en stadig ökning av antalet tryckta böcker på folkspråken; det är ju självklart med tanke på att antalet tryckta böcker hela tiden ökar. Men om man undersöker förhållandena för den lärda och vetenskapliga litteraturen, får man klart för sig hur dominerande latinet faktiskt var: Majoriteten av de vetenskapliga publikationerna som presenterades vid Frankfurtmässan var på latin fram till -talet. Av de böcker som trycktes i Oxford mellanochvar än% latinska verk. Av de lärda verk som nämnes i Bibliothèque raisonnée des ouvrages des savants de l’Europe mellan och var mer än% skrivna på latin.10 I Sverige hölls under karolinsk tid alla universitetsföreläsningar på latin. Denna praxis bestod bestod ännu långt in på -talet. Nästan alla akademiska avhandlingar, i samtliga ämnen, skrevs på detta språk.11 Ännu Swedenborg skrev allt han publicerade på latin (med några få, helt obetydliga undantag), och Linné det allra mesta. Av Linnés korrespondens med utländska biologer (tyskar, holländare, fransmän, engelsmän) utgör de latinska breven omkring %.12 Som latinpoet hörde Widekindi inte till de allra främsta i landet; det var ju som latinsk prosaförfattare, historiograf, som han normalt var verksam.13 Flera av hans samtida skaldebröder överträffar honom alldeles klart i stilistisk elegans.14 Men även Widekindi känner och 10 Det statistiska materialet taget från Françoise Waquet, Le latin ou l’empire d’un signe, 1998, sid. 102 ff. 11 I Sverige var andelen på latin skrivna avhandlingar över 90 % ännu omkring 1820, ett faktum som torde vara okänt för de flesta. 12 Utmärkta översikter av latinets användning i Europa finns i Françoise Waquets förnämliga Le Latinoch i Bo LindbergsEuropa och latinet. Latinets funktioner och roller i vårt land har på ett översiktligt sätt belysts av Emin Tengström i Latinet i Sverige, den neolatinska svenska litteraturen av Hans Aili i A History of Nordic Neo-Latin Literature(sid. 129-158) och förhållandena under 1700-talet av Bo Lindberg i De lärdes modersmål. Latin, humanism och vetenskap i 1700talets Sverige. 13 Widekindis latindikter återfinnes i Samuel Älfs samling i Linköpings Stifts och Landsbibliotek, Carmina Svecorum Poetarum, vol. IV, foll. 202-204, där såväl avskrifter som småtryck har bundits in. Det rör sig givetvis i nästan samtliga fall om tillfällesdikter, de flesta skrivna vid dödsfall: över Ericus Un. Troilius (1645), Johannes Rudbeckius (1646), Eric Oxenstierna (1658), Johan Oxenstierna (1659), Birgitta Georgii filia, hustru till Magnus Utter (1666), Sara Joannis Tersera, hustru till Laurentius Aroselius (1675), Helena Beyer, hustru till Johan Stiernhöök d.y. (1675), Johan Stiernhöök d.ä. (d.v.s. den här behandlade dikten) (1676), Joannes Elai Terserus (1678). Vid sidan av dessa finns ett par gratulationsverser till vänners disputationer: Erik Andr. Utterklo
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=