1 5 10 15 20 25 Så går han till slut bort, den berömde Johan Stiernhöök, han som en gång hette Olofsson, och som var en dalkarl, och han lämnar jorden, där högmodet regerar, och flyr som åldring bort från hovets bedrägliga boningar. Ej längre håller han räkning på förfädernas lagar; han får i stället belöning för rättfärdighet och något som är större än en konungs gåva. Han lämnar i de gotiska domstolarna knappast någon efter sig som kan väga de gamla lagarna med samma tyngd, och han som utförde ting värdiga Muserna och Apollon ger oss med sin bortgång ett förebud om hur Pallas håller på att förtröttas. Sorgen bjuder mig att fatta mig kort, och släktskapen att vara sparsam med beröm till Dig, bäste morbror. I döden förbliver tillgivenheten, och genom döden blomstrar den och växter till. Då ger den egna äran en rättvis bild av var och en. Tag alltså emot ord som står i samstämmighet med Ditt liv, ord som tillgivenheten, icke inställsamheten, skrivit ned. När Din moder Margareta och Din berömde och fromme fader, som var kyrkoherde i Guds tempel i Bro, när dessa båda i Dina unga år hade format Ditt härliga intellekt lämnade de sina jordiska plikter. Efter det att Du besökt Fäderneslandets lärda lycéer, begav Du Dig, livskraftig genom rörlighet, till främmande konungariken. Först reste Du till tyskarnas kultiverade trakter och lärde Dig där uttrycka Dig med Tullius frasrika språk, och tillägnade Dig därjämte de gyllene tankar som Platon och de gamla filosofernas verk förmedlar, helt i överensstämmelse med Den Heliga Skrift. Och Du lärde Dig huru tapperheten i krig och visheten i fred har givit högsta blomstring åt världens kejsardömen och huru ett förvänt sinnelag och rikedom och förslöande utsvävningar, mer förödande än krig,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=