rättskipning och förvaltning förblev det mesta också oförändrat. I själva verket fördes stora delar av det faktiska innehållet från 1809 års RF vidare till den nya regeringsformen, särskilt sådant som var av mindre omedelbart intresse för de folkvalda. Tudelningen mellan regering och förvaltningsmyndigheter fortlöpte exempelvis. Flera grundläggande principer är desamma, som den konstitutionella legalitetsprincipen med dess medeltida rötter. Den konstitutionella utvecklingen fortsatte också, men i hög grad vid sidan av RF. Diskussionen om rättighetsskydd och lagprövning var delvis konstitutionell och mynnade ut i olika tillägg och ändringar i den helt nya regeringsformen, men utvecklingen mot den mer något konstitutionalistiskt präglade svenska stat vi känner i dag berodde på andra faktorer som inte ska undersökas närmare här. I stället vill jag söka mig bakåt. Rättsreglers normativitet har en koppling till den historiska bakgrunden.Regler som uppfattas som väl etablerade och förankrade kan ibland tendera att ha en hög auktoritet, kanske inte nödvändigtvis för en rättspositivistiskt präglad svensk jurist men kanske i det allmänna rättsmedvetandet och i andra sammanhang, exempelvis politiska. Sådant vi kallar för ”rättsgrundsatser” eller ”principer” är typiskt sett också svåra att rucka på och det krävs ofta lång tid för att perceptionen och tillämpningen av dessa ska förändras. Samtidigt kan gamla regler bli irrelevanta och tappa auktoritet, antingen genom plötsliga skeenden eller långsamma processer. Gemensamt för alla rättsregler är emellertid att de har tillkommit innan de tillämpas, och att tillkomsthistorien har betydelse, för svensk del exempelvis genom förarbeten. I konstitutionella sammanhang talas ibland om konstitutionella ögonblick. För svensk del ägde ett sådant rum i oktober 1917, då parlamentarismen fick sitt slutliga genombrott. Mindre känt är att detta genombrott hade föregåtts av ett antal års konstitutionell debatt, under vilken diametralt motsatta syner på 1809 års regeringsform ventilerades. I en äldre konstitutionell tradition ansågs att statsmakterna faktiskt var bundna av det som föreskrevs i regeringsformen. Fram till parlamentarismens och den allmänna rösträttens genombrott fanns alltså en konstitutionalistisk tradition i Sverige som bröts i och med detta.24 Konstitutionell utveckling, åtminstone en del av den, föreföll inte möjlig inom ramen för det formella statsskicket. Ändå fick den 42 långa linjer i konstitutionell rättshistoria Historia och normativitet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=