RSK 10

 Att samer skulle förlora sina skatteland om de miste sina renar blev gängse i de inrymningar som utfärdades av länsstyrelsen i Västerbotten under -talet. Det formulerades oftast som att samen fick inrymning på landet ”så länge han för ägande renkreatur därav är i behov och skatten ordentligen erlägger”.30 Den luddiga formuleringen i renbeteslagenskapade förvirring i Västerbotten, både i länsstyrelsen och bland samerna. Länsstyrelsen slutade inte att utfärda inrymningar utan fortsatte med det ända till . Vid den tiden hade det utbrutit kaos i renskötseln i norra delen av länet.31 De rikare samerna lät sina renar ströva fritt inom byområdet, de fattigare höll på att deras lappskatteland skulle vara fredade från andras renar. Lappfogdarna föreslog att lappskattelanden skulle få vara kvar och snarast få en stärkt ställning. Därför togs det in en paragraf om byordningar i års renbeteslag. I byordningarna kunde man införa en regel om enskilda renbetesland. Det blev också möjligt att utdöma böter för överträdelser av byordningen. Från -talets sista år återupprättades respekten för lappskattelanden i Västerbotten. Länsstyrelsen fortsatte att registrera dem med namn och innehavare. Renskötseln blev åter ordnad. Men det administrativa systemet var så motsägelsefullt att det så småningom bröt samman. Länsstyrelsen gjorde inga nya inrymningar efter . I takt med att innehavarna dog eller slutade med renskötsel blev skattelängderna inaktuella, något som påpekades av både samerna och lappfogden. Han konstaterade  att över hälften av dem som stod i längden för lappskatt antingen var döda eller hade upphört med renskötseln. Denna omöjliga situation ledde till att lappskatten, och därmed de sista lappskattelanden, avskaffades . 29 Brevet inlagt i skrivelser från kanslistyrelsen och kammarkollegiet till KMT 11/11 1830. Sammansatta kollegiers skrivelser till Kungl. Maj:t 3, RA. Brevet tryckt i Prawitz 1966, s. 25 f. 30 Se inrymningar 1840, 1845 och 1865. Holmbäck 1922, bil. XII, XIII, XIV. 31 Lundmark 2006, s. 168 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=