86 I Svealandskapen visar övergången från räkning efter attungar till mantalsräkning en mer komplicerad bild, då omläggningen där delvis skett efter den prinicipiella normen 8 öresland pr mantal och delvis efter 6 öresland pr mantal. Ommarklandsräkningen tillämpats konsekvent vid omläggningen, borde det totala attungstalet för Svealandskapen, 38 400 attungar ä 4 öresland, ha reducerats till hälften, 19 200 mantal ä 8 öresland. Den faktiska mantalssiffran för Svealandskapen har emellertid framräknats till 21 907,5. Här har antagits att övergången till mantalsräkning i Svealandskapen skett efter marklandsnormi folklanden, Västmanland och på Gotland medan omräkningen i Södermanland och Närke sannolikt baserats på den i Götalandskapen tillämpade normen, 6 öresland pr mantal. Vad slutligen gäller mantalssättningen i de fd danska landskapen, Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän, har jag i andra sammanhang beräknat det totala ottingstalet för landskapen till 21 360 ottingar. En reducering av detta tal till 2/3 ger 14 240 mantal. När nu den faktiska mantalssättningen för landskapen visar siffran 13 844,5 mantal måste antagandet bli att den danska ottingen skattats som 4 öresland och omräknats till svenska mantal efter normen 6 öresland pr mantal. De här anförda omständigheterna tala för antagandet, att övergången 1568 till räkning efter mantal i själva verket ej haft annan effekt än att på landskapsnivå konservera den gamla attungsräkningen såsom norm för landskapens totala jordunderlag och därmed för deras skattebörda. På socken- och byplanet däremot har genom övergången kunnat tillskapas mer rättvisande normer för fördelningen av skattebördan de olika hemmanen emellan, en väsentlig vinst således för skattedragarna. I de landskap, där uppodlingen under medeltiden varit svagt utvecklad eller där varje odling saknats, har mantalssättningen skett efter den kulturnivå, som förelåg 1568. I den övervägande delen av riket har emellertid de jordvärderingsnormer, som introducerades vid övergången från vikingatid till tidig medeltid, i mantalsräkningens förklädnad kvarlevat in i vår tid. Det är uppenbart, att den fortsatta tillämpningen alltför länge av detta urgamla jordvärderingssystem småningom ställt beskattningsmyndigheterna inför olösliga uppgifter, något som slutligen lett till systemets definitiva sammanbrott.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=