status som gällande måste antingen bekräftas av lagstiftaren eller så måste den avskaffas, så att det står klart att den varit obsolet. Frågan är emellertid hur juristen i sin rättstillämpning ska förhålla sig till obsolescensargumentet till dess att lagstiftaren klargör rättsregelns status som antingen rättshistorisk i enlighet med obsolescenspåståendet eller som fortsatt juridiskt giltig. I linje med tanken att institutet obsolescens utgör en främmande kropp i systemet och att obsoleta rättsregler egentligen inte borde existera skulle det kunna diskuteras om inte den lämpligaste juridiska metodregeln för att hantera sådana rättsregler vore att jämställa dem med upphävda lagregler. Påståendet om obsolescens skulle då utgöra ett slags als ob-argument för att lagregeln vore upphävd. Juristen skulle då, liksom som i fallet med upphävda lagregler, redan som en utgångspunkt kunna bortse från dem i sökandet efter ”gällande rätt”. Juristen skulle alltså, med stöd om påståendet om obsolescens, kunna hänföra rättsregeln till den rättshistoriska, icke-normativa, delen av rättskällelärans material. En sådan metodregel skulle också förenkla för lagstiftaren, som inte behövde ingripa och uttryckligen ”lagstifta bort” den påstått obsoleta rättsregeln för att den skulle förlora sin juridiska giltighet. Lagstiftaren kunde i stället sätta sin tillit till obsolescensen och åtminstone avvakta med ett formellt upphävande av lagen. Frågan är dock om det verkligen kan vara så enkelt? I det följande ska lagstiftarens respektive juristens konstitutionella mandat att bilda rätt och att skapa rättshistoria undersökas med utgångspunkt i den svenska regeringsformen. Det svenska statsskicket vilar, enligt 1 kap. 1 §RF, på folksuveränitetsprincipen, som genomförs genom en representativ demokrati, baserad på allmän och lika rösträtt. Det svenska statsskicket tycks alltså bygga på en funktionsbaserad arbetsfördelning mellan statens olika organ, där den lagstiftande makten utformar rättsregler som de dömande och verkställande organen sedan tillämpar inom ramen för sin respektive funktion.6 Det torde i varje fall inte i Sverige vara fråga om 53 adamcroon 6 Se1kap.4och8§§RF, 8kap. 1§RFoch 11 kap. 4 §RF. Den formella lagkraftens princip – lagstiftarens mandat att skapa rättshistoria
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=