SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I RÄTTSHISTORISKT BIBLIOTEK TRETTIOFJÄRDE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
-V.-' •-.'r ' ^V.:- i ' '-.V ->r t •? »
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
É
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK TRETTIOFJÄRDE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
«
Attungstal och mantal Studier i svensk jordtaxering Carl Axel Ekbom A.-B. Nordiska Bokhandeln, Stockholm, i distribution
ISBN 91-85190-19-5 Norstedts Trvckeri AB, Stockholm 1981
Innehållsförteckning I Mantalet i Götalandskapen Kap. 1 Kap. 2 Kap. 3 Kap. 4 Kap. 5 Kap. 6 Kap. 7 II Mantalet i Svealandskapen Kap. 8 Kap. 9 Kap. 10 Kap. 11 Kap. 12 III Mantalet i de fd danska landskapen Mantalet i Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän Sammanfattning Exkurs 1. Den äldsta administrativa indelningen av Skåne och Blekinge Exkurs II. Den äldsta gränsläggningen mellan Sverige och Danmark 101 Noter Kap. 1 Kap. 2 Kap. 3— 8 Kap. 9—14 Exkurs I Exkurs II Bilagor 1. Sammandrag av de av förf framräknade mantalssättningen i riket 123 2. Mantalssättningen enligt D Djurberg 3. Hemmanstalen 1566 enligt H Forssell Summary Litteratur Den äldsta jordtaxeringen av Västergötland och Dalsland Attungstal och mantal i Västergötland Mantalet i Dalsland och Värmland 1 8 27 Attungstal och mantal i Östergötland Attungstal och mantal i Småland Attungstal och mantal pä Öland Mantalssättningen i Värend 32 37 42 45 Attungstal och mantal i Folklanden Attungstal och mantal i Södermanland och Närke Mantalet i Västmanland och Dalarna . . . . 49 56 61 Attungstal och mantal i de norrländska landskapen Mantalet pä Gotland 64 67 Kap. 13 Kap. 14 71 82 88 114 114 115 117 118 118 124 125 127 132
I Mantalet i Götalandskapen
1 Den äldsta jordtaxeringen av Västergötland och Dalsland I en egen undersökning, publicerad 1974,' upptogs till behandling frågan om den tidigast iakttagbara taxeringen till attungs- och häradstal av landskapen Västergötland och Dalsland. Antagandet blev att Västergötland kunde ha varit åsatt en taxering av 27 härader ä 480 attungar medan Dalsland haft taxeringen 1 härad av samma talvärde: Antal attungar Antal härader Västergötland Dalsland 12 960 27 480 1 28’ 13 440 Dessa talvärden hade framräknats med ledning av prästtaxan för Västergötland 1530—43, där taxeringen 1 mark antas ha stått för 16 attungar.' Om siffran 13 440 attungar utgjort det rätta talvärdet, uppkom frågan om tillämpningen på detta av de föreskrifter, som möter i ett additament till den äldre Västgötalagen, i dess sk tinglottsstycke. Där stadgas att de böter, som utdömdes på Västergötlands allemansting, skulle fördelas mellan lanskapets härader, vilka för denna fördelning var indelade i 8 bon. Vads bo. Okull, Gudhem, Lung, Ås, Hullsjö, Skalunda och Vartofta bo; i dessa ingå landskapets härader med varierande bobråkdelar, halvt bo, tredjedels bo etc. Rätt att delta 1 bötesfördelningen tillerkändes även tre härader i Dalsland, Sundal, Nordal och Vedbo, medan de två resterande Dalslandshäraderna, Valbo och Tössbo, lämnas utanför. Till slut innehåller tinglottsstycket en jämkningsregel för fördelningen av böterna mellan bona, där det heter: ”Först dela tre bon med fem, Vartofta bo, Gudhems bo och Lungs bo, de tre taga lika med de andra fem. Innebörden i tinglottsstyckets jämkningsregel har inomforskningen tidigare diskuterats av ett flertal författare, N. Beckman, J. Sahlgren, B. Hildebrand, E. Lönnroth och G. Bjurling. Av dessa anse de fyra förstnämnda, att jämkningsregeln bör tolkas så, att böterna avsågs skola fördelas med hälften på Vartofta, Cjudhems och Lungs bo och med den återstående hälften på de fem övriga bona.' Sahlgren menar för sin del, att samtliga 8 bon ursprungligen tagit lika del i böterna men att en ökning i befolkningsunderlaget för de tre apostrofe- »>4
2 rade bona sedermera lett till att en jämkningsregel måst tillfogas bestämmelserna ombötesfördelningen.^ Bjurlings analys av tinglottsstyckets innebörd utmynnar i ett klart avståndstagande från de slutsatser, som dragits av övriga förf. Bjurling framhåller, att det torde vara svårt att avgöra, efter vilka grunder bötesfördelningen i tinglottsstycket skett. Huvudmomenten i texten är att först utsågs att tinglott skall skiftas bo emellan, sedan att tre bon skall skifta mot fem. I denna text finns ingen antydan om att varje bo ursprungligen skulle haft lika stor andel i böterna, dvs en åttondel. Det sägs i ingressen endast att tinglott skall skiftas bo emellan men hur omtalas först i sista meningen. Och där sägs att de tre sydligaste bona skall ha den ena hälften. Ingenting antydes om att de tre sydliga bona såsom Sahlgren antagit tidigare inte skulle ha fått mer än tre åttondelar av den totala bötessumman — något som i så fall förutsatt att bona från början varit judiciella enheter av enhetligt bestämd storlek. Det enda som klart utsägs är att två delar av Västergötland, en sydlig och en nordlig del, skall erhålla lika stor andel av bötessumman; att så den ena delen består av tre bon och den andra av fem bon är härvid utan betydelse. Bjurlings slutats blir, att tinglottsstycket rätt och slätt är en vid slutet av 1200-talet nedskriven notering om hur tinglott skulle skiftas. Att en ”jämkning” i en tidigare fördelningsgrund skulle ha gjorts genomett senare ”tillägg” ger texten intet stöd för. Att söka sammanknyta tinglottfördelningen med någon sorts tidig medeltida folkräkning eller census torde vara fåfäng möda.^ Det förhåller sig uppenbarligen så, att tinglottsstyckets regler om bötesfördelningen mellan bona och deras härader speglar en administrativ indelning av Västergötland, där häraderna framstå somäldre enheter än bona; flera av dessa ha ju namn efter härader, som ingå i dem. I motsats till vad som hävdas av Bjurling måste således antagas, att ”bona från början varit judiciella enheter av enhetligt bestämd storlek”; att normen för fördelningen av böterna inom ett härad har varit mantalet, sannolikt attungsmantalet, det framgår av den passus i tinglottsstycket, som rör Vadsbo, där det sägs, att man skall taga lika andel i böterna somman. I anslutning till den inom forskningen allmänt omfattade tolkningen av jämkningsregeln ifrågasattes i min avhandling att det framräknade talvärdet för Västergötland och den del av Dalsland, som ingick i fördelningssystemet, 13 440 attungar, fördelat sig lika på Vartofta, Gudhem och Lungs bo, å ena sidan, och på de övriga fembona, å den andra. Detta skulle innebära, att 6 720 attungar fallit på vardera bogruppen, vilket i sin tur skulle ge 2 240 attungar för ettvart av de tre bona och 1 344 attungar för vart och ett av de fem.^ Vid ett förnyat övervägande av dessa talvärden, som framkommit främst som resultat av en analys av prästtaxan för Västergötland 1530—43, har i själva verket kunnat konstateras att de knappast vinner fullt stöd i det anförda källmaterialet. I tabellen nedan redovisas de sammanlagda talvärdena enligt
3 prästtaxan för de två bogrupperna, tillika med H. Forssells uppgifter om hemmantalet samt Västgötalagens kyrkotal (se nedan) Antal kyrkor Antal attungar Hemmantal Bon 1. Vartofta 2. Gudhem 3. Lung 2 784 2 399 2 379 110 2 992 2 784 2 496 85 101 7 562 296 8 272 4. Vadsbo 5. Ökull 6. Ås 7. Hullsjö 8. Skalunda 998 53 1 360 1 152 55 1 017 928 44 832 722 30 944 27 387 592 4 052 209 4 880 Dessa talvärden för bogrupperna peka snarare mot en relation 2:1 än 1:1 mellan gruppernas talvärden och vill man dessutomantaga, att utgångsvärdet i a taxeringen för Västergötland och den i bötesfördelningen ingående Dalslandsdelen tillhopa utgjort 12 960 attungar eller 27 härader om480 attungar, skulle jordatalsfördelningen på de två bogrupperna bli den följande: Taxering till antal mark efter normen 1 mark = 16 attungar Antal attungar Antal härader 1. Vartofta bo 2. Gudhems bo 3. Lungsbo 2 880 2 880 2 880 180 6 180 6 180 6 18 540 8 640 4. Vads bo 5. Ökulls bo 6. Ås bo 7. Hullsjö bo 8. Skalunda bo 864 1 4/5 54 54 864 1 4/5 1 4/5 54 864 1 4/5 54 864 1 4 5 54 864 270 4 320 8 640 9 18 540 27 810 Summa 12 960 Utifrån denna fördelning av talvärdena på de 8 bona skulle med tillämpning av tinglottsstyckets bobråkdelar häradernas attungstal kunna bestämmas på sätt framgår av tabellen nedan:
4 Antal härader Andel i boet Antal attungar Antal mark enligt norm ovan Antal mark enligt taxering 1530-43 1. Vartofta bo 1. Vartofta hd 2. Redväg hd 3. Kind hd 1/2 1 440 3 90 93 1/4 720 1 1/2 45 37 1 1/2 1/4 720 3 45 57 2 880 1 6 180 187 2. Gudhems bo 1. Gudhem hd 2. Frökind hd 1 152 2 2/5 4/10 72 31 3/5 1/10 288 3 18 17 3. Vilske hd 4. Ås hd 5. Mark hd 1 1/5 1 1/5 2/10 576 36 26 2/10 576 36 30 3/5 1/10 288 3 18 60 2 880 180 1 6 164 3. Lungs bo 1. Als-Laske hd 2. Barne hd 2/10 576 1 1'5 36 18 2/15 384 4/5 2 24 25 3. Gäsene hd 4. VedenBollebygd hd 1 3/5 4/15 768 48 33 1/15 192 2/5 2 12 29 5. Kulling hd 6. Utlanden 1 1/3 2/9 640 40 42 2/3 2 20 19 1/9 320 2 880 1 180 6 166 4. Vads bo = hd 5. Ökulls bo 1. Kinne hd 2. Valle hd 3. Kåkind hd 864 1 4 '5 54 1 85 1/2 432 9/10 27 3/10 9 610 18 46 1/6 144 6 288 1/3 20 1 864 1 4/5 54 72 6. As bo 1. Skåning hd 2. Åse hd 3. Viste hd 4. Nordal hd 432 1/2 9/10 27 25 14/48 252 15 6/8 9/10 7 7/8 3 3/8 19 7/48 126} 432 8 3/48 54 864 1 1 4/5 54 52 7. Hullsjö bo 1. Ale hd 2. Bjärke hd 3. Flundre hd 4. Väne hd 30 432 9/10 27 1/2 8 6 1/2 432 9/10 27 15 1 864 1 4/5 54 59 8. Skalunda bo 1. Kålland hd 2. Vedbo och Sundal hdr 2/3 576 1 U5 36 37 1/3 288 3'5 18 30 1/2 1 4/5 54 67 1/2 1 864
5 Av tabellen framgår, att den uppskattning av bonas och häradernas talvärden, som kunnat göras med ledning av prästtaxan, i stort överensstämmer med de nu supponerade attungstalen; totalbeloppet för prästtaxans taxering av Västergötland, 852 1/2 mark, står här mot antagna 810 mark och mellan bogrupperna framträda jämförelsetalen 517 resp 540 mark för de tre bona samt 335 1/2 resp 270 mark för de fem. Det kan konstateras att inom bona i vissa fall en omfördelning av talvärdena för häraderna måste ha skett, i andra åter har en viss höjning eller minskning av häradstalen genomförts. Anmärkningsvärt hög är uppvärderingen av Vadsbo härad och inom Gudhems bo kan iakttagas avsevärda förskjutningar i värdena mellan Marks och Gudhems härader: Mark, 1/10 bo och 288 attungar, har i prästtaxan en taxering, som står för 960 attungar samtidigt som Gudhem, 4/10 bo och 1 152 attungar, i prästtaxan ej taxeras högre än till 496 attungar. Fråga är om man i dessa förskjutningar i häradsvärdena kan skönja en tidig förmedling av mantalet mellan häraderna och — omså varit fallet — vilka ha de förhållanden varit, som föranlett dem. Av Sahlgrens framställning framgår att han vill datera uppkomsten av boindelningen i Västergötland till tid före 1100talet'° medan prästtaxan här ansetts återgå på talvärden, uppkomna vid taxeringen till Viennetionde ca 1314; det är följaktligen inom denna tidram som omtaxeringen av häraderna i så fall måste antas ha ägt rum. Jag har i annat sammanhang ilrågasatt möjligheten av att upptaxeringen av Marks härad kan ha haft samband med att häradet före 1314 tillagts vissa territorier söder om den gräns mellan Sverige och Danmark, som uppdrogs 1050—60, ett gränsöverskridande som skulle ha lett till en dubblering av häradsterritoriet på dansk bekostnad." Det kan vidare konstateras att de attungstal för häraderna, somframträder i botablån, med talvärden sc^m 192, 384, 576 och 768 attungar väl ansluter till den svenska marken om 192 penningar, något som självfallet varit ägnat att underlätta bötesfördelningen mellan häraderna. Med den här antagna relationen av 2: 1 mellan de två bogrupperna i vad avser attungstalen och 1:1 vad gäller bötesfördelningen har varje attungsmantal i femgruppen tagit den dubbla andelen i böterna mot mantalet i tregruppen. I avhandlingen presenterades ett försök till rekonstruktion av en indelning av Västergötland i tredingar, en nordlig, en sydlig och en västlig treding. Rekonstruktionen baserades på uppgifterna i ett additament till äldre Västgötalagen, som under rubriken Westgöta Kyrkior redovisar totalantalet kyrkor i landskapet, tillhopa 505, fördelade på dess samtliga härader." Det är den i lagadditamentet förekommande enumerationen av häraderna med deras kyrkotal somgivit anledning till antagandet, att en tredingsindelning av Västergötland existerat." F4ur den antagna tredingsindelningen relaterat till boindelningen redovisas i sammanställningen nedan, där häradernas attungstal enligt boindelnmgen upptas i tredingskonstellationen tillika med kyrkotalet för häraderna samt attungstalet pr kyrka, beräknat efter medelvärdet:
6 Nordlig treding Antal attungar Antal kyrkor Bo Antal attungar pr kyrka 1. Vadsbo 2. Valle 3. Skåning 4. Kåkind 5. Gudhem 6. Vartofta Vadsbo Ökull 864 53 16 144 12 12 Ås 432 23 19 Okull Gudhem Vartofta 288 15 19 1 152 1 440 25 46 47 31 4 320 175 25 Sydlig treding 1. Redväg 2. Vilske 3. Frökind 4. Ås 5. Kind 6. Mark 7. Veden—Bollebygd 8. Gäsene Vartofta Gudhem 720 24 30 576 12 48 > > 288 7 41 y y 576 17 34 Vartofta Gudhem Lung y > 720 39 18 288 24 12 192 11 17 768 23 33 4 128 157 26 Västlig treding 1. Kinne 2. Kålland 3. Barne 4. Viste 5. Åse 6. Väne 7. Flundre 8. Ale 9. Bjärke 10. Als—Laske 11. Kulling - 12. Utlanden Okull Skalunda Lung 432 28 15 576 27 21 384 15 26 Ås 126 10 13 252 11 23 10 Flullsjö 432 29 5 10 432 y y 29 5 Lung 576 12 48 y y 640 24 26 320 16 20 4 170 173 24 Det visar sig således, att den rekonstruerade tredingsindelningen med tillämpning av boindelningens attungstal för häraderna uppvisa värden, som nära överensstämmer med vad som skulle följa av en tredelning av utgångsvärdet, 12 960 attungar, dvs 4 320 attungar. Värdet för den nordliga tredingen är perfekt medan värdena för de tvä övriga ligger obetydligt under det angivna tredjedelsvärdet. Här måste emellertid beaktas att tabellen ej ger ett helt korrekt utslag för övriga tredingar, dä talvärdena för de tre Dalslandshäraderna ej ingå i sammanställningen: Nordal med 54 samt Vedbo och Sundal med 288 attungar återstå att fördela på tredingarna. Vid en dylik fördelning bör uppmärksammas, att Vedbo och Sundal bildar bo med Kållands härad samt Nordal med Skåning, Ås och Viste härader. Då samtliga dessa härader i Västergötland saknar geografisk anknytning till de ifrågavarande Dalslandshäraderna, måste fördelningen på tredingarna av talvärdena för Dalsland bli en öppen fråga. Vill man emellertid anta, att Vedbo
7 med 192 attungar ingått i den sydliga tredingen medan Nordal och Sundal med tillhopa (54 + 96) 150 attungar räknats till den västliga, erhålles perfekta värden även för dessa tredingar: 4 128 + 192 ger 4 320 liksom4 170 + 150. Med dessa antaganden erbjuder sig en viss möjlighet att hypotetiskt rekonstruera talvärdena även för de fem häraderna i Dalsland: Attungstal Tössbo Nordal (42) 54 (96) Valbo Vedbo Sundal (96) (192) (96) 288 (480) Dalsland skulle alltså ha ingått i boindelningen med 342 attungar och Västergötland med det resterande talvärdet, 12 618. I sin helhet skulle Dalslands fem härader ej ha haft högre taxering än 480 attungar, en siffra som ansetts stå för ett fullgott härad. Den här verkställda utredningen rörande de tidiga indelningsförhållandena i Västergötland och delar av Dalsland skulle således ge vid handen att boindelningens attungstal för häraderna, sådana de här framräknats, haft giltighet även utanför boindelningens ramoch att följaktligen även den rekonstruerade indelningen av dessa territorier i tredingar framstår som en realitet. Tinglottsstyckets bötesfördelning pekar hän mot ett tidigt utvecklingsskede, när Västgötalagen ej ägt tillämpning i delar av Dalsland och när Tössbo och Valbo måste ha räknats till Norge. En tidsgräns för boindelningens uppkomst sätts dock av den i additamentet förekommande anteckningen under Ås bo, att Nordals andel i böterna skulle äga disponeras av Skånings härad till uppförandet av Mariakyrkan i Skara; boindelningen tillhör således kristen tid, kanske missionstidens slutskede under 1000-talets senare hälft. Härför talar också den klara anknytningen av bötesfördelningsnormerna till mynträkningens talvärden, marken om 192 penningar, som anses ha tillskapats under Anund Jakobs regeringstid (ca 1022—1050). Till samma tidiga skede hör också uppkomsten av tredingsindelningen med skärningspunkten mellan tredingarna fixerad mycket nära Skara, den sannolika platsen för allemanstinget vid Götala.'^
2 Attungstal och mantal i Västergötland Ovan har framställts den hypotesen, att stadgandena i Västgötalagen om tinglottens fördelning på häraderna i Västergötland och delar av Dalsland haft till förutsättning ett jordatal, som kunnat fixeras till 8 640 attungar för de tre större bona, Vartofta, Gudhems och Lungs bo, samt till 4 320 attungar för de femmindre. Vadsbo, Okull, Ås, Hullsjö och Skalunda bo, totalt attungstal för de åtta bona således 12 960 attungar.' Söker man en förankring av detta jordatal i den taxering efter mantal av de svenska landskapen, som påbjöds i 1568 års Kungl instruktion eller undervisning för dem, som skulle hålla jordrevning eller skattläggning, finner man i instruktionens 8 § vissa reglerande bestämmelser rörande mantalets relation till det tidigare existerande jordatalet. Det heter där bl a: ”Efter och mångestädes äro så store gårdar, såväl Kungl Maj:ts, frälses, som skatte och cronones, att två, tre och sombligestädes 4 bönder äro boendes på ett hemman och kunna sig alle därpå behjelpa, synnerligen de, som hafva öfver två markeland jord och annan godh lägenhet bredevid; därföre skall grant aktas, att sådene store hemman blifva inskrefne och räknade för 2 eller halft annat mantahl, efter som pröfvas kan att gårdarne äro gode och store till och skatten eller utlagorne förökas, efter som rannsakningsmännerne pröfva att hemmanet giöhr skiähl före. Män de skatte heller cronogods, somliggia för 4, 5 eller 6 öresland jordh eller mindre, och blifva för halfve sättningar och räknas för halft uti gierden och andre ovisse pålagor, med mindre än jorden är älliest däss bättre och andre gode lägenheter till samma små hemman äro, så att de derföre kunna räknas för fult; bör och acktas, att där jorden eller öhreslandet äro olika heller åtskillig, att de då giöras alle lika goda. Sammanfattade innebära dessa regler, att jord om 2 markland och däröver skulle åsättas taxeringen 2 eller 1 1/2 mantal medan jord om6, 5 och 4 öresland eller därunder borde sättas till 1/2 mantal, med mindre dessa små hemman med hänsyn till jordens beskaffenhet skulle räknas somhela mantal. Marklandet om 8 öresland har uppenbarligen sin benämning av att det genomsnittliga årsutsäde, ägan kunde taga på medelgod jord, värderats till 1 mark silver; årsutsädet på öreslandet har följaktligen värderats till 1 öre silver. ' Oreslandet underindelades i 3 örtugland och örtuglandets årsutsäde har haft värdet 8 penningar silver eller 1/24 av de 192 penningar, som räknades på den svenska marken. Full kongruens har således förelegat mellan räkning efter »2
9 jordatal — dvs efter örtugland, öresland och markland det svenska markmyntsystemet om 192 penningar, under Anund Jakobs regering, ca 1022—1050/ Sädesmåttet i Svealandskapen utgjordes under medeltiden av spannen, sedermera ersatt av tunnan, identisk med två spann. Spannens silvervärde för kornsäd beräknades till 8 penningar eller 1 örtug, tunnans följaktligen till 2 örtugar."’ Ett väsentligt bidrag till insikten om jordvärderingen under medeltiden har lämnats av F. Dovnng, somidentifierat den äldsta svenska jordindelningsenheten attungen med ett halvt markland eller 4 öresland vid ensäde.^’ Denna definition, vars riktighet kan beläggas i det medeltida lagmaterialet, har sin motsvarighet i värderingen av ottingen i Danmark, vars utsäde vid tresäde preciserats till 2 2/3 öre.^ Med ledning av dessa talvärden och av uppgifterna i 1568 års instruktion kan följande relationsskala för attungstal, örestal och mantal konstrueras: och komponenterna i som sannolikt tillskapades Oresland Utsäde Antal Attungstal Mantal Tunnor Spann 3 1 1/2 1 1/4 2 3 6 1/2 12 4 6 1 5 15 7 1/2 1 1/4 1/2-1 6 18 9 1 12 1 3 '4 7 21 10 1/2 24 8 12 2 24 48 16 4 2-1 1/2 G Thulin har i avhandlingen Om mantalet framhållit, att efet utsädestal, som erfordrades till ett mantal, växlade vid olika brukningsmetoder mellan 6 och 20 tunnor i god jord. I regel höll det sig dock vid 8, 10 och 12 tunnor. Detta utsädestal motsvarade åtminstone på sina ställen skillnaden mellan tvåsädes (8)-, tredings (10)- och ensädesbruk (12).^ Antalet öresland på mantalet kan således med hänsyn till Thulins uppgifter bestämmas till lägst 5 och högst 8; det är inom denna ram, som mantalets medelvärde torde böra sökas. Dessa örestal stå för 1 1/4 å 2 attungar. Uppgifter om den för samtliga socknar och pastorat i Sverige gällande mantalssättningen kan inhämtas i DDjurberg, Geografiskt Lexicon ozc'cr Skandinavien, utgivet 1818, ett verk som fått en halvofficiös prägel genom den medverkan till uppgifternas insamlande, som lämnades av de svenska domkapitlen och dess prästerskap.*^ Genomatt sammanställa uppgifterna för pastorat och socknar i de svenska landskapens härader erhålles lätt en överblick över den vid tiden för handbokens publicering gällande mantalssättningen för landskapen i deras helhet.
10 Sammanfattande uppgifter ommantalet i Västergötland och Dalsland lämnas av Djurberg, avseende dels Mariestads län, 4 804 mantal (s 956), och dels Vänerborgs län, 4 209 mantal (s 958). I den senare siffran ingår dock mantalssättningen även för Dalsland, somav Djurbergpreciseras till 987 mantal (s 90), varför den kvarstående siffran för Västergötland i dess helhet blir 8 026 mantal. Vill man härtill lägga mantalen för de tre Dalslandshärader, som ägde del i tinglotten. Nordal, Sundal och Vedbo,*’ erhålles följande jämförelsesiffror för mantalet i de härader, sombildade hela underlaget vid fördelningen av tinglotten: Mantal Västergötland Dalsland Nordal Sundal Vedbo 8 026,0 128,2 241,7 252,2 622,1 8 648,1 Redan av den anförda totalsiffran för tinglottsunderlaget kan slutas, att ett nära samband existerar mellan den supponerade jordatalssiffran, 12 960 attungar, och de av Djurberg lämnade uppgifterna: mantalssiffran, 8 648,1, står i den närmast exakta relationen 2:3 till attungstalet. För att närmare kunna fastställa arten av denna sifferrelation har nedan sammanfattats mantalen, sådana dessa hos Djurberg redovisas för pastorat och socknar, fördelade på de åtta bona i anslutning till tinglottförteckningens bobråkdelar för häraderna; en sammanställning av talvärdena redovisas nedan: Beräknat attungstal Mantal 1. Vartofta bo 1. Vartofta 2. Redväg 3. Kind 1 440 1 488 713,6 272J 580,4 720 592 720 912 2 880 2 992 1 566,7 2. Gudhems bo 1. Gudhem 2. Frökind 3. Vilske 4. Ås 5. Mark 1 152 496 272 371.8 102,0 218.9 268,1 490,1 288 576 516 576 480 288 960 2 880 2 624 1 450,9
It Beräknat attungstal Mantal 3. Lungs bo 1. Als-Laske 2. Barne 3. Gasene 4. Veden-Bollebygd 5. Kulling 6. Utlanden 576 288 170.2 176.7 252,1 230,0 263.7 403.3 400 384 528 768 192 464 640 672 320 304 2 656 1 496,0 2 880 4. Vads bo 1 360 1 018,2 864 5. Ökulls bo 1. Kinne 2. Valle 3. Kåkind 388,4 186,2 343,3 432 736 96 144 320 288 1 152 917,9 864 6. As bo 1. Skåning 2. Åse 3. Viste 4. Nordal 432 252 400 384,7 159.6 164.6 128,2 304 126 128 54 160 837,1 864 992 7. Hullsjö bo 1. Ale 2. Bjärke 3. Flundre 4. V'äne 432 480 245,8 128 82,0 432 106,0 140,0 96 240 944 610,8 864 8. Skalunda bo 1. Kålland 2. Vedbo 3. Sundal 332,9 252,2 241,7 592 576 } 216 288 272 826,8 1 080 864 Sammandrag: 1. Vartofta bo 2. Gudhems bo 3. Lungs bo 1 566,7 1 450,9 1 496,0 2 880 2 880 2 880 2 992 2 624 2 656 4513,6 8 640 8 272 4. Vads bo 5. Ökulls bo 6. Ås bo 7. Hullsjö bo 8. Skalunda bo 1 018,2 917,9 837,1 610,8 826,8 1 360 1 152 864 864 992 864 944 864 1 080 864 4210,8 4513,6 4 320 8 640 5 528 8 272 8 724,4 12 960 13 800
12 Vad gäller den utveckling av jordvärderingen inomde tre större bona, som ägt rum sedan tidig medeltid, kan denna klarare avläsas om häradernas halverade attungstal sätts i relation till mantalssiffrorna: Attungstal halverat Mantal Vartofta Redväg Kind 720 713.6 272.7 580,4 360 360 1 440 1 556,7 371.8 102,0 218.9 268,1 490,1 Gudhem Irokind \'ilske 576 144 288 As 288 Mark 144 1 440 1 450,8 170,2 176.7 252,1 230,0 263.7 430.8 ALs-Laske Varne Gasene Veden-Bollebvgd Kulling Utlanden 288 192 384 96 320 160 1 440 1 496,0 Åtskilliga förändringar i jordvärderingen häraderna emellan kan således konstareras men lika uppenbart är att dessa ägt rum inom botillhörighetens ram. Stor förskjutningar i häradernas jordtaxering uppvisa Veden-Bollebygd och Utlanden — dvs den sammanfattande benämningen för Vättle, Sävedals, Askims och Hisings härader — men den största föreligger för Marks härad, som uppvisar en mer än trefaldig uppräknig av jordatalet samtidigt som jordvärdet för Gudhems härad inom samma bo kraftigt nedskrivits: en ursprunglig relation Gudhem—Mark av 4:1 enligt tinglottsstycket har vid mantalssättningen förvandlats till relationen 2:3. Denna exceptionellt höga uppskrivning av jordvärdena i Mark kan självfallet ha haft sin grund i en starkt ökad uppodling inomViskadalen och i de gamla gränsmarkerna mot Danmark överhuvud men att den skulle ha skett nästan uteslutande på bekostnad av jordvärderingen i Gudhems härad kan knappast ha mer än en förklaring: så länge fördelningen av böter, utdömda på allemanstinget vid Götala, ägt rum enligt tinglottsstyckets fördelningsregler ha bona sådana de ursprungligen utformats bildat exklusiv fördelningsnorm. En väsentlig utökning av hemmanstalet inomett härad kunde givetvis föranleda krav på en större andel i de boet tilkommande böterna, något som dock ej kunnat komma till stånd med mindre hemmantalet för övriga härader i boet i motsvarande mån reducerades. Åtskilligt talar för att detta är vad som skett i relationen Mark-Gudhem, ett förhållande som får sin bekräftelse även i taxeringsbeloppen för häraderna i prästtaxan 1530—43:
13 Gudhem har där taxeringen 31 mark, motsvarande 496 attungar, Mark åter 60 mark eller 960 attungar. I annat sammahang har jag antytt möjligheten av att dessa omdispositioner häraderna emellan haft sin grund i en dubblering av jordatalet i Marks härad, sompå dansk bekostnad kan ha ägt rumunder tiden från tinglottsfördelningens tillkomst intill upprättandet av Hallandslistan i Kong Valdermas Jordebog ca 1260. Om man således i mantalssättningen för häraderna i de tre större bona kan urskilja en klar relation till det äldre jordatalet, är detta i än högre grad fallet vad gäller de fem mindre. Den enda mer betydande avvikelsen från det antagna jordatalsvärdet för dessa bon eller 864 attungar uppvisar mantalssättningen för Vadsbo, som främst på bekostnad av mantalet för Hullsjö bo påförts något mer än 1 000 mantal. Nedan redovisas genomsnittssiffrorna för antalet öresland pr mantal för de åtta bona: Oresland pr mantal Vartolta bo Gudlicms bt) l.ungs bo Vadsbo Okulls bo Äs bo Hullsjö bo Skalunda bo 7,5 8,0 7,7 3,4 3,8 4,1 5,7 4,4 Särskilt intressant är att iakttaga de mycket låga örestal som framträder på mantalet i Dalslandshäraderna; för Nordal utgör detta endast 1,7 öresland pr mantal, i Vedbo och Sundal 2,3 öresland. Ovan har visats, hurusom de supponerade attungstalet för häraderna i Västergötland och delar av Dalsland perfekt ansluta till en rekonstruerad indelning av landskapen i tredingar, en nordlig, en sydlig och västlig treding. Fråga blir nu om även mantalssiffrorna för landskapen vid fördelning på de rekonstruerade territoriella tredingarna uppvisa samma jämna tredelning av talvärdena som jordatalet. Utifrån totalsiffran för mantalet, 8,700 mantal, borde i så fall varje treding uppvisa en mantalssättning till omkring 2 900 mantal. De faktiska siffrorna för mantalets fördelning på tredingarna framgår nedan: Mantal Nordlig treding 1. N'adsbo 2. Valle 3. Skaninf; 4. Kåkind 5. Gudhem 6. Vartolta 1 018,2 186,2 384.7 343,3 371.8 703,6 3 017,8
14 Mantal Sydlig trcdiTig 1. Redväg 2. Vilske 3. Trökind 4. Ås 5. Kind 6. Mark 7. Veden-Bollebygd 8. Gdsenc 272,7 218,9 102,0 268,1 580,4 490.1 230,0 252.1 2414,3 Vdstlig treding 1. Kinne 2. Kålland 3. Barne 4. Viste 5. Åse 6. Väne 7. Mundre 8. Ale 9. Bjärke 10. Als-l.aske 11. Kulling 12. Utlanden 388,4 332,9 176.7 164.6 159.6 177,0 106,0 245.8 82,0 170.2 263,7 403.3 2 670,2 Sammandrag: Nordlig treding Sydlig treding Västlig treding Summa på Västergötland 3017,8 2414,3 2 670,2 8 102,3 Till dessa siffror skall emellertid enligt ovan för den sydliga tredingen två tredjedelar av mantalet för Vedbo och Sundals härader i Dalsland samt för den västliga tredingen den återstående tredjedelen av mantalet för Vedbo-Sundal tillika med mantalssättningen för Nordals härad redovisade antaganden komma, Mantal Sydling treding Västergötland Vedbo-Sundal, 2/3 2414,3 329,2 2 743,5 Västlig treding Västergötland Vedbo-Sundal, 1/3 Nordal 2 670,2 164,7 128,2 2 963,1 Nordlig treding Summa på Västergötland och Dalsland 3017,8 8 724,4
15 Aven de rekonstruerade tredingarna uppvisa således mantalssiffror, som klart relatera till den här supponerade idealsiffran för totalunderlaget, 8 640 mantal: vid en exakt tredelning härav blir siffran för varje treding 2 880 mantal. Utredningen ovan ger således vid handen att de här framtagna mantalssiffrorna för Västergötland visa en uppenbar relation till landskapets supponerade attungstal och de utgöra därmed ett starkt stöd för riktigheten av de jordatalshypoteser jag i annat sammahang uppställt. De uppnådda resultaten ge anledning till antagande att en motsvarande undersökning av mantalssättningen för de svenska medeltidslandskapen i övrigt möjligen skulle kunna visa siffror, som på samma sätt som siffermaterialet för Västergötland kunde visa sig ägnade att belysa de antagna jordvärdena för dessa landskap. I den fortsatta framställningen kommer först att behandlas de resterande Götalandskapen, Dalsland, Värmland, Östergötland, Småland med Värend och Oland samt i ett senare avsnitt landskapen i Svealand. Slutligen skärskådas mantalssättningen även för de utomsvenska medeltidslandskapen, Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän. Västergötland Diurherg s Mantal VARTOITA BO 1. Vartofta härad 1. S/öta pt Karleby 2. Asaka pt Kälvtne 3. Härigsdala pt Skörstorp Gerurn 4. Vaktad pt Kvmbo Suntak V'ettak 5. Dtmbo pt Ottravad 6. Varv pt Kungslena Hömb 7. Åslcd pt Mularp Tiarp 8. Aklinga pt Angarp Bältak 9. Fröjered pt Rorsberga Iridene 10. Daretorp pt Velinge Brandstorp 902 76,0 686 37,3 994 293 36,0 896 39,6 36,0 94 50.8 901 998 54,7 3 48,6 51,2 164 53,0 92
16 Mant.il Diurborg s. 11. Sumihcm pt Nykyrka Utvängstorp Härja 12. Yllcstaä pt Näs \'istorp 13. Habo pt Biurbäck 79.2 636 47,3 974 59.4 229 689,1 2. Rcdzags härad 1. Asarp pt Kölabv Solberga Smula Blidiberg pt Dalum Humla Botte pt Knctto l.iared lislarod Kvlingarod 4. Ttmmclhcd— Ulricehamn pt Brund \’ist Hösna pt Gullorod Strängsered 598 57,8 993 45,0 45 3. 87,0 :’6 3:7,7 817 5. 45.2 314 272,7 3. Kinds härad 1. Tranenio pt Mossebo Ambjörnarp S|ötoha 2. Dalstorp pt Nittorp Ljungsarp Olsromma Hulared 3. Länghem pt Manstad panmke Asarp 4. Kalv pt Mardaklev Haksvik Irölunda 5. Sexdräga pt Liushult Hillarcd Roasjö 6. Gällstad pt Sämb Grönahbg Tväred binnekumla Marbäck 356 73,0 843 68,3 50 37,6 455 91,0 342 51.5 643 115,2 218
17 Djurberg s. Mantal 7. Sycnljunga pt Orsås Ullasjö Rcdslared Rcvesjö 8. Mjöbäck pt Holtsljunga Alvscrcd 80,5 776 43,3 481 580,4 GUDHEMS BO 1. Gudhems härad 1. Gudhem pt Tunhem Ugglum 2. Dala pt Borguna Högstena 3. Hroddetorp pt Hornborga Sätiina 4. Sjögerstad pt Rädcnc 5. Steustorp pt Brunhem Kyrketorp 6. Segerstad pt Valtorp Håkanstorp 7. Biurum sn 8. Torbjörutarp sn 9. i'riggeraker sn 10. Edåsa sn 11. l.junghem sn 207 45,4 207 78,3 85 66,0 63 37,4 650 39,6 712 40,0 640 21,0 39 816 11,4 160 18,6 4,5 106 433 9,6 371,8 2. Frökind härad 1. Kinncvad pt Vhårdkumla 2. Grolanda sn 3. Börstig pt, del Brismene 164 49,0 358 19,0 199 34,0 77 102,0 3. Vilske härad 1. Kleva pt Ullenc Biurum 2. Gökhem pt Marka Sörby 3. Floby pt, del Cjöteved Träva11na 4. Jäla sn 54,4 361 70,0 221 81,5 144 13,0 332 218,9
18 Mantal Djurberg s. 4. /fs härad 993 Rångedala pt Toarp Espered Tärby Varnum S Ving pt Härna Fänneslunda Grovared? Hälhtad pt Murum Möne Vänga Kärräkra sn Gmgrid sn Brämhuh sn 1. 94,0 623 2. 70,2 923 8,0 3. 61,0 297 4. 11,6 399 5. 14,8 186 6. 8,5 68 268,1 5. Marks härad Seglora pt Eritsla Kmnarumma 473 1. 63,0 641 2. 76,7 1 013 Kinna Berghem pt Hajum Torestorp pt Öxebäck Älekulla Sättia pt Hyssna Surtehy pt Kattunga Eotskäl Tostared Istorp pt Oxnevalla Horred Kungsäter pt Gunnars|ö Grimmared Karl Gustav 3. 43,1 32 4. 38,0 826 5. 68,8 789 6. 70,5 752 7. 76,0 324 8. 54,0 371 490,1 LUNGSBO 1. Laske härad 1. Larv pt Längjum Lundby Trava 2. Bitterna pt Vedum Eling 411 105,0 410 65,2 37 170,2
19 Mantal Djurberg s 2. Barne härad 1. Lekäsa pt Åsaka I-äglum Kvrkås Essunga 2. Ryda pt Kcdum Naiini 3. Skarstad pt Vara Onum Hällum 4. Lång sn 25 62,4 415 49,7 617 48,6 656 16,0 438 176,7 3. Gäsene härad 1. Nårunga pt Ljus Ornunga AsklaniJa Kvinnesta 2. Björke pt Grude Hudene 3. Erikshcrg pt Broddarp Mjäldrunga 4. Skölvcne pt Hov Källunga Sämb 5. Od pt Öra Albäga Malla 6. Hällestad sn 219 51,0 556 42,0 40 37,0 125 46,4 682 63,4 566 12,3 297 252,1 4. Vedens härad 1. Borås pt Torpa IVistad Borgstena 2. Bredared pt Sandhult Vånga Tämta 904 76,0 55 66,0 60 142,0 5. Bollehvgds härad Bollebygd pt Björktorp Töllesjö 88,0 50 6. Kullings härad 1. Alingsås pt Hemsjö Ödenäs Röd inge Bälinge 388 20,5 259 5,4 1 004 5,3 626 11,7 1 051 42,9
20 Mantal Djurberg s 2. Hol pt Siene Hälla 3. Lena pt Långared Bergstena Fullestad 4. Algutstorp pt Algutstorp sn Skövde Härened Brätensby 35,3 274 80,2 416 9 n,i 24,0 682 13,5 300 7.7 67 56,3 5. Halljunga pt Fölene Rommene Torsled Eggvena 49,0 237 263,7 7. Utlanden 1. Askims härad Fässberg pt Askim Frölunda Källered Räda 2. Savedals härad Landvetter pt Härryda Partiile 3. Vättle härad Lundby pt Skallsjö Lerum Bergum Ångered 4. Hisings härad Lundhy pt Tuve 126,3 173 71,0 405 973 164,0 445 265 42,0 445 403,3 VAE3S BO Vadsbo härad Norra kontraktet 1. Hassle pt Färed Berga Enåsa 2. Lyrestad sn 3. Undenäs pt Halna 4. Fägred pt Trästena 5. Bällefors pt Ekeskog Beatenerg 67.0 249 46,3 52.7 450 877 53,5 169 52,0 75
21 Mantal Djurberg s 6. Ransher;^ pt Mölltorp 7. Hova pt I;inneröd|a Algaräs 8. Freäsberg pt Räck Bjbrkäng 9. Amuchäviid pt, del 10. B/örsdter pt Lugnas .S4,8 596 97,5 281 76,4 158 31,5 1 039 50,4 43 582,1 Södra kontraktet 1. .\fartestads pt Ullervad 889 473 24,8 873 Lk 11,0 111 35,8 Leksberg pt Odetisäker pt Tidavad Lastad Binneberg r.keby pt Utby Horn pt Irösved Säter Vdring pt Lacketorp Torsö pt laglö Hjalstad pt Mo Vad Svenneby Llistad pt (iötlunda Berg pt (Billings kontr.) Lerdala Timmerdala Bt))a 17,8 415 2^ 52,7 568 3. 38,4 111 4. 54,7 278 5. 40,5 943 6. 31,4 839 7. 50,0 270 8. 46,2 143 9. 68,6 1 043 10. 436,1 OKULLS BO l.A. Kinnc harad 1. Kleva pt 357 361 21,3 Sil 228 58,0 2. Götene pt Holmestad V'ättelösa Ledsjö 3. Lugnas sn Bresäter 4. forsbem pt Vedum L'uIlösa 440 29,8 151 55,6
22 Mantal Djurberg s 5. Österplana pt Kestad 6. Medelplana pt Västerplana 26,4 1 030 29,0 478 220,1 l.B. Kinnefjärdings härad 1. Kallby pt Brobv Ekeby Hangelösa 2. Lidköpings pt Härened Hovbv 3. Sävared pt Lindarea Hasselösa 4. Husaby pt Skälvum Ova 357 46,0 394 42,6 422 37,5 790 42,2 285 168.3 388.4 2. Valle härad 1. Värnhem pt l.undby Eggby Istrum Ogiunda 2. Ving pt Stenum Skärv 3. Häggum pt 4. Bolum sn 892 96,5 901 44,5 922 18,9 296 26,3 51 186,2 3. Kåkind härad 1. Skövde pt Ryd Suntetorp Sventorp Forsbv Hagelberg Kyrketorp Våmb 2. Valöra pt, del Värsås 3. Kyrkefalla pt Mofalla 4. Grevbäck pt Brevik 5. Fågelås pt Hjo 392 108,8 681 18,4 25,2 895 947 53,0 391 41,2 196 96,7 147 343,3
23 Mantal D|urberg s ÅS BO 1. Skånings härad 1. Skara pt Härlunda Bjärka Hendcnc 2. Salcbv pt Träsberg Härjevad 3. Vånga pt F.dsvära Kvänum J.i^ng pt Ottum 1'yrunga 5. Synncrhr pt Skalmäia Gcrum f>. \'inköl pt Marum 7. Åsaka pt 678 51,2 655 81.9 633 104,7 936 40,7 331 49,8 780 32,6 924 23,8 993 384,7 2. härad 1. Flo pt 997 89,0 144 Sal Ås Näs 2. Särcstad pt Särestad sn Hälc Täng 3. Tun pt F-ricl Karlabv 18,5 786 9,7 866 42,4 856 159,6 3. Viste härad 1. Levcnc pt, del Levene sn Sparlösa sn 2. Tångcnc pt Träkorna Längum Hyringe Malma 3. Främrnestad pt Bärcberg 4. Flakcbcrg sn 930 23,3 418 22,3 700 74,0 866 29,7 163 15,3 141 164,6 HULl.SJO BO 1. Alc härad 1. Skcpplanda pt Hålanda Skövde Tunge Cila Lödöse (St Per) 4 145,8 663
24 Mantal Djurberg s 2. Stärkercd pt Kilanda Nödinge 3. Östad pt 743 79.3 1 023 20.7 243.8 2. Bjärke härad Mällby pt Magra Erska Lagmansered 3. Flundre härad Rommeled pt lors Upphärad Åsbräcka I-oxcrna 38 500 82.0 145 106.0 611 4. Väne härad 1. Tlinhem pt Gärdhem Åsaka Björke 2. Vänersborg pt V'assanda Naglum Rvr 940 860 140.0 942 11,4 25.6 ? 177.0 SKALUNDA BO Kållands härad 1. Örslösa pt Söne Väle Gillstad 51,3 1 021 2. Järpäs pt Uverud Häggestad 52,4 339 3. Råda pt Mällby Åsaka 48,2 622 4. Rackeby pt Skalunda 591 34,3 5. Sunnersberg pt Göslunda Strö 62,7 730 6. Tådene pt l.ava Kedum Tranum 45,4 864 7. Slädene sn 8,0 685 8. Ottcrstad pt Senätc 30,6 578 332,9
25 Sammandrag av mantalssättning för Västergötland: Mantal 1. Vartofta ho Vartofta Redväj^ Kind 713.6 272.7 580,4 1 566,7 2. Gudhems bo Gudhem FVökind Vhlske 371.8 102,0 218.9 268,1 490,1 Äs Mark 1 450,9 3. Lufigs ho Laske Barne Gäsenc Veden Bollebygd Kulling Utlanden 170,2 176,7 152,1 142,0 88,0 263,7 403.3 1 496,0 4513,6 4. Vadsho 1 018,2 5. Ökulls ho Kinne Valle Kakind 388,4 186,2 343.3 917.9 6. As ho Skäninj; Åse Viste 384.7 159.6 164.6 708.9 7. Hullsjö ho Ale Bjärke Mundre Vänc 245,8 82,0 106,0 177,0 610,8 8. Skaluuda ho Kalland 332,9 3 588,7 4513,6 8 102,3 Summa mantal I denna slutsiffra ingår ej mantalssättningen för Mo härad, somenligt tinglottsstyckets förteckning ej deltog i bötesfördelningen av Götaladomarna men som räknas till Skara stift i såväl Västgötalagens kyrkoförteckning som i prästtaxan 1530—43. För Mo härad upptages endast dessa två pastorat:
26 Mantal Djurberg s. 1. Bottnaryd pt Mulsaryd Amgärdshestra 2. Stengårdshult pt Unnaryd Oreryd Vadshult Hestra 66,0 57 54,4 710 120,4 Totalsiffran för Västergötland blir med inräknande av Mo härad (8 102,3+120,4) 8222,7 mantal.
3 Mantalet i Dalsland och Värmland För dessa landskap har antagits en ursprunglig taxering till ett resp fyra härader om 480 attungar.' Den här framräknade mantalssättningen för landskapen visar följande siffror: Mantal Dalsland Tössbo Nordal Valbo Vedbo Sundal 146,3 128,2 195,9 252,2 241,7 964,3 Värmland Mellansysslet Ostersysslet Västcrsysslet Söderssysslet 407.2 480.2 473,4 442,6 1 803,4 Omdenna mantalssättning vid jordrannsakningen 1568 skett efter den genomsnittliga normen 6 öresland pr mantal, skulle Dalsland 1568 ha representerat 5,786 öresland, motsvarande ca 3 härader ä 480 attungar. För Värmland ger en motsvarande omräkning 10,818 öresland, motsvarande ca 6 härader å 480 attungar. Den ursprungliga taxeringen för Dalsland skulle därmed kunna antagas ha blivit föremål för en trefaldig uppräkning av jordunderlaget år 1568 medan den motsvarande uppskattningen för Värmlands del varit endast hälften härav. Att den fortskridande uppodlingen av kulturlandskapet i Dalsland och Värmland kan ha lett till de här konstaterade taxeringsvärdena för landskapen framstår ingalunda somosannolikt
28 Mantal Djurberg s DALSLAND 1. Sandals härad 1. Frändcfors pt Brålanda Ryr 2. Bolstad pt Erikstad Gestad Grinstad 745 120.0 163 121,7 1 046 241,7 2. Nordals härad 1. Ör pt Järn Gunnarsnäs Dalskog Holm Skållerud 514 128,2 1 012 3. Vedbo härad 1. Stencby Artemar Ödesköld Bäcke Tisselskog 2. Rölanda pt Gesäter 3. Ed pt Toftedal Håbol Nössemark 4. Torskog sn 5. Värvik sn 904 87,0 709 r 49,5 628 90,0 104 12,1 835 13,6 958 252,6 4. Valbo härad 1. Torp pt Rvr 2. Färgelanda pt Odeborg 3. Högsäter pt Remmelanda Lerdal I ärbo Roggärde 891 37.6 829 59,0 170 99,3 309 195,9 5. Tössho härad 1. Åmål pt 2. Tösjö pt Tydje Ånimskog 3. Edsleskog pt Eröskog Mo 868 21,7 71,3 986 869 53,3 106 146,3
29 Värmland Mantal Djurberg s 1. Karlstad härad 1. Karlstad pt 2. Grava pt 3. Hammarö pt 13,5 82 41,1 195 22,2 241 76,8 2. Grums härad Nor pt Segersta Grums 116,2 512 Ed 3. Kils härad 1. A'/7pt Erykerud N Ullerud Ö Ullerud 104,0 355 Ransätcr 4. Älvdalens härad 1. Nedre Älvdalen pt Ekshärad 64,8 1 001 Ed Råda Sunnemo 2. Övre Älvdalen pt 45,4 1 001 Ny Dalbv 110,2 5. Ölme härad 1. Ölmehärad pt 2. Kristinehamn pt Varnum 6. Väse härad 1. Väschärad pt Alster Eågelvik 7. Visnums härad 1. Visnam pt 72,6 1 010 382 101,5 949 75,5 929 Kil 2. Rudskoga pt Nvsund 54,3 614 3. Rada pt 23.4 153,2 8. Nyeds härad 1. Nyed pt 9. Filipstads bergslag 1. Färnebo pt Brattfors Nordmark Gåsborn Rämmen bilipstad 2. Kroppa pt 553 30,7 43,4 172 135 14,3 385 57,7
30 Mantal Djurberg s 10. Fryksdals härad 1. Fryksdal pt Sunne Gräsmark O Emters-ik V Emtervik Lysvik Fryksände Ostmark 163 78,2 745 29,1 120 10,0 451 ? 163 ? 117,3 11. Jösse härad 1. Brunskog pt Boda 342 36,0 66 Mangskog 2. Arvika pt Gunnarskog 3. Ålgä sn 4. Ny sn 5. Köla pt, del Eda 56,0 15 17,2 118 19,8 551 50,6 399 179,6 12. Nordmarks härad 1. Flolmedal pt Karlanda Fågelvik Töcksmark Ostervallskog 2. Silbodal pt 3. Blomskog pt Trankil Torskog Varv'ik 4. Sillerud pt 5. Järnskog sn 6. Skillingsrnark sn 519 80,0 276 26,2 645 54,0 47 39,5 646 20,5 339 7,9 665 228,1 13. Gillbergs härad 1. Gtllberga pt 71,0 185 Långserud 2. Stafnäs pt Fdögerud Värmskog Glava 3. Svanskog sn 86,0 704 19,5 753 176,5 14. Näs härad 1. Kila pt, del Tveta 2. By pt Bro Fduggenäs Ny 3. Millesvik pt Botilsäter Olserud Eskilsäter 559 36,6 23,5 355 861 85,0 71 69.4 481 214,5
31 Sammandrag av mantalssättning för Värmland: Mantal Mellansysslet Karlstads härad Grums härad Kils härad Älvdalens härad 76,8 116,2 104,0 110,2 407,2 Östersysslet Ölme härad Väse härad Visnums härad Nyeds härad F’ärnebo härad Karlskoga härad 72,6 101,5 153,2 30,7 57,7 64,5 480,2 Västersysslet Fryksdals härad Jösse härad Gillbergs härad 117,3 179,6 176,5 473,4 Södersysslet Nordmarks härad Näs härad Summa mantal 228,1 214,5 442,6 1 803,4
4 Attungstal och mantal i Östergötland Mantalssättning för Östergötland uppgår såsom framgår av sammanställningen nedan till 5 407,1 mantal, en siffra som enligt tidigare framställd hypotes har haft sin motsvarighet i ett jordatal av 8 640 attungar.' Denna relation mantal — jordatal skulle enligt ovan angiven beräkningsnorm ge en genomsnittlig taxe6,4 öresland pr mantal. Detta medelvärde ligger så nära värdet för 1 1/2 attung, att förhållandet ger anledning till antagande att omräkningen av attungstalet till mantal möjligen kan ha skett efter denna principiella norm. Ser man till den tredingsindelning av landskapet, som i annat sammanhang rekonstruerats utifrån siffermaterialet för prästtaxan 1530—43’, visar den östliga ”kind”-tredingen, innefattande supponerade 3 064 attungar, en mantalssättning till 2 050,5 mantal, motsvarande ett medelvärde av jämnt 6 öresland pr mantal. Den västliga tredingen om3 088 attungar har sin motsvarighet i 1 805,7 mantal, vilket ger 6,8 öresland på mantalet, medan den nordliga med beräknade 2 736 attungar och 1 550,9 mantal visar 7,1 öresland pr mantal. Av större intresse än dessa siffror är kanske det förhållandet att attungstal och mantal visa en mycket god överensstämmelse när det gäller den procentuella fördelningen av jordvärdena på de tre tredingarna; sifforna för fördelningen framgå nedan: (8640x4) rmg av 5 407,1 Mantal •’■o Attungstal "o Östlig treding Västlig treding Nordlig treding 38,2 33,7 34,5 34,7 28,1 30,8 Samma goda relation mellan attungs- och mantal, somframträder i siffermaterialet för tredingsindelningen i Västergötland, föreligger ej här men siffrorna visa ändå en så betydande överensstämmelse, att hypotesen om en existerande tredingsindelning av Östergötland måste anses bestyrkt.
33 Östergötland Attungstal Djurberg s Mantal Östkind 1. Häradshammar pt 2. O Husby pt 3. Ö Stenby pt 103,6 160 1 029 99,6 160 70,4 160 » » 273,6 480 B/firkckind 1. Å pt 2. Konungssund pt 3. Kuddbv pt 4. Ö Ny pt 5. T.ibv pt 31,9 80 25,3 64 87,4 160 74,0 96 38,9 96 257,5 496 Hammarkind 1. Gryt pt 2. V Husby pt 3. Mogata pt 4. Ringarum pt 5. Skällvik pt 6. Skönberga pt 1 Söderköping pt J 74,1 96 44,0 96 53,0 96 yy 61,5 80 >> 113,4 yy 96 80 33,7 80 7. 8. Drotbem pt 43,8 40 >> 423,5 664 Skärkind 1. Skärkind pt 2. Cjärdbv pt 3. Gistad pt 4. Ö Rvd pt 57,6 112 y y 20,5 32 ) y 29,6 48 46,7 64 154,4 256 Bankekind 1. Askeby pt 2. Atvid pt 3. Björsäter pt 4. Grebo pt 5. Landervd pt 6. Svinstad pt 7. Vardsberg pt 8. Ortomta pt 24,2 49,5 48 96 40,5 32 39,5 64 34,5 46,6 96 39,3 96 46,5 80 320,6 512 Hanckind 1. l.mköping pt 2. Kaga pt 3. Kärna pt 4. Slaka pt 5. Skeda 6. Vist 55.2 36.5 33.2 41.6 80 38,5 y y 64 50,0 64 255,0 208 Kind 1. Värdsnäs 2. Kättilstad 3. Hägerstad 4. V Enebs’ 5. Horn 64 53,4 85,0 96 50,5 96, 96,0 96 70,0 96 365,9 448
34 Djurberg s Attungstal Mantal Ydrc 1. Asbv 2. Malexander 3. V Rvd 4. Sund 5. Torpa 6. N Vi 63,5 96 26,5 32 58,0 80 35,8 80 50,4 112 63,2 96 297,4 496 Valkebo 1. Gammalkil 2. Nykil 3. Vikingstad 4. Rappestad 5. Ulrika 46,2 64 42,0 64 47,0 64 53,4 96 9,8 198,4 288 Vifolka 1. V Harg 2. Mjölby 3. Normlösa 4. ÖTollstad 5. Veta 6. Vibvskurusten 32,5 64 46,7 80 54,0 96 50,2 64 96 71,7 64 255,1 464 Göstring 1. Åsbo 2. Ekeby 3. Hov 4. Hogstad 5. Högby 6. Järstad 7. Väderstad 8. Skänninge 45,8 112 86,4 80 50,3 80 80 82,0 64 48 55,5 96 71,7 112 391,7 672 Lysing 1. Åbv 2. Rök 3. Svanhals 4. V Tollstad 5. Trehörna 126,0 112 63,7 64 59,3 112 27,5 12,7 289,2 288 Dal 1. Brobv 2. Herrestad 3. Rogslösa ? 32 29,4 80 37,2 96 208 66,6 Aska 1. Fivelstad 2. Hagebyhöga 3. Varv 4. V Sten 5. Motala 6. V Nykvrka 7. Strå (et 8. Vadstena) ) 48 44,5 64 38,5 80 33,6 80 64 26,8 64 32
35 Attungstal Djurberg s Mantal 8. Vadstena (cfr. Strä) 9. Vinnerstad 10. Orberga 11. Orlunda 44,2 96 67,3 64 35,6 SO 16,8 307,3 672 Broberg 1. Klockrikc 2. Kristberg 3. Ekebyborna 4. Eornåsa 5. Godegård 6. Skeppsäs 7. Tfällmo 8. Vallerstad 52,8 42,0 96 64 50,0 96 51,0 96 47,1 48 49,3 96 61,0 64 48,5 80 401,7 640 Gullberg 1. Björkeberg 2. Ljung 3. Västerlösa 4. Vreta 32,0 58,0 64 96 44,2 64 90,6 224.8 224 Åkerbo 1. 6 Harg 2. Ö Skrukeby 3. l.illkyrka 4. Törncvalla 5. Rvstad 30,2 64 32,3 12,5 64 41,2 112 57,0 173,2 240 Memming 1. Löt 2. Kimstad 3. Kullerstad 4. Vånga 50,0 96 48,2 80 26,5 64 44,1 64 168,8 304 Losing 1. Dagsberg 2. l uringstad 3. Norrköping Job 4. Stvrestad 5. Tingstad 59,0 160 34,5 128 35,5 80 40,2 128 26,5 96 195,7 592 Bräbo 1. Regna 2. Skedevi 3. Hällestad 4. Risingc 5. Kvillinge 6. Ö Eneby 7. Norrköping Olof 33,7 48 55,0 92,4 80 80 90,6 160 65,0 160 50,0 160 48 386,7 736
36 Sammandrag av mantalssättning för Östergötland; Mantal Taxennj;:M3rk Amingstal Östlig treding Östkind Björkekind Hammarkind Skärkind Bankckind Hanekind Kind 273.6 257.3 423.3 154.4 320.6 255,0 365,9 30 480 31 496 41 1'2 664 256 16 32 312 13 20cS 28 448 2 050,5 191 12 3 064 Västlig treding Ydre Valkebo Vitolka Göstring Lvsing Dal Aska 31 297.4 198.4 255.1 391,7 289.2 496 18 288 464 672 288 29 42 18 13 208 66,6 307,3 42 672 1 805,7 193 3 088 Nordlig treding Boberg Gullberg Mcmming Åkerbo Losing Bräbo 401.7 224.8 168.8 173,2 195.7 386.7 40 640 224 14 19 304 15 240 37 592 736 46 1 550,9 1^1 2 736 Sammandrag: Östlig treding Västlig treding Nordlig treding 2 055,5 1 805,7 1 550,9 191 12 3 064 3 088 2 736 193 171 5 407,1 555 1 2 8 888
5 Attungstal och mantal i Småland För det egentliga Småland — Värend och Oland undantagna — har jag tidigare i anslutning till talvärdena i prästtaxan 1530—43 ifrågasatt förefintligheten av en tidig indelning i två landskapshälfter, en västlig del, omfattande Finnveden, Vist, Tveta och Njudung, samt en östlig hälft med Vedbo, Sevede, Aspeland, Flandbörd, Tjust och Möre. Dessa landskapsdelar har sedan var för sig varit underindelade i hälfter pä sätt framgår av sammanställningen nedan.' Ett visst intresse knyter sig givetvis till frågan, omdet även här — såsomfallet varit med de rekonstruerade underindelningarna av Västergötland och Östergötland — föreligger en klar relation mellan framräknat attungstal och mantal ej endast vad avser landskapet i dess helhet utan även för de ifrågasatta landskapshälfterna och fjärdingarna. Nedan har sammanfattats resultatet av mantalssättningen för det egentliga Småland. Det visar sig att ett beräknat jordatal av 9 360 attungar^ haft sin motsvarighet i 6 899,6 mantal i landskapet i dess helhet, vilket ger ett medelvärde av 5,4 öresland pr mantal, en något lägre siffra alltså än den för Västergötland och Östergötland framräknade. Av talvärdena belöper sig 4 688 attungar resp 3 645,1 mantal på den västliga landskapshälften samt 4 672 attungar resp 3 256,5 mantal å den östliga. För den förra landskapsdelen blir medelvärdet 5,1 öresland pr mantal, för den senare 5,7 öresland pr mantal. På landskapshälfterna belöper sig således följande procentuella andelar i jordvärderingen: Mantal Attungstal % "'o östlid del Västlig del 47,2 49,9 32,8 50,1 Den överensstämmande relationen jordatal —mantal talar för att landskapsindelningen i en västlig och en östlig hälft utgjort en realitet liksom för att mantalet även här stått för i medeltal I 1/2 attung. Aven den underindelning av landskapshälfterna i fjärdingar som ifrågasatts, visar anslutande talvärden för attungstal och mantal.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=