The Baroque Poem, sid. ff.) Widekindi framhåller att Stiernhöök arbetade bättre och flitigare än andra, trots att han var blind; att han egentligen var mer klarsynt än andra, trots att han var blind; att han kanske såg bättre än andra därför att han var blind. Samuel Columbus dröjer också vid blindheten i sin gravdikt, på liknande sätt. Först konstaterar han att Stiernhöök, liksom Tobias, bar sin blindhet med tålmodighet. Sedan berättar han att Stiernhöök rentav blev starkare och frommare, precis som Tobias. Och i mörkret blev Gud Stiernhööks fackla, ty Gud upplyste hans hjärta med ett ljus som aldrig slocknar eller går ned. Och i själva verket, säger Columbus, var Stiernhöök mer klarsynt än de flesta som har synen i behåll: Och givetvis utnyttjar Olaus Swebilius temat i sin likpredikan. Även Swebilius gör jämförelsen med Tobias, och därefter fördjupar han sig ännu mer i paralleller, först med Didymos, “then gamble och blinde Läraren uthi Alexandria”, om vilken Hieronymus berättar att han under sin blindhets tid skrev härliga kommentarer till profeterna Hosea och Sakarja. Han var blind, han som kunde se allt! (Omnia qui potuit cernere, coecus erat.) Lumina cum cano premeret nox longa Tobiae, Et quaterent justum tristia multa senem; Fortior ille malis, et numine fretus amico, Quo sors dura modo sit superanda docet. Vota precesque parat; moestaeque levamina mentis Sentit ab alloquijs praesidioque DEI. Mitis adest, tribuitque viro majora petitis Gaudia Caelipotens, purpureumque diem. Et Tibi STERNHOEKI, quamquam longaeva senectus Quo gaudent oculi luminis orba fuit: Non tamen in caecis egisti erroribus aevum. Ipse DEUS trepido fax Tibi certa fuit. Candida per cordis penetralia semper ab illo Fulsit inocciduo sidere larga dies. Sic Tu caecus, eras multis oculatior unus, Cuj datur aeterno nunc quoque Sole frui.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=