ginaliserad disciplin på juridiska fakulteter. Enligt Modéer skulle vi egentligen kunna ta bort frågetecknet i titeln till antologin – en “turn to history” har ägt rum även i Sverige. Hur använder sig då de författare som medverkar i antologin av historiska perspektiv? Nedan lyfter vi fram våra läsningar av de mångfacetterade sätt att använda historia och diskutera historiens roll som framkommer i de olika bidragen. Centralt för Caroline Åvalls bidrag “Betydelsen av tid och (meta) principen om barnets bästa i vårdnadsprocesser som slutar med överenskommelser” är tidens betydelse i strävan att nå överenskommelser mellan föräldrar i domstolsprocesser som rör vårdnad, boende och umgänge. Åvall visar hur argument knutna till tid och temporalitet under de senaste decennierna har kommit att föras fram i bland annat förarbeten och präglat den processuella hanteringen av vårdnadstvister i domstol. I detta sammanhang problematiserar Åvall lagstiftarens ställningstagande att överenskommelser mellan föräldrarna är för barnets bästa och därmed utgör en eftersträvansvärd lösning på en vårdnadstvist. Överenskommelserna har ansetts eftersträvansvärda på åtminstone två sätt. Dels genom att processer i domstol i regel är kortare om de slutar i en överenskommelse än när domstolen dömer genom ordinär dom efter huvudförhandling. Dels genom att överenskommelser mellan parterna i en vårdnadsprocess anses bli hållbara över tid, med konsekvensen att föräldrar som når en överenskommelse inte tenderar att på nytt initiera en vårdnadsprocess. Det finns både förarbetsuttalanden och forskning som pekar på att barns hälsa, utveckling och välbefinnande påverkas negativt av svåra och utdragna samt upprepade föräldrakonflikter som hanteras i domstolsprocesser. Samtidigt visar Åvall hur ovanstående hållning och strävan att förkorta processer kan få skadliga konsekvenser när de leder till bristande utredningsinsatser. Genom att problematisera hur så kallad tidsnytta tillåts normera bedömningen av vad som är barnets bästa i vårdnadstvister, åskådliggör Åvall hur antaganden om tid präglar den processrättsliga hanteringen av dessa tvister. Hennes bidrag visar att sådana antaganden, som kan framstå som neutrala, präglar processrätten normativt på ett sätt som i vissa fall kan vara skadligt för barnet, i synnerhet när det finns indikationer på våld som skulle behöva utredas ytterligare. Vad som antagits vara till gagn för barnet kan på så vis istället få allvarliga konsekvenser. 13 en historisk vändning i rättsvetenskapen?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=