hävandeinstitut att bortse från vissa rättsregler. I det fallet skulle juristen inte behöva lagstiftarens uttryckliga medgivande för att på förhand kunna välja bort ett visst material i rättskällorna i sökandet efter ”gällande rätt”. Att bortse från lagregeln med stöd av obsolescensargumentet och därmed likställa obsolescensen med ett upphävande av lagen, skulle kunna anses stå i strid med 8 kap. 18 § i regeringsformen. Om endast lagstiftaren får göra generellt giltiga ändringar i lagen och upphävandet av lagen ska betraktas som den ultimata generella ändringen, så kan juristen inte tillåtas göra sådana ändringar utan att det skulle strida mot regeringsformens bestämmelser. Om ett ignorerande av en bestämmelse med stöd av obsolescensargumentet skulle likställas med ett upphävande av lagregeln har juristen alltså gjort den ultimata ändringen av lagens tillämpningsområde (nämligen reducerat det till noll i relation till verkligheten) genom att inte pröva dess tillämplighet. Men eftersom ett sådant ignorerande inte sker med stöd av lag utan med stöd av metod är den otillåten. I ljuset av 8 kap. 18 §RF måste därför slutsatsen dras att en sådan metodregel vore konstitutionellt rättsstridig, eftersom den skulle äventyra den förutsatta funktionsfördelningen mellan lagstiftare och rättstillämpare. Konstitutionellt sett kan därför inte en påstått obsolet rättsregel (inklusive lagregler) jämställas med en upphävd lagregel.10 Enligt samma logik är det svårt att tänka sig att juristen skulle få bortse från sådana rättskälleuttalanden som bidrar till den korrekta uttolkningen och tillämpningen av en lagregel (som prejudikat och juridisk doktrin). Det tycks alltså som att instituten ”obsolescens” och ”upphävande” av konstitutionella skäl, i ett rättsdogmatiskt perspektiv, måste betraktas som horisontella eller sidoordnade rättsinstitut. Obsolescensen kan i ett lagstiftarperspektiv konsumeras av ett upphävande eller av ny lagstiftning som löser problemet med rättens eftersläpning i förhållande till samhällsutvecklingen. I den rättstillämpande juristens perspektiv kan däremot rättsinstitutet ”upphävande” inte likställas med rättsinstitutet ”obsolescens” och således inte i den meningen konsumera ett upphävande. Om man betraktar de svenska konstitutionella utgångspunkterna i ett rättshistoriskt perspektiv så finner man att denna tanke inte är ny. 55 adamcroon 10 Holmbom m.fl., Obsolescens, s.51.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=