I allmänhet brukar obsoleta rättsregler beskrivas som rättsregler som inte är upphävda av lagstiftaren, men som av olika skäl har förlorat sin praktiska betydelse. Rättsutvecklingen har således gjort deras juridiska betydelse och normativa status oklar.2 Obsoleta rättsregler har beskrivits som en främmande kropp i rättssystemet.3 Denna beskrivning beror bland annat på att obsoleta rättsregler egentligen inte borde existera i ett rättssystem med ett ”fungerande lagstiftningsmaskineri”.4 I stället borde lagstiftningstakten hålla jämna steg med samhällsutvecklingen, så att föråldrad eller icke-fungerande lagstiftning successivt upphävs. I den juridiska metodlitteraturen har det vidare framhållits att det i svensk rätt saknas tydliga metodregler för hur obsoleta eller påstått obsoleta rättsregler ska hanteras.5 I metodlitteraturen framträder således utgångspunkten, att det är lagstiftaren som bär ansvaret för att hålla rättssystemet rent från rättsregler, vars innehåll inte motsvarar samhällets behov och förväntningar. Det ankommer med andra ord på lagstiftaren att ta ansvar för rättsutvecklingen, både när det gäller att bilda rätt och att avskaffa den. När lagstiftaren upphäver rättsregler eller tillskapar regler som gör att uttalanden i prejudikat och juridisk doktrin förlorar sin betydelse, blir detta rättskällematerial också rättshistoriskt. Det material som en gång hade ett normativt värde för juristerna, förlorar sin juridiska relevans. Enligt ett sådant betraktelsesätt har lagstiftaren således rättshistorien i sin hand. I ett perspektiv där lagstiftaren exklusivt bär ansvaret för rättsutvecklingen framstår det inte som förvånande att den svenska juridiska metodläran, som vissa författare har påstått, skulle sakna metodregler för hur obsoleta rättsregler ska hanteras i rättstillämpningen. Det är snarare logiskt att det saknas rättstillämpningsregler för obsolescens om institutet endast utgör ett problem för lagstiftaren. Rättsregelns 52 obsolescens som juridiskt metodproblem Obsoleta rättsregler och deras rättskällestatus 2 Se dock också Holmbom, Johanna, Olsson, Lars, Obsolescens– en främmande kropp i systemet? Examensarbete (filosofie kandidatuppsats) i rättsvetenskap, Luleå tekniska universitet, 2012, s. 50. Författarna menar att det inte existerar en enhetlig och precis och rimlig juridisk definition av begreppet. 3 Strömholm Stig m.fl. Rätt rättskällor och rättstillämpning, 6:e upplagan, Stockholm, 2020, s. 370. Se också Holmbom, m.fl., Obsolescens, s. 1. 4 Strömholm m.fl., Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s.370. 5 Strömholm m.fl., Rätt, rättskällor och rättstillämpning, s.370.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=