(“Stanna, vandrare, och läs”) oerhört vanliga. Tilltalet till vandraren måste ju ha tett sig mycket naturligt i den klassiska antika miljön, där gravar av hygieniska skäl förlades utanför staden, längs vägarna. I den nylatinska diktningen lever temat vidare. Exempelvis kan man nämna att Georg Stiernhielm inleder sitt epitafium över Wendela Skytte på liknande sätt: non iter impediunt carmina pauca tuum] Liknande formuleringar är legio i de klassiska romerska inskrifterna. Det kan exemplvis stå Carpis si qui vias, paulum huc depone laborem./Cur tantum properas? Non est mora dum legis, audi.81 4 Unicus egregiae filius atque spei] I talet betonar Stiernhöök tragikens vidd: Föräldrarna var gamla när katastrofen drabbade dem. Erik var ende sonen och han var därför och på grund av sina goda egenskaper särskilt älskad: ... quibus in senectute ereptus est filius ut unicus, ita ob ingenium, modestiam, probitatem unice dilectus (A 4). De stora förhoppningar gossen väckt och hans förnämliga karaktär nämns igen längre fram i talet: exstinctus est juvenis ... in ipso flore aetatis, annos natus , juvenis magnae spei, indolis et ingenij, juvenis probitatis singularis etmodestiae; parentum suorum filius unicus, de quo et ipsi sibi grande solatium et omnes cognati et amici sibi summa quaeque pollicebantur ... (B 3 f.). - Cujus ut ingenium formassent pectus honestis/Moribus atque bonis artibus ingenium] Här beröres Eriks fostran och skolgång. I sitt tal MEMORIAE S . VIATOR QUI TRANS I S PAULI SPER S I BONAM MENTEM, S I MUNDUM, S I SORTEM MIRARE , MORARE / - - - /80 80 Det rör sig om en tryckt text, som synes i s.k. ‘stenstil’, vilken aldrig kom att realiseras som epitafium i betydelse ‘inskrift över graven’. Trycket finns i Palmskiöldska samlingen i Uppsala Universitetsbibliotek (nr. 379). För Birger Berghs översättning och kommentar, se Samlade skrifter av Georg Stiernhielm1:2:4, sid. 583 ff. 81 Se Lattimore, sid. 233.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=