RB 34

10 Mantalet i Västmanland och Dalarna För Västmanland har antagits en ursprunglig taxering till 10 hund, varav ett hund antas ha utgjorts av Dalarna. Sedan de två östligaste hunden i landskapet, Simbo och Torsåker, sannolikt från ca 1164 inkluderats i Fjädrundaland, har landskapet Västmanland räknats som 7 hund och tillika med Dalarna bildat en territoriell enhet, vars taxerade jordunderlag motsvarat Attundalands. Av de 7 hunden i Västmanland ha 2 bildats av Åkerbo samt de övriga 5 av Snävringe, Tuhundare, Siende, Norrbo och Tjurbo. Attungstalet har därmed utgjort 5 600, varemot alternativt svarat 2 800 markland’ och ett ledungsmantal, räknat efter marklandsnorm, av (7x360) 2 520. Nedan redovisas mantalssättningen för de 7 Västmanlandshunden till 2 190,6 mantal, somhär sammanställts med det supponerade ledungsmantalet: 1 Mantal Hund Ledungsmantal Åkerbo 764,9 257.4 297.1 233,7 354.4 283.1 2 720 Snävringe Tuhundare Siende Norrbo Tjurbo 360 1 1 360 360 1 1 360 360 1 2190,6 7 2 520 Den antagna taxeringen av Dalarna, under medeltiden benämnt Dala hundare, till 800 attungar har enligt sammanställningen nedan sin motsvarighet i en sättning, som efter normen 6 öresland pr mantal skulle ge 7 896 öresland, motsvarande 1 974 attungar å 4 öresland eller drygt två hund. Siffrorna antyder att landskapets uppodling lett till ett mer än fördubblat jordunderlag 1568, en relation att jämföra med den, som ovan kunnat konstateras för Dalsland och Värmland. Västmanland Mantal Djurberg s. 1. Åkerbo 1. Arboga 2. Sätterbo 3. Torpa 4. Björskog 13 49,0 22,5 789 73,1 831 78,0 43

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=