistoriskt bibliotek, som reserveras för större arbeten eller monografier, dels Rättshistoriska studier, som är avsedd för publicering av uppsatssamlingar eller antologier. Senare har ytterligare en skriftserie tillkommit, Rättshistoriska skrifter, vilkens syfte är att skapa ett forum för möten mellan rättshistoriker och företrädare för andra forskningsdiscipliner. Tanken är att den mer lättillgängliga utformningen av denna skriftserie ska stimulera publiceringen av debattinlägg i aktuella ämnen med rättshistorisk anknytning.

De två första volymerna i serien Rättshistoriskt bibliotek reserverades för utgivningen av Johan Olofsson Stiernhööks De jure Sveonum et Gothorum vetusto (Om svears och göters urgamla rätt) från 1672 i latinskt original och i svensk översättning. Stiernhöök och hans insats som jurist och rättshistoriker låg Olin varmt om hjärtat, vilket omvittnas av följande uttalande: ”Redan från början av vår verksamhet har jag betraktat vår Stiernhööksedition såsom vårt magnum opus”. Stiernhöök har av eftervärlden erhållit hedersbenämningar som ”den svenska lagfarenhetens fader” och ”vår förste rättshistoriker”. När Gustav och Carin Olin grundade Institutet för rättshistorisk forskning var det därför naturligt att välja Stiernhöök till institutets portalfigur. Institutets publikationer pryds av en medalj med Stiernhööks profil.

Gustav Olin hade tänkt sig att det latinska originalet och den svenska översättningen skulle publiceras samtidigt som två åtskilda volymer. Det skulle dock dröja innan denna plan realiserades, emedan översättningen drog ut på tiden. Det latinska originalet publicerades 1962 och den svenska översättning följde 1981. Publikationsverksamheten i övrigt hade dock kommit igång tidigare. 1951 utkom första bandet av serien Rättshistoriska studier, i vilken Gustav Olin själv medverkade. Den första publikationen i serien Rättshistoriskt bibliotek var Erik Anners doktorsavhandling Hand wahre Hand, som utkom 1952. Avhandlingen, som är en undersökning av lösöreklandrets historia i äldre germansk rätt, utgör ett exempel på den typ av rättshistorisk forskning som Gustav Olin hade i tankarna för sitt institut.

Praktiskt taget alla svenska doktorsavhandlingar och monografier i rättshistoriska ämnen har sedan 1950-talets början publicerats i skriftserien Rättshistoriskt bibliotek. Serien omfattar för närvarande 75 volymer.

Under sin nu 75-åriga tillvaro har stiftelsen utvecklats från en under sina första år blygsam och tämligen anonym tillvaro till att vara ett nav i den svenska rättshistoriska forskningen.

Verksamheten har sedan 1980-talet präglats av ett internationellt samarbete. Institutet har arrangerat en rad internationella symposier och konferenser, som till stor del är dokumenterade i serien Rättshistoriska studier. Det var också stiftelsen som tog initiativet till inrättandet av de Nordiska rättshistorikerdagarna, och bekostade den första i Uppsala 2013. Numera arrangeras dessa möten vartannat år.

* Den avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren