Den Svenska Modellen
Den 12-13 september 2013 respektive den 27–28 oktober 2014 anordnade två rättshistorisk-förvaltningsrättsliga konferenser.

Den svenska förvaltningsmodellen uppvisar en mängd särdrag som gör den svenska – och finländska – förvaltningsrätten unik ur ett internationellt perspektiv: Den statliga förvaltningen lyder exempelvis under regeringen, men lydnadsplikten begränsas genom den s.k. självständighetsprincipen.  I förvaltningsrätten återfinns ett ordinarie rättsmedel, förvaltningsbesvären, som innebär att överklagandeinstansen kan pröva såväl det klandrade beslutets laglighet som dess lämplighet. Ett annat särdrag är betoningen av den formella, snarare än den materiella, rättssäkerheten. Ett ytterligare exempel är synen på rättsskipning och förvaltning som, i motsats till den kontinentaleuropeiska modellen, inte har uppfattats som artskilda verksamheter i staten. En djupare förståelse av den svenska förvaltningsmodellens utformning förutsätter, förutom en dogmatisk analys, ett rättshistoriskt perspektiv. Det rör sig i detta fall om rättshistoriska undersökningar av inomjuridisk karaktär eller s.k. rättsgenetik. Det kan i metodologisk mening vara svårt att dra en tydlig gräns mellan en rättshistorisk undersökning av denna typ och en dogmatisk analys av förvaltningsrättsliga frågeställningar. Uppenbart är emellertid att kombinationen av dessa angreppssätt skulle öka förståelsen av den svenska förvaltningsrättsliga modellens särart. Därutöver ger det rättshistoriska perspektivet komparativrättsliga möjligheter. En jämförelse mellan då och nu förefaller kunna bidra till värdefulla insikter om kommande rättsutveckling. Ämnet för konferenserna var den svenska förvaltningsmodellens framväxt, särdrag och utvecklingstendenser. Ett flertal av konferensbidragen publicerades i Rättshistoriska studier 2020 (RS 28).