metod, arkivet och historicitet – har funnit genklang hos unga svenska rättsvetare.Kanske fick ännu fler personer upp ögonen för hennes idéer dessa regniga dagar i Aula Magna? Konferensens andra inbjudna talare var Kjell Å Modéer, professor emeritus i rättshistoria vid Lunds universitet. Bidraget handlar om rättshistorieämnets ställning inom rättsvetenskapen från 1960-talet till nutid, med utgångspunkt i Modéers egna erfarenheter som rättshistoriker. Föredragstexten utgör på så vis en personligt präglad historia över rättshistorieämnet. Hans föredrag, med titeln ”Renaissance for Legal History. A Neo-romantic Turn to History in Legal Science?”, avslutar i tryckt form denna antologi. När Modéer tillträdde som professor i rättshistoria vid Lunds universitet 1978 befann sig disciplinen enligt honom i ett krisläge. Efterkrigstidens svenska rättsvetenskap präglades av pragmatism och framtidsorientering,där förarbeten betraktades som den dominerande rättskällan och rättshistorien ansågs irrelevant. Modéer fann sin inspiration utomlands, särskilt i Tyskland ochUSA, och menar att rättshistorien har återupptäckts inom rättsvetenskapen sedan 1900-talets sista decennier. I sitt föredrag identifierar han flera faktorer bakom denna återupptäckt: den komparativa rättshistoriens framväxt från 1990-talet och framåt, där tid och rum kombineras; konceptet ”longue durée” från franska Annales-skolan;3 och samtida rättshistoria (“Juristische Zeitgeschichte”) som utvecklades i Tyskland efter andra världskriget som ett sätt att förhålla sig till diktaturtidens ”Unrecht”. Han framhåller också hur internationalisering och globalisering av rätten, EU-integration, konstitutionella reformer och postkoloniala diskurser alla har bidragit till att rättshistoriska perspektiv blivit mer centrala. Begrepp som rättskultur, rättsliga traditioner och identitet har blivit viktiga analytiska verktyg. Modéer använder, med utgångspunkt i den romantiske målaren Caspar David Friedrichs (1774–1840) verk, metaforen ”levande ruiner” för att beskriva gammal lagstiftning som fortfarande är i kraft. Slutsatsen är att rättshistoria idag är en integrerad del av rättsvetenskapen. Rättshistoria är inte längre en mar12 introduktion 3 Idén om “la Longue durée” anses framför allt ha utvecklats av Fernand Braudel i LaMéditerranée et le monde méditerranéen à l’époque de Philippe II (Librairie Armand Colin 1949). Tanketraditionen har sedan använts vidare i flera olika andra discipliner, t.ex. världssystemanalys; se t.ex. Giovanni Arrighi, The Long Twentieth Century: Money, Power, and the Origins of Our Times (Verso 2010 second edition).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=