kommentar till Widekindis dikt, versraderna-). I stället uppehåller Stiernhöök sig vid resandets farligheter på ett mer allmänt plan och ger mycket bestämt sin mening om denna sak: Vi skall ha klart för oss, säger han, att det ofta är krig ute i Europa och att den som ger sig ut får räkna med att stå ut med strapatser och råka ut för farligheter av värsta slag. Men sådant får inte hindra oss! “Skulle en med mod och begåvning utrustad yngling ligga stilla i sitt hål som en mus eller en mullvad?” frågar sig Stiernhöök (Et ju-venis animo et ingenio praeditus jaceat, tanquam in foramine suo mus aut talpa? [B 2]). f. Sed vix hanc tetigi, cum me violenta suppressit/Vicini subita fluminis unda nece] Stiernhöök ger i talet detaljerna kring den oväntade olyckan på den lilla floden: Det fanns vid detta tillfälle till synes ingen som helst anledning till oro. Skeppet var stadigt, vädret helt lugnt, land var så nära att man i alla riktningar nästan kunde nå det med utsträckt hand. Erik hade tydligen tillfälligt lämnat båten och var på väg ombord igen, då en vindstöt plötsligt satte båten i rörelse. Flera personer hamnade samtidigt i vattnet, besättningen räddade först dem som var närmast, och hann inte undsätta Erik, som olyckligt nog, för att citera Stiernhööks tal, “var väl utbildad i litteraturen, men inte i simkonsten” (litteras quidem sed non natare doctus[B 3]). supressit] Ytterligare ett metriskt misstag. Första stavelsen måste mätas lång, men har här behandlas som kort. Misstaget har nogsamt noterats, med bock och längdstreck, i Älfs samling. Enkelskrivningen av p (supressit för suppressit) är däremot inget fel utan en tidstypisk sak. f. Huic deinde sepulchro/Sum festinatis inditus exsequiis] Av Stiernhööks tal framgår att allt verkligen skedde i stor hast: Erik begravdes på sin dödsdag, “innan den sol gick ned vilken han med glatt anlete hade sett gå upp” (in ipsa quoque sepultura festinatum, ut eodem die atque adeo ante occasum solem terra conderetur, qui orientem hilari vultu aspexit).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=