Wederbörandernes Nöye och särdeles til Ungdomens märckeliga förkofringh wäl förestodh ... ”. - ... quali sermone Latina/Musa olim Albano monte loqvuta fuit] Widekindi har hämtat frasen från Horatius, Epistulae ,, (populus, fautor veterum) dictitet Albano Musas in monte locutas. På Albanoberget (Mons Albanus) vid Albanosjön (Lacus Albanus) ( km sydöst om Rom) låg det vördnadsbjudande Alba Longa, det gamla Latiums huvudstad, som enligt legenden hade grundats av Aeneas son Ascanius och sedan blev Roms moderstad. På Albanoberget fanns Jupiter Latiaris tempel, där Feriae Latinae årligen firades till minnet av det förbund mellan latinarna och Rom som hade slutits i tidig republikansk tid. Widekindi vill med sitt uttryckssätt locka fram associationer till den mest vördnadsbjudande romerska fornhistorien. Möjligtvis har han också haft i tankarna de litterära tävlingar som till Minervas ära instiftades på Albanoberget av Domitianus (och som faktiskt firades till den hedniska antikens slut). Där framträdde de yppers-ta vältalarna och skalderna, och under dessa festspel kan alltså mu-serna sägas ha talat på Mons Albanus. loqvuta] Stavningen loquutus, i stället för locutus, som vi betraktar som den riktiga, var nästan allenarådande på Widekindis tid. Jonas Petri Gothus Dictionarium () nämner över huvud taget inte formenlocutus. Under slutet av-talet och början av-talet ökar kunskaperna om den rätta klassiska stavningen, och gammalmodig ortografi av denna typ börjar försvinna ur texterna, men ännu Noltenius () accepterar loquutus, fastän han säger att locutus är att föredraga. seu verba liganda] Av Stiernhööks poetiska alster har ytterst få bevarats till oss. Lagus skriver visserligen: “ ... äfven var han sjelf en af Sveriges lyckligaste Latinska skalder” (p. ). Detta måste betraktas som en stark överdrift, och föreställningen om Stiernhöök som en av de flitigare och “lyckligare” svenska latinskalderna har i själva verket säkert sitt ursprung i Widekindis formulering
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=