Rättsregeln kan bli obsolet på grund av att den saknar faktisk överensstämmelse med hur samhället fungerar vid tidpunkten för tillämpningen. Bestämmelsen i 1 kap. 10 § i 1734 års handelsbalk är ett exempel. Där står det att ”stadens vräkare”, en sorts tjänsteman i de svenska städerna som hanterade inkommande varor till marknaden, hade rätt att kontrollera alla varor som passerade genom staden. En köpare kunde inte ta med sig varorna ut ur staden förrän de blivit kontrollerade.25 Bestämmelsen i 1734 års lag är från en tid då handel endast lagligen kunde ske i städerna och då alla varor på marknaden måste transporteras dit för distribution. Marknaden var därför hårt reglerad och vissa yrken fanns för att se till att det förblev så. Idag är marknaden avreglerad och varor kan köpas och säljas i hela landet, inte bara i vissa städer. Några vräkare finns inte längre, trots att lagen fortfarande hänvisar till dem. Det är därför i praktiken omöjligt att upprätthålla lagen eller tillämpa den till punkt och pricka. Bestämmelsen har därför blivit obsolet. I samma paragraf i handelsbalken hänvisas till ”daler”, den gamla svenska valutan. Även om daler inte längre existerar, eftersom valutan i Sverige är kronor, finns det regler för att hantera växelkursen mellan de två valutorna. Det är således både tekniskt och juridiskt möjligt att tillämpa de gamla reglerna om det skulle behövas.26 Det faktum att det, i fallet med daler, finns kompletterande rättsregler för att hantera den historiska förändringen på valutaområdet visar att svaret på frågan huruvida en regel har blivit obsolet på grund av faktiska samhällsförändringar kan bero på utrymmet för rättslig tolkning. Möjligheten att tolka och tillämpa regeln, trots historiska olikheter, kan i sin tur bero på den omgivande rättsliga och faktiska ”infrastrukturen” i det moderna rättssystemet (som tillgången på omräkningstabeller och regler för hur de får användas). Ett annat exempel, hämtat från folkrätten, rör frågan om upphävande av ett traktat från tiden för unionsupplösningen mellan Sverige och Norge 1905. Där fastslogs att inga befästningar fick byggas inom en utpekad zon som skulle förbli neutralt territorium för att undvika gränskonflikter och onödig militär närvaro i området.27 År 1992 häv63 adamcroon 25 Se även Strömholm m.fl., Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s.370. 26 Se även Strömholm m.fl., Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s.370. 27 Prop. 1992/93:164, s. 4. Faktanivån
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=