(1) förutsättningarna för utövandet av offentlig makt inklusive frågor om maktdelning, (2) domstolarnas kontroll av den offentliga makten samt (3) de enskildas grundläggande fri- och rättigheter, samt i allmänhet karaktäriseras av att de ska vara på högsta rättsliga nivå och särskilt svåra att förändra. Det går förhållandevis snabbt att konstatera att det är svårt att enkelt och tydligt besvara dessa frågor och att man därvid måste gå utöver grundlagstexten.” Som ett exempel nämner författarna att riksdagens suveräna ställning som den framställs i regeringsformen har blivit avsevärt mer kringskuren avEU-samarbetet än vad som framgår av det lakoniska konstaterandet att ”Sverige är medlem i Europeiska unionen” (1 kap. 10 § regeringsformen).19 Det är i detta sammanhang som den konstitutionella historien blir relevant. Det konstitutionella systemet är nämligen i hög grad nedärvt, produkten av en konstitutionell tradition som i större utsträckning än vi kanske föreställer oss har rötter långt tillbaka i tiden. Konstitutioner, både i Sverige och i andra länder, har vuxit fram i en växelverkan mellan samhälle och är det rättsliga fenomen som ger uttryck för samhällelig gemenskap.20 Förståelsen av den svenska författningen kan alltså inte begränsas till enbart grundlagstextens ordalydelse, förarbetena till grundlagarna och den begränsade konstitutionella domstolspraxis som finns. Det är nödvändigt att i högre utsträckning än vad som gjorts hittills undersöka och medvetandegöra den konstitutionella ordningens rötter. Har Sverige en konstitutionell tradition, en författningskultur, eller inte? Att döma av den rättsvetenskapliga diskussionen de senaste decennierna är det inte mycket som talar för det. En hel del energi har lagts på att beklaga den förmenta bristen på tradition och kultur på det konstitutionellaområdet.Avundsjuka blickar har kastats mot Tyskland, Norge och givetvis USAmed sina innehållsrika konstitutionella diskurser. Svensk grundlag har ofta betecknats som rättsligt oförbindande, irrelevant, en angelägenhet för statsvetare men inte för jurister, och så vidare.21 Svenska jurister utexaminerade före 2000-talet kom i 39 olof wilske En motsägelsefull bild av den konstitutionella historien 19 Derlén (fotnot 11). 20 Voermans, Wim, The Story of Constitutions. Discovering the We in Us, Cambridge, 2023. 21 Ett färskt exempel på hur denna bild alltjämt reproduceras är Zamboni, Mauro, ”The Role of the Constitution in Sweden: Addressing its Patchy Legal Legitimacy and the
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=