Längre fram i talet kommenterar Stiernhöök också det faktum att Erik begravdes i främmande land. För det första spelar det ingen roll var vår grav finns, säger han inledningsvis. Men om man nu skall ta hänsyn till var den faktiskt kom att ligga, måste man säga att det är en förnämlig sak att få vila hos de ärorika bataviska nationerna. Dessa har en gång kunnat utmana Caesar och en del av dem har nyligen med sådan framgång besegrat spanjorerna “att det verkar som om de av Gud utvalts till att kasta av det ok som det österrikiska kejsarhuset sedan länge försöker lägga på hela världen” (ut a Deo quasi electae videantur ad jugum, quod orbi jam diu domus Austriaca paravit, evertendum[C 1]). f. Sic ubi non speres, est finis saepe laborum,/Et quo non reris tempore fata vocant] I talet framhåller Stiernhöök det lämpliga att ofta tänka på och erinra sig Eriks öde och liknande fall, såsom nyttiga exempla, vilka erinrar om vår levnads bräcklighet: Ejusmodi exempla subinde oculis nostris ingeruntur, ut memores simus fragilitatis nostrae, et quam fallax, incerta et evanida sit haec vita ...[B 4]). Nec mea tam, Lector, quam sors miseranda parentum:/ Est illis luctus, parta mihi requies] I tröstetopiken ingår som en mycket viktig komponent tanken att det egentligen inte är synd om den döde: Denne har det bra nu, men det är de kvarlevande som är beklagansvärda. Man finner denna tanke explicit formulerad i antika epitafier, exempelvis formulerat tu secura iaces, nobis reliquisti querelas (“Du ligger utan bekymmer, men Du har lämnat klagan och sorg åt oss.”). (Se Lattimore, Themes in Greek and Latin Epitaphs, sid. .) I kristen konsolatorisk diktning utvecklas givetvis detta tema med än större övertygelse. Det är inte bara så att vi lämnas där med sorgen efter den döde; hela livet är egentligen en källa till bedrövelse. När Catharina Tidemanni dog i Uppsala skrev en av de många som bidrog med sorgekväden: “Du är lyckligt lottad, världens kaos har Du övervunnit och Du njuter nu av evig glädje i Fridens boningar, medan vår dystra exil plågar oss här, ty varje människa är en främling på jorden.”:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=